Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

För att kunna leva [FF] [Del 1]

Nu är del 1 här:D Den är ganska lång, hoppas det inte gör något:) Och här får ni lite förklaringar på vad som hänt innan och lite sånt där:P
Vill ha mååånga kommentarer:D Läser ni så kommentera danke:D
Trevlig läsning:D


[Kapitel 1 - Om det bara kunde ha varit en dålig dröm]

Vi står på scenen igen, jag, Bill, Georg och Gustav. Tusentals fans står nedanför och sjunger för fulla halsar med i An Deiner Seite (Ich Bin Da). Det är fantastiskt, att stå där på scenen och se ut över alla fans, veta att de är här dör vår skull. Bill hoppar som vanligt omkring på scenen, fast, om det är någon konstig dans eller bara några glädje skutt har jag ingen aning om.
De sista tonerna på An Deiner Seite (Ich Bin Da) dör ut, Bill har nu ställt sig på den främre delen av scenen igen och tackar publiken, meddelar dom att han nu ska sjunga Schrei. Jag, Gustav och Georg börjar spela igen och snart sjunger Bill de första orden. Jag blundar och lever mig in i musiken. Helt plötsligt blir jag medveten om att Bill står bredvid mig och sjunger, nästan rakt in i mitt öra. Han flinar mor mig och "dansar" vidare till Georg. Jag flinar mot dom och kastar sen en, smått road, blick mot Gustav, som sitter ensam bakom sina älskade trummor. Bill kommer farandes mot mig igen och jag får lust att skratta när jag ser hans väldigt udda dans.
Just då smäller ett skott av, någonstans från publiken. Bill stelnar till, ser på mig med skräckslagen blick och sjunker sen, tillsynes livlös, ihop på scengolvet. En kort sekund står jag som förlamad och bara stirrar på Bill, sen släpper handlingsförlamningen och jag slänger av mig gitarren och rusar fram till honom. Blod pulserar genom ett otäckt skotthål, strax nedanför hans hjärta. Publiken skriker i panik. Jag sätter mig vid hans sida, tar hans hand och ber honom förtvivlat att inte ge upp. Han ger min hand en lätt tryckning och viskar med svag röst;
'Jag älskar dig Tomi.' Sen slutar hans ögon att se och hans hjärta att slå. Han är död...


Jag vaknar med ett ryck och upptäcker att min kudde är blöt av tårar. Varje natt har jag återupplevt dagen då Bill dog, varje natt i ett år nu. Ett år... Är det verkligen ett helt år sen Bill dog? Det var så hemskt, att se sin egen bror dö.
Jag försöker glömma, men bilden av Bills tomma ögon, ljudet av hans sista ord, vill hela tiden komma upp i mitt huvud. Hans mördare hittades aldrig, antagligen på grund av kaosen som blev, och hade han hittats så hade jag personligen sett till att han fick lida. Lida lika mycket som jag gör. Tom utan Bill är som… som en bil utan bränsle, det går helt enkelt inte.

Jag kväver en snyftning och drar upp benen intill magen, lutar hakan mot knäna. Vad har jag kvar att leva för? Hm… låt se… Bill är död, så svaret blir; ingenting.
Det är fortfarande mörkt ute, jag vet att jag inte kommer att kunna somna om, det gör jag aldrig efter den ”drömmen”. Men jag har vant mig vid att få för lite sömn, så mig gör det inget.
Jag hör Juliettes sovande andetag från andra sidan rummet, de låter mig inte ens sova ensam, vad tror de egentligen att jag ska göra? Ta livet av mig? Det låter frestande, väldigt frestande. Men det stör mig så enormt att de inte litar på mig. Visserligen hade jag inte heller gjort det om jag var de, men so what? De låter mig knappt andas, och ändå vill de hålla mig vid liv. De betraktar vartenda steg jag tar, rädda för att jag ska trampa snett kanske?

Med en tyst suck reser jag mig ur sängen och smyger fram till dörren, den är full med bilder på mig och Bill, full med minnen. Med ännu en suck tar jag försiktigt ner en bild och betraktar motivet. Vi sitter på Bills gamla rum, eller rättare sagt, Bill ligger och jag sitter på hans mage och kittlar honom. Jag ler lite vid minnet, det var mamma som tog fotot, för hon tyckte att vi såg så roliga ut.
Jag plockar ner några fler bilder, tar min ipod och tassar tyst ut ur rummet och ner för trappan, mot ett litet rum undangömt bakom en bokhylla. Det är dit jag brukar gå när jag får tillfälle att vara ensam, vilket inte är ofta. Jag smyger nästintill ljudlöst in och sjunker ner i en mjuk liten soffa. Väggarna är fullpackade med bilder på Bill, på en liten hylla står några av Bills favoritsaker; en Green Day skiva, ett silverhalsband han fick av mamma i 18-års present, en nalle där det står ”världens bästa bror” på magen (som han fått av mig såklart), några av hans ofärdiga låttexter och en bild på han och mig. Jag lyckades gömma undan de här sakerna när vi flyttade, mamma ville göra sig av med alla minnen av Bill, kanske för att hon knappt kan se en bild på Bill eller ens höra hans namn innan hon börjar gråta. Det är därför hon inte vill gå in på mitt rum, så hon låter Juliette sova där istället, för hon vågar inte låta mig sova ensam.

Juliette är en vän till mamma, fast hon är yngre än jag, 17 år tror jag. Hon är ett fan av, eller jag menar, hon VAR ett fan av Tokio Hotel, bandet där jag spelade gitarr och Bill sjöng. Men eftersom Bill dog splittrade vi bandet, och Georg och Gustav har jag inte hört av sen dess. Juliette var med på konserten där Bill blev skjuten, hon stod någonstans i mitten av publiken, och hon försvann ett tag när kaosen utbröt, vart har jag ingen aning om, och det har ingen annan heller.

Jag suckar djupt och sätter på en låt på min ipod, vilken vet jag inte. Lutar huvudet i händerna och mina tankar dras automatiskt till Bill. Jag förstår inte varför någon var tvungen att döda Bill, min Bill, VEM skulle vilja göra något sånt? Antagligen någon dum idiot som inte hade något bättre för sig.
Utan att jag kan stoppa det börjar tårarna forsa ner för mina kinder, jag tar kudden som en gång tillhört Bill och borrar ner ansiktet i den. Andas in lukten av Bill, som fortfarande sitter i. Jag blundar och önskar att han kunde komma tillbaka och göra allt bra igen…

[Flashback]
Blodet pulserar fortfarande ur skotthålet, men mindre och saktare nu. Publiken skriker, men jag hör det knappt, allt som finns för mig just nu var Bill.
”Ring amulans!” hör jag Georg skrika till någon. Men han vet lika mycket som jag, att ambulans inte är nödvändigt, för Bill är redan död.
Jag skriker, kurar ihop mig på scengolvet bredvid Bill och skriker. Det gör så ont, så ont att jag inte känner något annat. Som om någon slitit ut min själ, obarmhärtigt och smärtsamt, och dragit itu den, lämnat en liten ynka del kvar till mig. Lämnat den mest misshandlade biten i mig.
Kaos råder överallt i publikhavet, och även på scenen. Folk rusar omkring i panik, kanske väntar de på fler skott, men inga mer avfyrande hörs, ingenting.


Jag flämtar till och sätter mig upp ordentligt i den lilla soffan. Jag har fortfarande kudden tätt intill ansiktet. Ser mig skrämt omkring och undrar vad klockan är. Utanför rummet hör jag Juliette och mammas uppskrämda röster diskutera något, och när jag hör mitt namn nämnas inser jag att de är oroliga för att jag är ”försvunnen”. Med en trött suck reser jag mig, lägger ner kudden och smyger ut.
’TOM! Var har du varit?’ tjuter mamma oroligt när hon får syn på mig. Jag svarar inte utan går bara rakt förbi både mamma och Juliette, som försöker få ögonkontakt med mig, och in i köket.
’Jaja, vi ska vara glada att han lever i alla fall…’ hör jag mamma muttra bakom mig. Jag suckar, öppnar kylskåpsdörren och tittar in, bara för att några sekunder senare stänga den igen.
’Men lilla Tomi, du måste äta.’ Tjatar mamma, och jag suckar irriterat, men svarar inte.
Juliette går fram till mig och försöker kyssa mig, men jag bara knuffar bort henne, att hon aldrig kan fatta att hon är som en irriterande fluga.
’Jag går ut,’ informerar jag, tar på mig skor och en av Bills gamla jackor, skyndar ut innan mamma hinner säga något, och stänger dörren med en hög smäll. Sen styr jag stegen mot Bills grav…

Vad tycks?? Värd en fortsättning?? Vill ha minst fem kommentarer innan jag fortsätter, så kommentera på bara xD
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Alermino - 23 okt 10 - 14:01- Betyg:
I loooove it! :D
Ausa - 26 mar 08 - 13:48- Betyg:
Den är as bra :'D
_NotAnAngel_ - 26 mar 08 - 13:28- Betyg:
Varje flashback tåras jag i ögonen, varför? För att det är hemskt? Du skriver så bra, du får mej att känna mej som Tom. [jag läste förra, fast orkade tyvärr itne kommenteraxx'''D]
FortessOfTears - 14 jan 08 - 09:56
DÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖD! JAG HATAR PERSONEN SOM HAR DÖDAT BILL, OCH JAG SKA PERSONLIGEN SE TILL ATT DEN PERSONEN DÖR!
(Jennifer, det händer fortfarande inte på riktigt.. )
Det här är underbart, men nu ska jag läsa nästa del <333333
Clasine - 7 jan 08 - 12:04- Betyg:
den är juuuuu såååååå braaaaaaa!!

asså du skriver med sån känsla och åååh så brA!!
Mangasagan - 3 jan 08 - 23:44
MuppJenny: Fortsättning är ute nu:)
Sirius: Tack:D Ja, det är meningen att den ska vara det xD
knowyouhateme: Tack:D Ja, gör du så:D
knowyouhateme - 3 jan 08 - 23:20
jättebra, fast väldigt sorglig =( ska läsa nästa del nu
MuppJenny - 3 jan 08 - 10:27- Betyg:
Kommer fortsättningen snart?? Känns som jag väntat rätt länge nu (A)
Mangasagan - 30 dec 07 - 23:33
Majsbajs: Haha är det du xD Ne du gjorde inte det, du valade att sitta och dega framför en tråkig film istället xD Tack iallafall<3
majsbajs - 30 dec 07 - 23:27- Betyg:
du har redan fått fem komentarer men en till kan väll inte skada. jag läste alldrig den igår, sagan om ringen var nog ändå inte bättre. /duvetvem!
Mangasagan - 30 dec 07 - 20:00
undebar: Tack<3
Anoia: Tack:D
mikaelanystrom: Tackis<3
gwenii: Tack:D
etsigav: Hehe Tack<3 Fy vad alla börjar gråta här då xD
LilaCitron: Hehe tack<3 Nee tyvär var det ingen dröm:( Fortsättning är påväg:D
-blueberry-: Tack:D<3
MuppJenny: Hehe xD Du behöver inte slå ihjäl mördaren, för det kommer någon annan göra tid nog xD Moahahah Tack i alla fall<3
M-424: Tack:D<3
M-424 - 30 dec 07 - 18:59- Betyg:
Jaaaaaaaaaaaaow:D Älskar ditt sätt att skriva, riktigt fiint:D <3<3 Vill läsa meer!(A)<33
MuppJenny - 30 dec 07 - 11:36- Betyg:
NU E JAG SUR PÅ DEJ! Jag hade precis sminkat mig und sen läser jag detta och börjar gråta och måste göra opm allting. Dessutom e jag lite sur på dig att du dödade min Bill! Men på denfronten e du förlåten för att du skriver så jävla bra! Un stakkars Tomi. Det var så gulligt det där med björnen<33333 Älskar ditt sätt att skriva på! Man liksom lever sig in i det och kan inte sluta läsa,iaf int jag :P Jag ska personligen slå ihjäl mördaren med... med, ehm, jo, KUDDAR! Kommer nog ta ett tag med om jag lsår tillräkligt hårt kanske det går :S Men om d inte går ska jag skuta upp honom till himmlen på ny års afton! Eller nej förresten, då kommer han till alla änglar och gid. Jag gräver ner stakkarn så långt ner i marken jag kan och hoppas på att djävulen kommer och tar nissen, jao. Så gör jag :D
-blueberry- - 30 dec 07 - 04:02- Betyg:
über bra (: luv it, läs moi novell också, jag tänkte på
något sådant också som jag skulle skriva men nu vill jag
inte, nu vill jag läsa din :D

kramar x)
LilaCitron - 30 dec 07 - 01:32- Betyg:
Jag trodde att Tom drömde att Bill blev skjuten. :O Men den är fortfarande skit bra.! Vill ha fortsättning NU ! :D
etsigav - 30 dec 07 - 00:48
ååh .jäätebra.
Började gråta x__X
gwenii - 30 dec 07 - 00:39- Betyg:
HERREGUD så bra!
Jag blev helt chockad när jag läste att Bill blev skjuten!
Åh fyfan! FORTSÄTT! :D
gwenii - 30 dec 07 - 00:39- Betyg:
HERREGUD så bra!
Jag blev helt chockad när jag läste att Bill blev skjuten!
Åh fyfan! FORTSÄTT! :D
mikaelanystrom - 30 dec 07 - 00:33- Betyg:
SKIT BRA!
Men vad sorgligt! sitter och gråter!;(;(;(;(;((;(
Anoia - 29 dec 07 - 23:49- Betyg:
Skit bra!
Mangasagan - 29 dec 07 - 22:47
prickigthallon: Hehe Tack<3 Mjo, helst fem kommentarer från fem olika, men men xD Tack i alla fall:D
Solstorm: Naaawie, inte gråta *tröstar* Hahahah jag vet en sak som inte du vet xD För jag vet vem som är den skyldige, och jag kan redan nu meddela att det INTE är Tom xD Hehe xD Håller på med fortsättning just nu:D Tack i alla fall<3
Solstorm - 29 dec 07 - 22:44- Betyg:
åååh, nu grinar jag igen ... xD *snyft*
Men alltså SHIIIEET :O VEM skulle kunna göra nåt sånt mot BILL!?!?!? Naaaeh, alltså..ALLTSÅ!!!!!!! *Damp* ohm.. tror jag levde mig in liite för mkt där, heh xD
men jaah.. - hur bra som helst! KLART jag villha fortsättning, eller rättare sagt - jag SKA ha fortsättning! ÄLSKA<333
prickigthallon - 29 dec 07 - 22:40- Betyg:
Kan jag skriva fem, eller behöver det vara från fem olika? xD
Ja, jag älskar den i alla fall :)
Jag satt verkligen och rös, för du skrev det så fint, och det var så sorgligt. Ta det inte personligt att jag inte grät, men jag gråter inte åt sånt, utan annat.
Tycker i alla fall att den här är sepigt bra, så mer tack? :D xD
Kramar <3333

Skriven av
Mangasagan
29 dec 07 - 22:25
(Har blivit läst 407 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord