Snöänglar |
- Vet du en sak?
Snön faller sakta ner,
vi står mitt emot varandra,
med några armlängders avstånd,
blickarna inetsade i varandras ögon.
- Vad?
Du viskar,
nästan ljudlöst,
men det är bara vi där,
så jag hör ändå.
- Jag har känslor.
Jag säger det tydligt,
men tyst.
Du rycker till,
det är som om jag skjutit en pil,
rakt in i ditt hjärta.
- Menar du det?
Din röst är ynklig,
ett försök att låta tuff,
ett svagt försök.
- Menar du verkligen det?
Du försöker skärpa dej,
försöker intala dej själv att du är tuff,
du klarar allt.
Svagt försök,
du klarar det aldrig.
- Ja, det menar jag.
Mitt hjärta bultar,
jag letar i din blick,
jag letar,
söker mej forskande längre,
och längre in.
Du är vacker,
med snöflingorna liggande i ditt mörka,
mörka hår.
Du ser ut som en ängel,
men det är du inte.
- Varför är du med dom, Sofia?
Jag tar ett bestämt tag om din blick,
låter dig inte glida undan.
- V-v-va-då? Vadå, vilka d-dom?
Du försöker spela oberörd,
du försöker spela dum,
du försöker att inte förstå något alls.
Men du är ingen skådespelerska, Sofia.
Och du kommer aldrig bli någon heller.
- Försök inte. Varför är du med dom?
Du börjar fladdra med blicken,
vet inte var du ska se,
vet inte var du ska ta vägen.
Jag fångar in din blick,
fångar in dej, och upprepar:
- Varför är du med dom, Sofia?
Min röst är tydlig,
min röst är stark,
den ekar nästan i natten.
- För att...
Din röst är svag,
du är svag,
och plötsligt tycker jag synd om dej.
Ömkan, ömkan, Sofia.
Jag tar ett steg mot dej,
ett steg till,
och ett till.
Jag går sakta mot dej,
genom decembernatten.
Och mina spår syns tydligt,
jag är den första som går just där,
på snön.
Och snöflingorna faller än.
Jag är framme nu,
jag står framför dej.
Med blicken fäst i din,
står vi så nära varandra,
att jag kan höra ditt hjärta bulta.
Vi andas ut mot varandra.
Det enda mellan oss är snöflingorna,
dom faller mellan oss,
på oss,
inom oss,
runtomkring oss.
Och nu är vi snöänglar,
nu är vi snöänglar, Sofia.
Nu är vi två snöänglar,
som förenas,
efter många år,
i
en
kram.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | fridolina - 2 okt 07 - 12:52- Betyg:  | | hej, Don, jag har aldrig läst något som du har skrivit förr, och så såg jag på verk som felle har kommenterat, och hittade den här novellen. Den är underbar!!! jag älskarälskarälskar den!! dn är så fin, och sorlig på samma vis. Fast dn slutar ju lyckligt, och det är bra, allt som jag skriver har en tendens att alltid sluta dåligt. Särskillt slutet är vackert, så få ord, men så stor betydelse !! verkligen fint <3 | | NeelyNelly - 8 feb 07 - 02:09- Betyg: | | jättebra!!! | | Felle - 22 feb 06 - 06:28- Betyg: | Den här börjar jag gråta av. På riktigt.
Jag har läst den förut, men aldrig reagerat som nu. ;O
DEN ÄR UNDERBARUNDERBARUNDERBAR, och så fin.
Och radbytena sitter så fint trots att dom kommer så ofta.
Slutet är så proffsigt. Och hela novellen är så mycket du.
Hela novellen är ett enda underbart verk av min DonniDonniDon.
Kram <3 | | oobeskrivlig - 7 feb 06 - 02:47 | | Tack :'D | | blacknails - 7 feb 06 - 02:15- Betyg: | | Hur fint som helst. ! <3 |
|
|
|
