My&Livet |
- Ååhh.. redan morgon.. och skola.. hmm..
Jag känner efter. Jag är nog lite förkyld. Mamma knackar på.
- Det är dags att gå upp nu, gumman
- Jag känner mig inte så bra.. Jag har ont i magen, och i huvudet.
- My, det här är fjärde gången på en vecka som du ”inte känner dig så bra”.. Är du säker på att det inte har hänt något?
Vad ska man svara på det? Inte vill jag att mamma ska veta hur det är i skolan.. Att ingen vill vara med en sån som jag.
- Nej då, det har inte hänt något, jag är väl lite överdrivet orolig nu när det går magsjuka.. Du vet, lite hypokondrier..
Mamma blir lite lugnare av det, och går ner för att förbereda frukosten. Jag masar mig upp ur sängen, och hasar fram till garderoben..
Hmm… det får bli den rosa T-shirten, nyaste jeansen. så kan jag ta jeans jackan.
Jag tittar ut genom fönstret, och ser de gröna bladen på äppelträdet. Blå himmel.. det blir nog varmt idag.
Ca 45 minuter senare är jag på väg till skolan. Jag släpar benen efter mig. Det är ingen som har gjort något elakt, direkt. Det är bara de att ingen ”ser” mig. Jag skulle lika gärna kunna vara osynlig. Såvida jag inte går förbli Jessica, och hennes lilla gäng.
Tänk dig att se ett gäng tjejer stå och viska, men precis när du går förbi så tystnar dem. När du passerat hör du hur alla börjar fnissa. Ett fniss som snabbt övergår i asgarv..
Då blir man lätt lite överkänslig, för allt sånt. Sånt som jag tidigare inte brydde mig om alls skär nu i hjärtat..
Kommentarer som killarna i klassen ger alla tjejer, retsamma, men mest på skämt tar jag på allvar..
Idag är inget undantag. Jessica och hennes små trevliga kompisar står i en klunga och viskar.
När jag har gott förbi hör jag Ida säga;
- öjj, du, snygga skor, köpte du dem på Myrorna, eller?
Jag känner hur jag blir röd som en tomat. Jag tittar ner på mina fötter. Jag som tyckte att mina skor var riktigt fina. Jag köpte dem på Intersport i helgen.
Plötsligt går jag in i någon
- Se dig för, jävla idiot, fräser någon.
Jag tittar upp, och ser världens finaste ögon. ”ägaren” till ögonen heter Isak. Han är den absolut finaste killen jag har sett. Tyvärr så är han populär. Väldigt populär. En sån som aldrig skulle falla för mig.
- Förlåt, mumlar jag, om möjligt ännu rödare.
Jag skyndar mig iväg till hemklassrummet, där vi ska har första lektionen, engelska. Mitt favorit ämne.
Jag sjunker ner på min plats, längst bak till höger i klass rummet. Min ”bänkkamrat”, som lärarna kallar det, är Jakob. Han är i alla fall rätt snäll.
Så kommer Ina, vår lärare, in i klass rummet, och lektionen börjar.
Klockan är typ tre, och jag är på väg hem. Äntligen. Det som hände på morgonen är ungefär vad som hände resten av dagen. Förutom att Jakob sa att han tyckte att jag hade snygga skor. Det är ju bra att det är någon mer än jag som tycker det.
Jakob är faktiskt också rätt söt, och väldigt snäll.. han hade väldigt snygga jeans. Om han bara hade lite annan stil på tröjorna så skulle han vara snygg.. väldigt snygg.. men vänta nu.. varför tänker jag ens så? Det är Isak jag är kär i, inte Jakob..
BipBip BipBip.. Mobilen piper ilsket. Ett nytt sms
Hejsan Sötnos.
Jag undrar bara om du har lust att
Gå på bio med mig i kväll..?
Vi ses klockan åtta utanför bion,
I så fall.
Puss och kram /Isak
Shit. Jag tror nästan att ögonen ska hoppa ut ur sina hålor. Isak vill gå på bio med mig.. I kväll.
Plötsligt får jag väldigt brått hem. Jag måste välja kläder, duscha, fixa naglarna, sminka mig.
Tänk, efter två år av lidande, och olycklig kärlek så kanske.. kanske..
Jag rusar in, upp på rummet.. okej, ja kan ta mina ljusa, halv slitna jeans.
Till det så tar jag mitt nyaste, vita linne, med breda axelband.
Jag sminkar mig, lite lagom mascara, ögonskugga, rouge, läppglans, och parfym.
Naglarna målas ljus rosa, och jag borstar tänderna en extra gång.. inte förns då inser jag att läppglanset inte håller på tandborstning. På med det igen.. så var det läxan som jag skulle ha gjort tills idag, som stället ska in på måndag. Jag sätter mig ner, och lyckas göra den. Det känns som att det bara dröjer 5 minuter, eller något innan det är dags att gå ner till bion.
När jag kommer dit får jag först vänta i typ femton minuter. Sedan kommer Isak. Men han är inte själv. Med sig har han Jessica. Precis när de står framför mig börjar de kyssas.
Jag mår plötsligt väldig illa. Jag har blivit lurad. När de är klara med kyssandet går de förbi mig, och tittar lite överlägset på mig. Jag känner mig gråtfärdig. Hur kunde jag låta mig luras?
Jag går sakta ner på trottoaren. Faan.. jag kommer inte orka gå till skolan på måndag.
Jag börjar tänka på Ulrica, en tjej i min gamla klass.. hon var lite utstött.. allt slutade med att hon tog livet av sig.
Kanske.. Hur länga förväntas en människa orka? Orka kämpa. Jag har kämpat i två år, kanske inte så länge, men i alla fall.. jag tycker att det är länge.
Mina dystra tankar avbryts av springande steg
- Hallå, My, hallå, vart är du någonstans? Jag har ropat hur länge som helst. Det är Jakob som kommer springande. Han flåsar.
- Åh, hejsan. Jag hörde dig inte.
Han gör en grimas
- Nej, det hoppas jag inte, för annars skulle det betyda att du ignorerar mig. Och det vill jag inte.
Vi skrattar, båda två. Det är det som är så bra med Jakob. Man känner sig trygg.
- Men seriöst, har det hänt något, du såg så deppig ut, till och med bakifrån.
- Hmm, näe, jag har bara blivit utsatt för ett ”roligt” skämt.
- Jaha, okej. Jessica, eller?
- Va? Hur kunde du gissa det?
- Men snälla, bara en människa som är både döv och blind kan undgå att märka hur hon och dem andra tjejerna är mot dig.
Jag rodnar.
- Det är väl inget att skämmas över, det är ju dem som gör fel, inte du
- Jo, jag vet.. Egentligen vet jag det. Men i alla fall..
Då gör Jakob mig förvånad. Han tar mig i handen. Han säger ingenting, han bara ser mig i ögonen, och då vet jag.
Jag har fått en vän. En riktig vän. Precis vad jag behöver. Visst skulle det vara roligt att ha Jakob som pojkvän, men just nu är inte det vad jag behöver. Jag behöver en vän. Och äntligen, efter så lång tid, så på bara en dag så har jag fått en. En bästa vän…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | krisse_bisse - 4 apr 06 - 00:10- Betyg:  | fan blev nästan gråt färdig efter att jag har läst..... jag känner igen mig precis
fast inte på det sättet du tror....:/... jag var det andra...
mot den personen jag älskar mest i hela mitt liv... jag var som jessica...
ledsen att säga detta men de tvar jag ...i mitt livi årskurs 6 så började man i högstadiet då och man kände sog osäker
fått nya klasskamrater och jaa allt var nytt man ville inte verka annorlunda.. man var så osäker och rädd
att man inte vågade vara sig själv...ångrar det så satans mycket....
den personen som vi var tasskiga mot.. har blitt min allra bästa kompis..
skulle inte klarat mig utan henne...
hon e mitt allt
jag var den enda i klassen av alla tjejerna som vågade vända ryggen mot detta gänget jag var me
och gick över till henne som var ensam... och lärde känna henne och så .. jag insåg ganska snabbt vilket stort misstatg jag ahar gjort...
jag vet oim att man int kan skylla ifrån sig.. mennu gör jag det endå.. det var i 65 då man var osäker.. ville inte vara med dom som var lite annorlunda för att
man ville inte sj'lv bli uttsat... så jag blev träffad direkt utav denna
novellen-! '
Tack fgör fint skriveri! | | neesan - 9 feb 06 - 04:40- Betyg: | Åh herregud, man kände igen sig PRECIS :) liksom, allting verkade
typ som om de har hänt en själv. Inte de där me Isak oså, men de där
med att man går förbi ett tjejgäng o dom blir tysta. Osen när man
gått förbi börjar dom fnissa sådär lite.. töntigt faktiskt :P haha va mkt
ja skrev. Den va SKITBRA iaf :D | | svengelskan - 8 feb 06 - 06:05- Betyg: | | Jättefin novell^^ | | Lindi_92_ - 8 feb 06 - 02:33 | | jättefint! | | fialotta - 7 feb 06 - 19:37- Betyg: | | den va bra. bra dialoger och man känner igen sig. fint skrivet! | | vattendroppe - 7 feb 06 - 06:25 | jätte bra!!! hade förväntat mej att dom skulle bli ihop
men det var bättre att det blev så som det blev :)
mycket bra! |
|
|
|
