Vatten döljer tårarna (del5) |
Framme i Tokyo
"Spänn fast alla säkerhets bälten under landningen"
ropade Flyvärdinnan ut i högtalarna.
Så kalle satte på sig sitt säkerhetsbälte.
Och äntligen flög flygplanet ner för att stanna.
Fast Kalles klump i halsen hade bara blivit större.
Hur skulle han klara av att dela rum med Sofia?
Han klarade ju inte ens av att se på henne!
Flyget började sakta närma sig marken.
Kalle satte på ipoden igen och kände hur ilskan svämmade
över. Han tog sitt handbagage och blundade ett par sekunder,
medan planet bara kom närmare ock närmare marken.
Och äntligen stannade det.
Alla klev av planet men Kalle satt kvar ett tag till.
Han ville inte stiga av.
Han ville åka hem till sin studentlägenhet och tänka.
Han suckade djupt och reste sig och gick ut.
Han gick och tittade ner i marken så han såg inte vart
han gick. Kalle gick rakt in i någon.
"Sorry" mumlade kalle utan att titta upp.
"it´s okay" sa en tjej på japansk brytning.
Kalle tittade upp och såg rakt in i ett par stora
fina bruna ögon. "Hi my name is Haiegei-Ya"
fortsatte tjejen och log " but you can call me Ha-Ya".
Kalle tittade ner igen. "hello" sa han lågt.
"i must go after my class " mumlade kalle surt
utan att titta upp. " i understand! Are you here
whit your class?" "Yes" svarade kalle och började
gå mot klassen men tvär vände när han såg att Sofia stod
där. "Why do you go away? " undrade Ha-ya.
"I desided to stay a litle more time. "sa kalle och log
lite osäkert.
"okay!" log Ha-Ya. " Where are you from?"
fortsatte hon sedan. "Sweden! And you, are you from Tokyo?"
"Yes , a litle bit on the outback of Tokyo."
"okay". Just då så kom en bil och hämtade henne.
"See you "log hon och gav mej en lapp med sitt numer
innan hon försvann. "Vem va det där " undrade en nyfiken
Erik som dök upp bakom Kalles axel.
"En tjej bara!" mumlade kalle.
"Kom ihåg vad jag sa!!" skrattade Erik fram.
"TRO INGET" skrattade kalle fram medan han boxade Erik
lätt på armen. Sen gick dom tillsammans mot klassen.
Sen gick han och pratade med Erik medan klassen gick
till busshållplatsen.
När bussen hade kommit satte sig Kalle i mitten av den,
meddans bussen sakta rullade i väg.
Kalle tittade ut genom fönstret ett tag.
Aldrig hade han trott att Tokyo var så stort,
och så många människor!
Gatorna var fulla av människor som gick åt varsitt håll.
Inte en människa stannade och pratade,
hälsade eller ens vände blicken mot någon.
Dom bara gick och gick, alldeles försjunkna i sitt eget
eller alldeles för bråttom för att stanna upp ett tag.
Kalle fattade inte hur han någonsin kunde haft brottom,
i alla fall inte för Sofia.
Kalle satte på ipoden igen fast han märkte genast
att batterierna var slut då ett pipande ljud surrade om den
"Hur otur får man ha på en dag!" muttrade Kalle tyst
för sig själv.
Efter ett litet tag stannade bussen och alla steg av.
Kalle väntade ett litet tag tills han var helt säker
på att Sofia hade gått av.
Och sedan gick även han ut.
Hotellet som dom skulle bo på var verkligen högt.
En 20 meters hög skyskrapa med jätte många fönster.
Han tog fram sin väska från bagage utrymmet
och började gå mot dörren.
Men stannade tvärt och la ner bagaget på marken när han
såg att Sofia var framför.
Hon pratade i sin mobiltelefon med Jocke.
Den där dumma dumma Jocke som Kalle aldrig hade gillat.
Men Sofia var en usel svikare så dom passade kanske
ganska bra ihop en då.
"Nej nu händer det i gen" tänkte Kalle.
"Jag måste att sluta tänka på henne".
Han tog upp sitt bagage och började gå igen .
Väl inne i skyskrapan mötte han Erik.
"Våran lägenhet ligger på våning nummer 14
" sa Erik." "och lugn bara, Sofia har låst in sig
på toaletten och sitter där och pratar med Jocke"
"Så det gör inget att du följer med upp och lämnar väskorna"
sa Erik lite ironiskt.
På hissdörren stod det en skylt: not in function.
"Ska vi ta trapporna ända upp till våning 14 med allt
bagage ?!?!?!?" Sa Kalle.
"Ja det ser så ut" Skrattade Erik.
Och så gick dom.
Väl uppe satt Marian i sängen med en broschyr i knät.
På den var det först någonting på Japanska som
Kalle inte förstod och sedan under det stod det så här:
Karaoke competition tonight in the Chaihoda aula.
Come and sing ore look at people sing and if you like
them say it. "Det vore väll kul att se en äkta Japansk
karaoke tävling!!" Sa Marian.
"Ja jätte kul" instämde Erik.
"Om du följer med så slipper du ju Sofia i kväl!"
viskade Erik i Kalles öra och det avgjorde saken.
Kalle ville mycket hällde gå på någon tråkig Karaoketävling
än att vara ensam en hel kväll med Sofia.
min och min kusins novell
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sambatjejen - 31 dec 07 - 18:55- Betyg:  | | fortsätt | | Rabia - 31 dec 07 - 01:36- Betyg: | | SKIT BRA!! fortsätt!!! ;) |
|
|
|
