SERENDIPITY del 13 & 14 |
- Jag vet inte, jag tror att jag mest tänker på våran relation som en kompisrelation, men Noah ser det på ett annat sätt, svarade jag.
- Ok, så du är alltså inte kär i Noah?frågade han mig igen.
- Nej, det tror jag inte, svarade jag.
- Ok, för nu har jag kommit in i ett riktigt dilemma. Jag är nog förälskad i dig och vill nu veta om du känner likadant för mig? förklarade han. Jag visste att han hade behövt mycket mopd för att säga det där, men hade antragligen inite sagt det, om jag hade sagt ja, jag är kär i honom. Men ändå, jag blev väldigt imponerad. Och jag ville egentligen bara skrika ut "Jag älskar dig" men vad tror du att Noah skulle säga?? Men till min stora förvåning hörde jag mig själv säga det, och såg hur Anton blev gladare och gladare.
- Är det sant? frågade han glatt.
- Jag tror det, menm vad skulle Noah säga? frågade jag oroligt.
- Jag vet inte, men antar att han skulle bli sur, både på mig och på dig. Tror inte du? sa han.
- Jo, han blir nog väldigt sur, svarade jag.
- Mm, men ni var väl inte ihop eller? frågade han.
- Jag ser det inte så, men han gör nog det, svarade jag.
- Ok! Men då får du väl göra slut med honom då, om du nu vill vara med mig, sa han.
- Sant, men han är ganska snäll och han kommer nog att bli ledsen. Jag vet inte om jag vill... funderade jag, men ville nog egentligen helst vara med Anton.
del 14:
- Ok, du vill egentligen inte vara med mig eller? frågade Anton.
- Problemet är att jag inte vill göra Noah ledsen, svarade jag.
- Ok, så det är där skon klämmer?? Du vill inte säga till honom att du gillar mig? frågade Anton, och nu blev han en annan, inte den snälla och omtänksamma killen han var nyss, men han kände sig väl lurad.
- Jag vet inte, det var nog ingen bra idé, sa jag bara.
- Vad? frågade Anton.
- Att överhuvudtaget bli kär i ohnom in the first place, svarade jag.
- Varför inte? frågade Anton.
- Då hade jag aldrig blivit "kär" (gör tom med fingrarna) i dig, och alltså aldrig hamnat i den här soppan.
- Ok, men släpp kontakten med oss då, om du tycker det verkar bättre, sa han, och började han bli ritkigt irriterad.
- Jag ska nog göra det, men nej! Jag vill inte det heller! Inte såra någon heller... Hur ska jag göra? frågade jag Anton.
- Jag vet inte, men vill du gärna vara med Noah, ska du det... men jag vill gärna att du är med mig, för jag tycker väldigt mycket om dig! Men hallå,m du kan inte slösa bort ditt liv på någon du inte tycker om, det går jag inte med på, sa han.
- Ok, men vems liv blev det nu då? frågade jag honom, men ångrade mig direkt.
- Jag vet inte, men vill du slösa ditt liv på någon du egentligen inte gillar, så är det inte mitt problem, det är ju trots allt inte mitt liv, svarade han med sorgsen min, och gick in igen.
Jag kände att jag verkligen hade sårat honom, men hur skulle man göra då?!
När jag gick in igen, tittade Anton på mig med en blick som sa "Snart är det försent!"
nu är novellen snart slut, bara en del och en liten plutt del kvar nu, sen är det slut :/ men då lovar jag att komma med en ny! Om ni vill alltså, annars blir det ingen ny... ni väljer och bestämmer <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Horse_Power - 2 maj 08 - 19:32- Betyg:  | | Jäättebraa :) | | Sivert - 7 jan 08 - 19:24- Betyg: | bra bra ! ganska många snabba stavfel ,. men man förstår och den var mycket bra !
du har redan skrivit dom andra och jag skulle iaf sagt att du skulle skrivit dom ;) | | your - 6 jan 08 - 01:25 | | Hm... |
|
|
|
