Min bästa vän |
Det fanns ingen jag gillade så mycket som dig.
Det finns ingen som någonsin kan ersätta någon som du.
Vi lovade varandra att hålla ihop tills vi blev gamla,
vi skulle tillochmed dela grav hade vi bestämt! Men så
plötsligt hände det som inte fick hända.
- Carro! Carro!
- Hej!
- Åh du kan inte gissa!
- Nej, vad?
- Jag fyller ju år imorrn... Och vet du vad jag ska få i
present?
- Men det kan du väl inte veta?
- Jo för det är något alldeles speciellt.
- Hm.. Vad kan det vara?
- Vi ska åka till Italien!
- Nehe! när då?
- Vi åker om en vecka. Mamma och pappa har planerat det här
jättelänge! Jag fattar inte att jag inte har misstänkt
något.
- Men gud vad jag kommer sakna dig!
- Jamen jag lovar att skriva.
- Hur länge ska ni vara där?
- En vecka.
- Åh så mysigt...
- Jag längtar verkligen. Men vet du? Vad jag ska få mer där
borta?
- Nej, det kan väl inte jag veta...
- 1000 kronor att handla för!
- Nemen gud! Har dina föräldrar vunnit på lotto? haha!
- Ja, jag börjar också misstänka det. Haha!
- Men kan vi inte gå och fika efter skolan?
- Jo det kan vi. För att fira... hihi.
- Ja, jag tänkte det. Och för att jag ska kunna vara med
dig så mycket som möjligt nu.
- Ja!
Hela skoldagen gick, och hur mycket jag än försökte, så
kunde jag inte vara glad för hennes skull. Jag skulle ju
sakna henne så mycket! Men jag bestämde mig för att
åtminstone inte visa det. Hon var ju så glad.
- Carro, kan vi inte gå till gyllene svanen?
- Men det är ju så fruktansvärt dyrt där!
- Jamen det spelar väl ingen roll? Kan vi inte göra det?
- Jo ok då. Och för att det är din födelsedag imorrn så
bjuder jag.
- Vad gullig du är!
- Hihi.
Vi traskade neråt stan, och vi fick gå en bit eftersom att
gyllene svanen låg i andra änden av staden, men eftersom
att det var en sådan liten stad så var det ändå inte så
långt. Och det var värt det. Eftersom att (trots att det är
så dyrt där,) det är så gott!
- Vad vill du ha , Lisa?
- En varm choklad och en vaniljbulle.
- Okej. Jag tar en varm choklad och en ostmacka. Men går
du och tar en plats så går jag och beställer.
- Okej.
- Ta en plats med soffa eller något, för det är så mysigt.
- Okej.
Vi satt och fikade hela eftermiddagen och hade så mysigt.
Jag tänkte inte en enda gång på att hon snart skulle resa.
Det här skulle bli världshistoriens längsta vecka. Trots att
hon skulle skriva så kändes det tungt. Men vi umgicks hela
dagarna, för att vi skulle få ta igen då vi inte skulle
träffas när hon var borta. Och vi hade så mysigt! Ena dagen
Pysslade vi, och andra dagen bakade vi. Hela tiden gjorde
vi något. Och inte en enda gång tänkte jag på att hon skulle
resa förrän hon sa:
- Gud, jag vill ju nästan inte resa iväg! Jag kommer ju
sakna dig så mycket!
- Ja, men det blir ju roligt för dig.
- Ja, men ändå.
- Och det är ju bara en vecka. Sen ses vi ju igen.
- Ja, det gör vi!
- Men men. Det är ju bara nio dagar kvar nu så se vi igen.
- Ja. Det är det.
- Men lova att skriva!
- Ja det gör jag. Men nu ska jag packa. Hejdå gumman!
- Hejdå! älskar dej!
Ja. När jag gick hemåt så var det ca en millimeter från att
jag började gråta. Men sen intalade jag mig själv att det
faktiskt bara var en vecka. Och då kändes det lite bättre.
Jag räknade dagarna tills hon skulle komma hem. Dom skulle
åka imorgon, lördag, och komma hem nästa lördag. Redan nu
började tiden gå långsammare.
Men veckan gick sakta men säkert. Och så var det onsdag. Än
hade jag fått 2 kort av henne. Hon solade och badade,
och jag vart så avundsjuk. Och jag saknade henne så
himla mycket. Men det fick gå. Jag kunde ju inte direkt
åka dit. Oj vad sakta det kommer gå resten av veckan!
Men veckan gick. Och plötsligt vart det lördag! Klockan
var 09:00 när jag vaknade, och jag tänkte att om nio timmar
så skulle dom faktiskt vara hemma! Jag gick och väntade hela
dagen på att jag skulle kunna ringa till henne. Men medans
jag väntade så bestämde jag mig för att gå ut på en promenad.
Jag kunde ju lika gärna göra det som något annat när jag
väntade. Jag var ute hela dagen, och när jag kom hem så var
klockan sex. Jag hörde att mamma pratade lågt i telefonen
när jag kom in så jag smög. Så hörde jag att hon lade på,
och mamma ropade på mig.
- Carro! Kom ner, jag måste prata med dig.
- Okej jag kommer.
- Jo, det är så, att... Jag vet inte hur jag ska säga.
- Vad är det som har hänt?
- Jo det är så, att Lisas o deras plan...
Nu började jag få panik. Vad var det som hade hänt? Hade
det bliit försenat? Eller...?
- Vad mamma?
- Lisas och deras plan störtade för två timmar sedan rakt
ner i havet, och ingen passagerare överlevde.
Jag skrek högt! Sedan minns jag inget mer. Jag vaknade på
soffan med mamma bredvid. Jag kom ihåg det hon hade
berättat och jag föll i gråt. Jag grät hela kvällen,
och hela nästa dag. Nu var livet ingenting värt längre!
Min allra bästa vän hade försvunnit. Bara sådär. Jag hade
bara sagt hejdå för en vecka, inte för hela livet!
Jag fattar det fortfarande inte.
jag stannade hemma från skolan hela veckan, för jag
orkade inte prata med någon. Jag sov åt och grät. Orkade
ingenting annat. För nu var livet förstört. det hade bara
rasat samman. Men jag får fortsätta att kämpa utan min
bästa vän Lisa.
Det kanske kommer en fortsättning,
men jag vet inte. Men för hoppningsvis så gör det de.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Lindi_92_ - 5 jun 06 - 21:45 | | nej, den e inte sann... | miniblaze - 5 jun 06 - 04:08- Betyg:  | | Fint skrivet, men är den sann?? | | linneeaa_89 - 14 feb 06 - 01:52 | | är den verklighetsbaserad? | | gunhild - 14 feb 06 - 01:37 | | Bra! du är en riktig författare | | Svaart - 8 feb 06 - 04:56- Betyg: | | ååh va fint, men så sorlig, ögongen fylldes med tårar ! | | Forever_you - 7 feb 06 - 18:08- Betyg: | :'( sorglig.. började nästan gråta :'(
Har allt det där hänt på riktigt? | | Fia92 - 7 feb 06 - 05:06- Betyg: | | åååååhh, va fiiiin! jag sitter här med tårar i ögonen.. (Y) | | Hallonsylt - 7 feb 06 - 04:57 | | Usch Stackar dig asså !:'( |
|
|
|
