A life of magic (12) |
Denna delen är tillägnad jennnyj som är den ändå som läser. Men dina kommentarer värmer iaf :)
Jag är inte jättenöjd med den här delen,men jag var tvungen att komma vidare.
(Lily)
När jag vaknar på lördagsmorgonen är klockan nästan nio, jag gäspar och vänder på mig. Marlenes säng är tom, men vad hade jag väntat mig? Mina andra vänner ligger och sover så sött och jag funderar en stund på att försöka somna om. Men äsch jag kan väl lika gärna gå upp nu när jag är pigg, annars kommer jag att somna om och vara jättetrött när jag vaknar, och vara en sengångare hela dan.
Jag reser mig tyst ur sängen, klär på mig en jeanskjol och ett blått linne, borstar mitt hår lite slarvigt och går sen ut ur rummet.
Det är inte speciellt mycket folk i uppehållsrummet, Marlene är inte där i alla fall, men i en fåtölj sitter Remus och läser en bok. Han har stora ringar under ögonen och ser inte ut att ha sovit en blund i natt, eller är han sjuk kanske? Remus är ofta sjuk, han måste ha dålig hälsa…
”God morgon”, ler jag och sätter mig i en fåtölj mittemot honom och börjar fläta mitt hår. Remus kollar förvånat upp, han var nog väldigt inne i sin bok, men när han ser att det är jag ler han också.
”God morgon” säger han tillbaka. ”Sovit gott?”
”Jaa, faktiskt. Du?”
Jag blir inte precis förvånad när han skakar på huvudet och ler lite beklagande. ”Nee, tyvärr inte, jag tror jag håller på att bli sjuk.”
”Tråkigt” säger jag beklagande. ”Men har du sett Marlene?”
Han skakar på huvudet, ”Hon har inte varit här sen jag kom upp i alla fall”.
”Äh, hon sitter säkert och äter frukost. Ska du med?” Jag reser mig upp och skakar ner min fläta på ryggen.
Remus skakar på huvudet, ”nee, jag är inte så hungrig”
”Okej, skyll dej själv” säger jag och flinar och går sen iväg mot stora salen.
(Remus)
Jag tittar länge efter Lily när hon går, och suckar sen. Hon är verkligen en fantastisk tjej; söt, smart, snäll, rolig. Hon är en sån tjej jag skulle kunna älska om jag tillät mig själv.
Jag är sexton år och har aldrig kysst någon, aldrig. Men ingen tjej skulle väl vilja vara tillsammans med mig, i alla fall efter hon har fått veta min hemlighet, och jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med en tjej utan att berätta, så det är bättre att inte bli kär. Jag känner flera fantastiska tjejer som jag lätt skulle kunna bli kär i, men jag tillåter inte mig själv. Jag skulle bara få hjärtat krossat, och jag vill inte att några mer ska veta. Det räcker med att mina vänner vet, även om dom har hjälpt mig otroligt mycket var det jobbigt att berätta.
Jag suckar, det är snart fullmåne. Jag vet att jag ser hemsk ut just nu, men det är ju bara tre dagar kvar. Jag suckar igen, även om det är mycket lättare nu sen mina vänner blev animagusar och vi faktiskt har kul, är de ändå en jobbig förvandling.
Äh, ingen idé att tänka på det nu, jag vänder mig till mig bok igen och snart är jag försjunken i den igen.
(Lily)
Värst vad Remus såg ner ut, mår han inte bra? Jag minns vad Severus sa någon gång, att det är något skumt med honom, att han alltid är sjuk vid fullmåne… Något skumt är det faktiskt, men jag tänker inte forska närmare i det, det är hans ensak. Severus… nej, inte tänka på honom!
Jag lyckas faktiskt tänka på annat när jag kommer fram till stora salen. Det sitter en hel del elever och äter frukost, men inte Marlene vad jag kan se. Var är hon? Inte i biblioteket i alla fall kan jag tänka mig… Jag slår mig ner och tar för mig av frukosten.
(Marlene)
Vi sitter under ett träd en bit ifrån sjön, det är knappt några andra människor här ute, men det är ju ändå lördag… Vi bara sitter och pratar och har gjort det hela tiden. Nu låter det som om jag inte gillar det, men det är tvärtom, jag är bara förvånad över att vi har så mycket att prata om.
”Kom”, säger Nick plötsligt och drar upp mig från marken.
”Vad är det?”
”Bara kom.”
Han drar med mig ner mot sjön, och jag börjar ana vad han tänker göra. Jag tvärstannar.
”Vad ska du göra?” frågar jag misstänksamt.
”Bara visa dig en sak”, svarar Nick och ler.
Jag är fortfarande misstänksam men följer med honom. Han viker av så att vi går jämsides med sjön, som om vi bara ska gå förbi den, men så tar han tag i min arm igen och försöker slänga i mig i sjön. Jag lyckas behålla balansen, men hamnar med fötterna i vattnet.
”Nick!” jag skriker åt honom men skrattar samtidigt.
Nick står på land och skrattar åt mig, jag böjer mig ner och börjar skvätta vatten på honom som om jag vore en fontän.
”IHHH!” han skriker i falsett och springer utom räckhåll för mig, sen tittar han ner på sina dyngsura kläder.
”Fy fan för dig Marlene!” han visar hur blöt han är.
Jag skrattar så att jag knappt får luft, han ser bara så dum ut! Han får något busigt i blicken, han är faktiskt väldigt lik Sirius i det ögonblicket… han börjar gå mot mig, jag böjer mig ner och kastar vatten på honom igen. Men han fortsätter emot mig genom vattnet, han är ju redan dyngsur, så nu är det min tur att springa. Men Nick börjar också springa och snart är han ifatt mig.
”AHHH!” jag skriker när han puttar ner mig i vattnet.
”Vill du ha hjälp?” flinar Nick mot mig, och räcker fram handen.
Jag spjärnar emot i bottnen och tar sen tag i hans hand, men istället för att resa mig upp drar jag ner honom också i vattnet. Vi skrattar båda två och reser oss upp samtidigt. Vi tittar på varandra och börjar skratta igen. Han ser ut som en dränkt katt, och jag antar att jag ser likadan ut.
Vattnet är varmt och vad gör det att vi har kläder på oss, så jag får ett infall och drar med Nick längre ut. Vi simmar ut tills vi inte bottnar längre och där fortsätter vårt vattenkrig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 31 dec 07 - 14:02- Betyg:  | UNDERBART!! :D
Seriöst, älskar den här!
Du skriver så OTROLIGT!
Stackars lilla Remi =/ ... tat lugnt, jag ska tajata på folk att inte tjuvläsa utan kommentara :P
Nu tar ni Smygläsare och kommenterar, annars LOVAR jag att ni ska få smaka på herskarinnans vrede, jag LOVAR! Och Loras drakar e inte så värst snälla när de blir uppretade... så KOMMENTERA för gudinnan Minerva McGonagalls och Albus Brian Wulfric Percival Dumbledores skull!! :|/JvJ <3 |
|
|
|
