SERENDIPITY del 7 & 8 |
- Nej, man kanske skulle gå hem nu, sa min bästis Lina plötsligt när klockan var 20.00.
- Vi har ju precis kommit, protesterade vi alla i kör.
- Jag vet, sa hon. Men jag måste somna i tid i kväll. Det är jätteviktigt! sa hon med ett skratt.
- Ok, sa Marie. Vi går väl alla hem då, sa hon. Det var ofta hon som bestämde men eftersom alla tyckte det var okej, så gjorde vi så.
Vi gick alla hem, och såklart följde Noah med mig hem, eftersom vi hade flyttat ihop som kompisar. Vi bestämde oss för att vara uppe ett tag till, och började att spela ett spel. Det var roligt, och vi skrattade en massa.
- Ok, vi tar en ny bokstav, föreslog Noah. Vi tar S, sa han.
- Ok, sa jag. Och Noah vände på timglaset, spelet var i fullgång! Jag tänkte på några ord, och skrev upp dem, och hoppades att Noah inte tänkte på samma ord.
- Vilka har du valt? frågade Noah mig.
Och jag rapplade upp alla: sol?
- Ja, det har jag tagit, sa han.
När vi hade tagit nästan alla ord, så började Noah luta sig över mig, och jag tänkte ingenting. Jag fick total blackout, som det heter. Plötsligt så låg vi på golvet och kysstes. Det kändes helt ok, med tanke på hur anti jag hade varit. Plötsligt så kom min gamla rumskompis in, Frida. Hon blev förvånad, medan vi blev stressade. Jag försökte komma på en bortförklaring, medan Noah inte ansträngde sig så mycket.
- Vad är det här då? frågade Frida.
- Vi spelar ensamma ord, vill du vara med? frågade Noah.
Bra bortförklaring Noah, tänkte jag.
del 8:
- Snygg bortförklaring, hörru, sa Frida, med ett skratt. Men du fick ju som du ville, du fick ditt öde till slut. Du har hittat Mr. Right genom ödet, sa hon med ett flin.
Jag var lite osäker just då, men... det var ju som hon sa jag hade hittat mitt öde till slut, även om jag inte kommit på det förrens hon sa det till mig. Och nu undrar ni säkert om Noah är här eller inte, men vill ni veta det, får ni vänta till slutet av berättelsen :P
Efter att Frida hade gått så fortsatte vi att spela, jag vet inte varför det blev så, men jag vet att jag borde varit glad för att vi fortsatte att vara kompisar, och inte "ihop". Men jag kände någon annan känsla. En känsla över att det kanske var tack vare Frida, Frida kom ju och störde oss. Gjorde så jag tänkte tillbaka på början, i berättelsen. Frida kanske kom för att få ner mig på jorden igen? Förstå att Noah inte var ödet, men vem var då det?
Det hade ju känts rätt, som om han vekrligen var ödet! När man kommer till sådana situationer, får man vekrligen en såkallad blackout. Man kan nte tänka, vad är rätt, vad är fel? Det går bara inte, man sitter där som ett stort fån, och alla tittar på en och man vill bara där ifrån! Men jag tänkte och funderade så bra jag kunde. Och bestämde mig för att gå ut en gång till med Noah, kanske hans kompisar också? Ja, för att verkligen få reda på vem han egentligen var.
kommentera gärna detta verk! Kommer alldeles strax en nia också ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Horse_Power - 2 maj 08 - 19:26- Betyg:  | | Braaaaaa :) | | your - 6 jan 08 - 00:41 | | Orealistiskt med "rosa moln" så det får väl gå an :P Saknas känslor kanske? :) Men fortsätt såhär så blir det säkert bättre :D | | Sivert - 4 jan 08 - 22:49 | Mycket bra ! Fina ord . svåra för mig att förstå ( så som jag är dåvah ) hahah xD
Som du vet är du bäst på allt ! och då blir ju såklart också denna del bäst som alla andra delar :D |
|
|
|
