Fina Flickor Part Two (del fem) |
Kapitel fem. Baby, you are supposed to smile
(Sverige, Sebastian)
Rött. Hon säger att det skulle varit rött istället för grönt.
Hennes ögon mörknar samtidigt som hennes käke spänner sig, och det är något med henne som får de att be om ursäkt direkt och lova att de kommer med en röd soffa imorgon, gratis.
Hennes ögon mjuknar något samtidigt som hon följer de till dörren, ler lite samtidigt som hon nästan puttar ut dem. Så fort den rödmålade dörren är stängd bakom dem vänder hon sig till mig det där svaga leendet försvinner.
- Idioter, muttrar hon och sparkar till några skor som står prydligt uppställda på rad i den nya skohyllan.
Jag går fram till henne, drar handen genom det långa ljusa håret, och trycker Melanie lite mot mitt bröst.
- Skitsamma, det andra blev ju fint, eller hur?
Hon suckar men nickar motvilligt samtidigt som hon låter blicken svepa över hallen och köket. På bara några dagar hade lägenheten förvandlats från tom till att se mysigt nyinflyttad ut. Minus mysigt. Och nyinflyttad. Den såg inte alls så där lite små stökig ut, utan alla saker låg perfekt på sina platser och alla mattor, ljus och tavlor var strategiskt placerade så att lägenheten såg precis ut som en artikel ur någon inredningstidning. Eller, egentligen var den så mycket vackrare, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att Eleonore flugit in en italiensk designer direkt när Melanie berättat att jag och hon skulle flytta ihop.
Det hade varit som en kul impulsgrej, att få flytta till något eget, och få ta hand om sig själv.
Men efter alla som sprungit och fixat till lägenheten kändes den inte alls som vår. Den kändes bara som en förminskad version av Eleonores hem.
Och kanske är det bara jag, men jag känner redan lukten av ångest.
En välplacerad puss landar på min kind innan hon går ut i köket för att ”fixa något att äta, jag svälter ju för helvete ihjäl”
Jag sveper med handen över min kind, med någon konstig känsla i magen. På tal om magar, Melanies har vuxit på sista tiden. Först trodde jag att Eleonore skulle flippa ut, men Melanie har inte sagt något om det, så jag antar att det har löst sig.
- Ska du ha något? Hennes melodiska röst från köket får mig att hoppa till, som om jag blev skrämd. Som om jag hoppats att det var någon annan som stått i vårt gemensamma kök och gjort mat.
Jag går in i köket, smyger på det kalla, exklusiva golvet som känns så obekvämt under fötterna. Vad fan var det för nåt egentligen? Sten?
Hon står med huvudet inne i skafferiet, hållandes i ett kalaspuffspaket, och innan jag hinner fatta eller hindra det kommer ett litet skratt över mina läppar. Trodde jag verkligen att Melanie skulle göra mat?
Hennes huvud vänts mot mig med ett förvirrad ansiktsuttryck.
- Du är så söt bara, säger jag och tar kalaspuffspaketet ifrån henne och börjar hälla upp i de svarta skålarna, för att sedan hälla mjölk över.
Hela hennes ansikte lyser upp, och hon ser nästan ut som hon gjorde innan. Innan jag kom in i bilden.
Fnissande låter hon sina hände leka med mitt hår, innan hennes läppar snuddar vid mina. Men de slutar så, snuddar bara. Övergår aldrig i något mer.
Vi blir stående så, så nära men så långt borta från varandra. Hon harklar sig, tar skålarna, ställer ner de på bordet och sätter sig sedan ner på en svart stol, med fötterna på stolen mittemot.
Jag försöker panikartat komma på något att fylla tystnaden med, men hennes blick ler uppgivet mot mig. Det spelar ändå ingen roll.
- Förresten, Melanie bryter våran tystnad och tar en tugga av de honungsklibbiga puffarna. Jag hörde att Jennifer flyttat.
Jag stannar till mitt i en rörelse och känner hur maten i min mun blir till en klibbig, oätlig gegga.
- Va? Vart? Varför?
Det ser ut som om min reaktion stör henne.
- Paris, svarar hon kort som om det inte var något speciellt , och tar sedan ytterliggare en tugga och bläddrar i nyhetstidningen som ligger på bordet. Som om hon brydde sig om något hon läste i den. Vem fan hade ens köpt den?
- Paris? Men vi har ju inte ens sagt hejdå, de ynkliga orden passerar tyst mina läppar. Det är så mycket jag vill säga, så mycket jag borde säga. Men det blir bara till ett ingenting.
- Tror hon skulle börja på någon internatskola
Även om vi knappt hälsat på varandra på två månader hade jag alltid tänkt att hon alltid skulle finnas där, en taxiresa bort. Jag kan inte tänka mig att hon är flera jävla hundra mil ifrån.
Vem ska jag räkna stjärnor och röka med?
Verkligheten slår sig brutalt in i mig, Precis som det alltid har gjort, och alltid kommer göra,
Hon pratar inte ens med mig längre, än mindre räknar stjärnor.
Melanie slår igen tidningen, reser sig upp och häller ut de nästa orörda kalaspuffarna.
- Jag går och sover, mumlar hon utan att möta min blick.
Och kanske är det bara jag, men jag känner redan lukten av ångest.
har precis kommit hem, och som den vänliga själv jag är skrev jag en fortsättning :)
jag vill som vanligt ha långa kommentarer, (tack glasbubblan för att du alltid kommentarerar så mycket och så långt, jag blir så glad av dina kommentarer!) tack alla andra ochså, såklart, för att ni läser och står ut.
och fortsättning, ska börja jobba på det...
någon dag. Men måste plugga biologi, ska göra prov när jag kmr tbx, har fått allvarligt samtal hem och grejer. Men någon dag i veckan. om ni vill ha fortsättning förstås?
och ja, många vill ha någin del ur caras synvinkel. Alltså..grejen är att jag tror att det inte alls skulle bli så bra om jag skrev ur hennes synvinkel, utan att jag vill att det ska vara så luddigt som det är, och att man får små fragment av vad hon tycker. möjligtvis kommer det mer framot slutet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 18 maj 08 - 10:00- Betyg:  | Jättebra, gillade sebbes synvinkel och jag känner redan lukten av ångest."
<33 | | glasbubblan - 30 dec 07 - 13:04 | | det är verkligen jättebra!! gillade starkt att det nu var ur sebastians synvinkel!!! verkligen bra det!! men jag blir lite orolig, dom verkade ju så fina ohop, och så måre de så här... hoppas att det löser sig sen, för jag blir lite ledsen för deras skull.. men nu är jag faktiskt nyfiken på hur det går för jen i paris!!!! ser mycket fram emot nästa del!!!!! | | hannasteberg - 29 dec 07 - 23:32- Betyg: | jätte bra skrivet. det känns som om man var en tredje person som stod i rummet och ser allt som händer.
Du skriver så otroligt bra och jag kollar varje dag om det har kommit någon ny del av fina flickor..
En säker femma som alltid!! | | hanna__91 - 29 dec 07 - 21:22- Betyg: | | Jätte bra!! Jag håller med rosapapper :) Jag skulle gärna vilja se från Robbies perspektiv,.. hur han reagerar när han får hära om jen´s flyttande till paris och så skulle jag vilja få reda på hur Melanie verkligen har det,..!! Bara vile säga det ^^ :P | | Rosapapper - 29 dec 07 - 17:26- Betyg: | | Skitbra :) Du borde bli författare :) |
|
|
|
