Bunden av mitt eget ord
har jag gått i min egen fälla
Fången här, balnd obrukbar jord
Där inga lagar verkar gälla
Jag står här, kall och frusen
Förvirrad och rädd för allt
Utpekad bland flera tusen
Mitt hjärta är tomt och kallt
Aldrig kan jag ta det tillbaka
Det jag sa för att inte såra
Jag vet vad jag inte vill försaka
Varför kan jag inte göra det svåra?
Kvalen tynger mitt ömma hjärta
Ogråtna tårar bränner min själ
Jag är fyllt till bredden av smärta
För att jag bara vill alla väl
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
SummerOf69 - 11 jan 08 - 14:42- Betyg:  |
| Jag äslkar hur du har rimmat så fint och dikten är verkligen vacker!! |
| Chade - 7 jan 08 - 10:58- Betyg: |
Jättevacker och ovanligt stark dikt på grund av all smärta och sorg som den utstrålar...
Den påminner lite om ett förväl och rimmen är uppbyggda av starka ord som verkligen berör en!
Jättebra jobbat och ta hand om dig! |
