Den heliga natten |
Vitklädd, med nakna fötter och i guldskimrande hår dansar jag i natten…
Jag dansar i den Heliga natten med mina edsvurna systrar i det bleka månljuset…
Månljuset som lyser ned på mig och får dimman runt mig att bli tydligare. Bli tydligare samtidigt som Månens gudinna får dimman att lysa med ett spöklikt vitaktigt sken…
När mina fötter nuddar marken under dansen så virvlar den vitaktiga dimman upp för att sedan lägga sig igen…
För att sedan ligga stilla tills min medsyster bakom mig sätter ned sina fötter i den rituella dansen och dimman virvlar upp igen…
Och så fortsatte dansen och tillslut, när dimman står som en enda stor, vitskimrande kupol runt om oss så stannar jag och dansen slutar tvärt…
Efter jag hade stannat så bugade jag för Dimmornas herre som sänt dimman till oss och fortsatte sedan att dansa…
Våran invecklade dans fortsatte i samma mönster ända tills jag, i min roll som översteprästinna, stämmer upp en sång, en hymn för Månen och Nattens gudinna…
Medan jag, och resten av mina medsystrar, sjöng så stannade dansen upp och vi gick sakta runt inuti den vitskimrande dimkupolen medan vi sakta sjöng Nattgudinnas hymn och prisade hennes öga på himmelen som höll koll på jorden och sänkte oss kraft till våra helande salvor och torkade örter…
När hymnen är slut och jag återgår till dansandet så märker ett helt annat tempo hos mina medsystrar och jag ökar takten gradviss och mina steg blir allt mer invecklade ju längre natten går…
När gryningen nalkades färgade dimman runt oss gyllene så att hela trakten badar i ett guldgul, varmt gyllene ljus så stämmer jag upp den rituella Gryningssången som hälsar ljuset välkommen åter till världen efter ”Den långa natten” då Natten och Vinterns härskare lade hela jorden i mörker…
O Solens och Ljusets gudinna, sänk oss ditt heliga ljus.
Sänk ditt lysande hjärta sken till jorden och träden…
Till folket, till Andar, till döttrarna dina…
Låt det skina på böndernas åkrar,
Druidernas lundar, på Småfolken och på den heliga öns hjortar…
”Vårens gudinna har åter vunnit striden mot nattens och vinterns härskare” Ropade jag och alla systrarna runt mig, inklusive jag, stämde upp en tacksam bön till Solens och Ljusets gudinna om en vår där alla skördar skulle vara lyckade…
Jag bad också att Solens och Ljusets gudinna skulle låta sin syster Regnet komma och väta åkrarna med sitt livgivande regn…
Jag bad också till ”Vår allas moder” att Hon skulle låta oss, Hennes utvalda prästinnor, verka ifred* och att Hon skulle ge sina prästinnor kraften till våra välsignelser och örtdekokter…
Sedan när jag gick hemåt, i spetsen för Gudinnans utvalda prästinnor, så tänkte jag att ”Nu har vi gjort vårat för att hälsa våren välkommen åter…”
På vägen till Prästinnornas hus så mötte jag och mina prästinnor Druiderna som skulle upp på Den heliga öns berg för att hälsa det nya året välkommen…
*Det vill säga att de som följer ”den-gud-som-kallas-Kristus” skulle låta oss, dvs. Gudinnans prästinnor, vara ifred och inte vanhelga våra lundar och heliga platser samt att de inte skulle bränna oss för vår heliga tro utan att straffas av Gudinnans fruktansvärda vrede…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Tiggarflikkan - 3 jan 08 - 12:49- Betyg:  | | Oj, slutet, man blev så överaskad... Och dina beskrivningar, de är nästan magiska! |
|
|
|
