en liten "resume" av min vinter . |
du har alltid dragit mej mot dej. sen har du knuffat undan mej men sedan räckt ut en hand inbjudandes att komma tillbaka. jag har alltid tagit den. men jag har ändå hållit mej på avstånd. flera gånger har du öppnat din famn, frågat om jag vill bli din. jag har sagt nej och lagt armarna i kors. men så sa jag ja och omfamnade dej med hela min kropp, med hela mitt hjärta. du kramade tillbaka och viskade vackra ord i mitt öra. du vaggade mej fram och tillbaka och sa "hush hush hush" när jag tvivlade på dina känslor. du fick mej att somna, troendes att det du sa var sant. du gav mej en puss på pannan och sa att vi skulle få träffas igen, att vi skulle få dela på närheten igen. du såg mej hoppa av lycka och gjorde mej sällskap. du hörde mej gråta och drog mej till dej och sa att du skulle vara föralltid min. du räckte ut en ring för att visa att du menade allvar. du såg besviken ut när jag nekade. jag torkade dina tårar och blandade dem med mina. du viskade "jag älskar dej" och såg på mej med uppriktig blick. du kysste mej och kallade mej din. jag såg på dej och frågade med tvivlan i rösten om du var min. du sa att du var bara min och skulle alltid vara det. jag frågade om du alltid skulle vara trogen, du sa att du älskade mej för mycket för att vara otrogen. jag försökte se på dej om det var sant, men jag såg inget tecken på att du ljög. du såg på mej som om jag var galen som tvivlade på dej. sen så drog du mej till dej, kysste mej, lekte lite med mitt hår och sa att du alltid kommer finnas här för mej. även om det skulle ta slut. du sa att du hoppades att du inte skulle behöva det för du ville vara min pojkvän. vi stod och höll om varandra och viskade kärleksfulla ord och löften till varandra. jag försökte förklara hur mycket jag saknade dej, hela dej. hela din kropp. jag försökte förklara hur mycket jag längtade efter att få träffa dej igen. att jag längtade så att kroppen höll på att gå i bitar. att jag älskade dej så det gjorde ont, och var livrädd att du skulle lämna mej. du sa att du förstod. du kallade mej din ängel utan vingar och försäkrade mej om att mina tvivel var i onödan. du kallade mej din ögonsten, du kallade mej älskling och sa att jag skulle sova. du sa godnatt och att du älskade mej. sen så föll vi båda i sömn. jag vaknade ensam. jag kände ett hugg av rädsla och ensamhet. jag satte mej ner och väntade på att du skulle komma tillbaka. jag ropade ditt namn men fick inget svar. jag ropade att jag var rädd, i ett ögonblick av ångest. jag la mej ner i fosterställning och kände tårarna pressa bakom ögonlocken. jag kände sveket i hjärtat innan jag fick veta. jag kände hugget i ryggen och hur mitt hjärta drogs ut ur min kropp. fortfarande slåendes i en hopplös takt, desperat efter att få veta varför det rycktes bort ur kärlekens illusion. för det var vad det var, en illusion. du är en illusionist min käre vän.
|
| Kommentarer | | glasbubblan - 13 jan 08 - 01:33 | | håller med, vilken otroligt bra beskriven kännsla!! | | delight - 5 jan 08 - 22:27 | | shit.. vilken känsla, helt underbart<3 |
|
|
|
