The Day (låtnovell) |
(Okej, ytterligare en låtnovell... Fast lite annorlunda än den förra. Nu står hela låten mer i slutet, kommentera anyway!!!)
(OBSOBS!!! Det är INGEN FF, ok?)
Hon hade stått där i en kvart nu, kommit fem minuter för tidigt. Vilket betydde att han borde ha varit här för tio minuter sedan. Eller ja, tåget borde ha varit här för tio minuter sedan. Hon trampade nervöst från sida till sida. Och visste att det var hon som skulle få ta skiten för det försenade tåget. En snabb, rädd blick runtom sa henne att perrongen var tom. Hon svalde djupt och hoppades av hela sitt hjärta att någon annan också skulle gå av här. Trots att hon visste att det inte skulle hända. Det var knappt någon som gick av här, en km till närmsta hus. Hon kände sig med ens väldigt utsatt på den blåsiga perrongen, där hon stod. Precis under skylten som det stod 2b på. På andra siden en stor järnklump (pelare), avsedd att hålla upp det onödiga, fallfärdiga taket, fanns en likadan fast med 1b på.
”Tåget från Stockholm C till Malmö C kommer in på perrongen om två minuter. Vi ursäktar förseningen,” sa en sval, ljus kvinnoröst i högtalarna. Den tunna kvinnan på perrongen ryckte till vid orden. Hon var vacker, eller hade åtminstone varit det. Nu var hennes ansikte härjat, trött och välsminkat i ett försök att få till ett gladare uttryck. Hon såg ut att vara minst fem år äldre än sina 28. Oron speglades i hennes ansikte och fick det att se ännu mer fårat och åldrat ut och hon bet sig nervöst i den fnasiga, läppglansiga läppen. Nu kom tåget in på perrongen och hon släppte skrämt läppen. Blicken irrade runt, skrämt, och hon verkade ha svårt att fästa den någonstans. Tåget stannade med ett pys, med högtalarrösten i bakgrunden hoppade en man i trettioårsåldern ut. Han såg sig om med hårda, kalla ögon. När han med ett elakt, argt flin på läpparna började gå mot kvinnan insåg hon att hon skulle dö. Den blicken, så nära hade det varit förra gången. Nu fanns det ingen här som kunde rädda henne. Han hade kommit fram, men hon kände ingen smärta när slagen haglade över henne. Bara en dov, molande värk, och… lättnad. Över att det var över. Över att hon skulle dö i sin älskades armar…
Tio meter längre bort står en pojke i åttaårsåldern. Han har ett skrämt uttryck i ansiktet där han står, bakom en pelare, under skylten 1a. Där han står med blick fäst vid sina föräldrar. Hans pappa, som med ett belåtet flin på läpparna stjälper ner sin sönderslagna fru på rälsen. Den lille pojken, som vid åtta års ålder såg sin pappa slå ihjäl hans mamma. Den lille pojken som aldrig kommer att kunna glömma vad han såg. Den lille pojken, så lik sin mamma, som kommer att drömma mardrömmar om det han sett varje natt. Som kommer att minnas sin mamma, med sorg i hjärtat, varje gång han ser sig själv i spegeln. Den lille pojken som kom för att hälsa sin pappa välkommen hem, men istället blev av med både sin mamma och pappa under ett förbirusande tåg.
”Suiciders don’t give a crap. Murders, haters lives are too sad…” han skriker i mikrofonen, med förakt, sorg och hat I rösten. Nedanför honom står tusentals av skrikande människor. Han är fullt medveten om att inte ens hälften av dem vet (eller förstår) vad han sjunger om. Men han bryr sig inte, det här är hans terapi, musiken. Musiken som varit hans liv ända sedan den där kvällen för tio år sedan. På dagen faktiskt, han vet det också. Death, låten, är slut nu och han tar ett fastare grepp om mikrofonen.
”I guess…” börjar han långsamt. ”That you all know that I’m an orphan?” Han väntar inte på svar innan han fortsätter. “And that my parents did suicide?” (eh, sorry om man inte skriver så, men vet faktiskt inte hur…) Han tar en kort paus, samlar sig.
”Well, that isn’t thw hole truth.” Ett sorl sprider sig över den annars tysta folkmassan.
”People always used to say
”Poor little you. Who has lost your both parents”
But he always looks at them
With those anger-filled eyes
And then, back in his room
He screams
I hate you all
For not blaming me
I know what happened there
I was there…
But no one ever hears it
They just keep looking at him
With those sad eyes
And says:
“Poor little you. Which parents did suicide…”
So he has stopped listen to them
‘cause he don’t wanna hear it again
He just screams
I really hate you all
For not blaming me
I Do know what happened there
I was there, I saw it all
But I never tried to stop it
I was afraid for what he would do
Afraid to face my mothers eyes
And afraid that he would kill me too…” Publiken är knäpptyst, när han långsamt börjar spela med sorgsna toner på sin gitarr. Efter vad som känns som en oändlighet börjar han sjunga igen.
”Three years has gone
And still I remember every second
Of that day
The day
My father
Killed
My mother!” Ett lågt slutspel i moll kommer ur ingenstans, han spelar inte, bandet spelar inte. Bara en svag melodi i bakgrunden. I mitten av det slutspelet hörs flera chockade skrik i publiken. Sångaren har trillat av stolen han satt på och ligger nu, till synes, död på scenen. Vad han sjöng om är bortglömt för stunden, men han vet att de kommer att minnas det senare.
”Nu kommer jag till dig mamma…” är det sista han säger innan han dör, leendes…
(KOMMENTARER!!!)
(Btw, hoppas ingen får för sig att sno låttexter av mig från mina noveller… (om nån nu gillar dem så mkt… :S) Iaf, very very forbidden!!!)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | | svartiris - 30 dec 07 - 14:56 | | danke syrran :P | knowyouhateme - 29 dec 07 - 20:53- Betyg:  | | den va jättebra sorglig i början. jättebra skriven | Zewil - 29 dec 07 - 20:36- Betyg:  | Den var rätt så bra, men jag fattade inte riktigt det som hände på slutet, liksom varför han dog och sånt..
Det var mkt bra skrivet annars! :) | | svartiris - 29 dec 07 - 19:54 | dankedanke (båda två xD)
O till delight, eh jag vet faktiskt inte. Typ gift på micken eller nåt? Självmord var det iaf :P | | Mangasagan - 29 dec 07 - 19:50- Betyg: | Asså, jag älskar dina låt-noveller:D Dom är så himla bra<3
Du har verkligen talang för att skriva<3 | | delight - 29 dec 07 - 19:45 | riktigt, riktigt vackert..
slutet var iofs lite svårt att förstå, varför dog han bara? Men en hemsk och gripande novell, precis som ag vill ha dem :)
Helt enkelt underbart<3 | | svartiris - 29 dec 07 - 19:42 | danke... näe ingen nedskriven :P
Men har melodi så att jag kan sjunga dem xD
Den här låtens melodi suger btw xD | | prickigthallon - 29 dec 07 - 19:41- Betyg: | Oj! Jag gillade den. DEn var jättebra :D
Har du skrivit melodi till låtarna med? |
|
|
|
