A life of magic (11) |
HALLÅ?! har alla gått och dött eller? den här gången vill jag ha lite kommentarer! negativa eller posetiva, skriv det ni tkr. bara jag vet att NÅN läser! snälla!
(Marlene)
När jag slår upp ögonen har solen precis börjat sippra in genom fönstret. Som vanligt när jag vaknar är det tidigt på morgonen. Jag har alltid varit morgonpigg, och eftersom jag är det när jag är tonåring lär jag vara det hela livet.
Jag kan inte låta bli att le mot sänghimlen, av ingen anledning alls egentligen. Kanske är det för att det är lördag, första helgen på Hogwarts, inga lektioner, ledigt hela dagen. Eller för att solen skiner och mina vänner ligger och sover i sina sängar. Jag vet inte, men ler gör jag i alla fall.
Jag kan inte riktigt förstå att vi redan har gått en vecka på Hogwarts, den har gått så himla fort. Vi har pratat med marodörerna en del, men inte jättemycket. Lektionerna är ungefär som de brukar vara, samma lärare, bara lite svårare. När vi kom hit var det ju jättekallt, men det har blivit varmare och varmare. Igår var det nästan sommar igen, men vi hade lektioner hela dagen. Men jag hoppas det blir fint idag igen, jag skulle verkligen vilja bada i sjön en gång i år.
Jag vänder mig om i sägen och tittar runt på mina vänner. Vi drar aldrig för draperierna så jag kan se alla mina vänner, Lily ligger hopkurad som en boll med det röda håret för ansiktet, Mary ligger på mage, och helt plötsligt snarkar hon högt, jag kan inte låta bli att fnissa till. Louise ligger på sidan med ena handen under kudden och med sitt mörka hår bakom örat, och Sarah ligger hopkurad utan täcke, eftersom hennes ligger nersparkat längst ner i sängen.
Jag sträcker tyst på mig och bestämmer mig för att gå upp. Jag svänger benen över sängkanten och kliver ur sängen. Jag drar på mig ett par mjukisbyxor och ett långt vitt linne, och går sen till vår helfigursspegel. Jag drar fingrarna genom mitt lockiga år, äsch det får duga, inte perfekt, men vem bryr sig? Jag är inte som Louise, hon skulle aldrig kunna ens tänka sig att gå ut såhär, men det kommer ju ändå inte vara någon uppe…
Jag tassar tyst genom vår sovsal och ner för trappan. Uppehållsrummet är helt tomt, hela gryffindortornet sover.
Jag kommer att tänka på någon mugglardikt som Lily läste någon gång.
”och endast tomten är vaken”
Det är det ända jag kommer ihåg, och så känner jag mig. Det är helt knäpptyst,endast Marlene är vaken. Fast, jag är van som sagt vad.
Utanför tornet är det inte lika dött, även om jag inte möter någon, känns det inte lika dött… kanske tackvare alla porträtt som kacklar…
I stora salen sitter det bara några ravenclawelever och en ensam slytherinelev vid borden. Jag sätter mig vid bordet och tar för mig av frukosten. Någon har lämnat kvar gårdagens The Daily Prophet, och jag börjar bläddra i den.
Det är ganska skönt att sitta här helt själv, äta Hogwarts goda frukost och läsa en tidning. Även om jag älskar sällskap, gillar jag såna här lugna stunder. Alla behöver nog vara lite själv ibland.
När jag lagom har bläddrat igenom tidningen får en röst nära mig att hoppa till.
”Hej, kan jag sätta mig?”
Det är Nick Cross, en gryffindorare som är ett år äldre än mig. Jag kan väl inte påstå att jag känner honom jättebra, men vi har snackat några gånger.
”Visst” svarar jag glatt, Nick är jätteschyst.
När han sätter sig ner tänker jag på att han faktiskt ser ganska bra ut. Han är inte lika snygg som t.ex. Sirius, men han har utstrålning och han är lång och muskulös. Han har också mörkblont, lite lockigt hår, isblå ögon och världens härligaste Skotska dialekt.
”Varför är du uppe så här tidigt då?” frågar Nick när han har lassat upp en stor frukost.
”Jag är morgonpigg”, svarar jag enkelt. ”Det har jag alltid varit. Du då?”
”Nee, jag kunde inte sova bara, och tur är väl det”, säger han och blinkar mot mig. Jag kan inte låta bli att fnissa och låtsas rodna som en bimbo, Nick flinar.
”Har du haft en bra sommar då?” frågar han efter ett tag.
”Helt okej, eller det har inte hänt så mycket. Det är skönt att vara tillbaka här.”
”Jag håller med dig, visst är det skönt att vara ledig, men inget går upp mot Hogwarts.”
Vi fortsätter att prata som om det vore det naturligast i världen, och jag kan inte låta bli att lägga märke till hur söt han är när han ler. Vi pratar om lärare, lektioner, jaa nästan det mesta egentligen. Nick är verkligen jätteschyst.
När Nick nästan har ätit upp sin jättefrukost kommer en grupp på 7 personer in genom dörren. Det är Ravenclaws quidditchlag, ingen av dem ser egentligen speciellt vaken ut. Jag ler, James kommer att bli helt galen över att något lag börjat öva innan hans…
När Nick tillslut har ätit upp och sitter och pustar, ler jag retsamt och säger:
”Är du säker på att du inte ska ha lite mer bacon?”
Han skrattar och slår mig löst på armen.
”Ganska säker…” flinar han.
Vi reser oss upp från bordet och går ut i hallen, när vi kommer till porten gör Nick en gest mot den och säger ”Ska vi gå ut en stund? ”
Jag tänker på min oskrivna trolldryckskonsts uppsatts uppe i sovsalen, men å andra sidan är jag inte bra på trolldryckskonst och kommer att behöva Lilys hjälp, så jag kan lika gärna göra den med mina vänner senare.
”Visst”, svarar jag och ler stort.
Vi går ut i solen, det är redan ganska varmt fast klockan bara är halv nio, och strosar över skolområdet ner mot sjön.
KOMMENTERA
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 28 dec 07 - 11:13- Betyg:  | UNDERBAAR!
Seriöst, hur kan man lyckas få med så otroligt mkt detaljer som du får? :O
Älskar verkligen hur du skriver... du tar lixom med sådant som vissa glömmer (jag inräknad)
Seriöst, hade jag gått på Hogwarts, så hade jag säkert vaknat halv fem varje morgon (eller tvingat mig till det) och bara gått runt och njutit av att vara där :P
Men iaf, mer nuuuu!! :D Du skriver så Grymt bra, så nu kräver jag (Jenny von J, medhärskarinna över Dikta.se, Fanfiction.net och Fantasyvärlden)att du SvikMejInte, inte sviker mig, utan fortsätter på det uppdrag som jag haver tilldelat dig, för om inte du klarar det... vem gör annars de? :) Kram på dig /JvJ <3 |
|
|
|
