4: Erinner dich, an dich und mich (TH FF) |
FYRA – Something is wrong
[Tom] Berlin, Tyskland
Receptionisten såg orolig ut. Med bruna, stora ögon tittade hon förskräckt på oss och händerna darrade när hon lade undan några papper. Så log hon mot oss och vinkade oss till sig. Jag och Bill utbytte en snabb blick, men gick sedan fram till henne.
”Ursäkta att jag stör”, sa hon och flackade med blicken mot dörren, synligt nervös. ”Men det var en man här och frågade om er och… jag tyckte bara ni skulle veta det. Han… var lite skrämmande och såg inte så pålitlig ut. Jag vet att det är fel att döma folk efter hur de ser ut…” Hon rodnade när hon märkte att hon granskat Bill lite för ogillande. ”Men han såg verkligen ut som en skurk i någon actionfilm.”
”Vad frågade han om då?” frågade Bill, med ett stelt ansiktsuttryck.
”Han hann inte fråga så mycket innan jag skickade ut honom… Jag vet inte hur han visste att ni var här i Berlin… Han nämnde något om någon musiktävling… Jag är hemskt ledsen i alla fall och hoppas verkligen att det inte händer igen.”
Jag fnös ogillande när jag förstod att det var hotellet hon försökte försvara.
”Har någon i personalen läckt ut det till media eller?” sa jag lite surt.
Bill log mot damen, samtidigt som han trampade mig hårt och omsorgsfullt på foten. Jag antar att jag gjorde en konstig min eller något värre, för receptionisten, som förresten var ganska söt, tittade konstigt på mig. Bill kvävde ett skratt genom att låtsashosta några gånger.
”Tack då”, sa han. ”Meddela oss om han kommer tillbaka.”
”Det där gjorde ont”, klagade jag så fort hissen började åka uppåt.
”Åh, jag glömde att du är så känslig, lille Tom”, retades Bill och grep tag i min kind, som för att verkligen visa att han tyckte att jag var liten.
”Vad sa du, lillebror?” sa jag och drog hårt i hans hår, som satt i en tofs.
Bill skrek till och gjorde någon märklig rörelse som han alltid gör när någon råkar ta i hans nackhår. Det är inte så att han har massor med hår i nacken alltså, utan… ah, du fattar.
”Du syftar inte på längden då va?” gav Bill igen. Han drog av mig kepsen, sträckte upp den i luften och flinade.
De få centimetrarna som skilde oss åt längdmässigt räckte för att han skulle kunna vifta med kepsen precis ovanför huvudet på mig och jag var tvungen att hoppa för att få tag i den. När hissen plingade till och stannade rusade jag ut med Bills mössa i handen och min egen keps i den andra. Bill ropade efter mig att hans hår blivit elektriskt, och eftersom det var mitt fel, var jag givetvis en idiot.
Då vi stormade in i Georgs hotellrum, där han och Gustav yrvaket blinkade åt oss i soffan, lade ingen av oss märke till mannen i korridoren. Han hade mörka solglasögon och en lång svart kappa. Ansiktet var som hugget ur sten och visade inga som helst känslor.
[Desirée] Göteborg, Sverige
Och om någon glömt, eller inte uppmärksammat det, så är Desirée fortfarande Chantelles mamma :)
Remy, Remy, vad hans röst hade förändrats. Eller hade den varit så känslolös och kall då också? De minuterarna det tog för mig att lugna mig innan jag än en gång ringde, kom minnena över mig. En sportig och ung man, med svart, spretigt hår, charmigt leende och underbar personlighet. Eller var det så jag hade inbillat mig att han var?
Till slut orkade jag inte plåga mig själv mer utan tog telefonen. Nu kopplade receptionisten mig genast till mr Remy Johansen. Medan jag väntade på att han skulle svara kände jag hur hjärtat bultade fortare. Han kanske inte kom ihåg mig alls?
”Hello?”
”Hello, or… hi.” Jag glömde att jag krampaktigt höll i stekpannan, och skulle slå mig själv i pannan, vilket resulterade en ekande slag och ett genant skrik.
”Desirée?”
”Sorry, sorry”, mumlade jag, samtidigt som jag vätte en bit hushållspapper med vatten, för att sedan trycka det mot pannan. ”I just… you don’t want to know, believe me.”
”Sure… You called yesterday.”
Nu lade jag märke till hans bryska affärsröst, och ja, den hade förändrats – helt. Var det här samma man?
”Yeah… I… I want to talk to you. It’s important. Really.”
“I haven’t seen you in... almost twenty years, and now you’re calling without reason. So, please, tell me – what’s up?” sa han med silkeslen röst, som fick mig att darra lätt.
”I’m not sure if… I can take it over the phone.”
“So you expect me to take the flight to Sweden”, sa Remy irriterat.
“No, I...” Rösten brast och jag suckade. ”Yes. I do.”
”WHAT?”
”I need to talk to you...”
“Please tell me Olivia lied...”
“Who’s Olivia?” avbröt jag idiotiskt. ”Sorry, go on.”
”…when she said… that you have a child, that can be mine.”
Jag fick inte fram ett ord, men Remys röst fortsatte ringa i öronen.
”So it is true? I come as soon as I can. Don’t tell anyone. I call you. Bye.”
Jag stirrade länge på telefonen, sjönk sedan ned i den nedsuttna soffan. Drog upp knäna och lade armarna om dem. Det påminde mig om när jag varit ett barn. Nätterna jag hade suttit på mitt rum och hört mammas och pappas eviga bråk.
En månad senare
[Chantelle]
Else tittade nöjt på mig när jag stoppade ännu en macka i munnen. Hon rätade lite på sig och visade tydligt att hon tyckte om att jag träffade Simon. Enligt Else var det tack vare han som jag börjat bete mig mänskligt igen. Sant antagligen.
Under de här två veckorna hade jag inte svurit åt Else eller Bent nån gång och jag hade änglalikt infunnit mig i privatlärarens lektioner utan att klaga på hennes lärosätt. Jag lämnade inte längre mat på tallriken och jag… jag var okej helt enkelt. På väg att bli frisk.
Else läser alltid tidningen när hon äter frukost. Nu satt hon med en turbanliknande handduk inlindad runt det nyduschade håret och hade sin favoritmorgonrock på sig. Som vanligt ögnade hon igenom varenda sida av tidningen, men hejdade sig plötsligt.
”Är det inte Tokio Hotel du lyssnar så mycket på?” frågade hon och tog ännu en intensiv tugga av smörgåsen.
”Joo…”
”Det står om en stor musiktävling som ska hållas här i Berlin. Största i Tyskland någonsin… Är det inte ganska häftigt? Läs här!”
Hon vände på tidningen och jag möttes av tvillingarna Kaulitz leenden. Lite bakom de stod Georg Listing och Gustav Schäfer. Tysklands stoltheter nominerade till största galan någonsin i Tyskland.
”Jag fattade första meningen!” utbrast jag stolt.
Else skrattade och viftade ursäktande med handen.
”Jag kanske borde berätta vad det står istället, det är ganska svår text faktiskt. I slutet av sommaren ska det hållas. Det verkar bli sjukt stort, med mängder av världskända artister. Tokio Hotel verkar vara favoriter! Förvånande eller hur? Åh, gud, vilken prissumma! Hundra tusen euro, är det verkligen vanligt?”
Jag ryckte på axlarna och tecknade åt henne att berätta vidare.
”Jaa... vad står det då? En jury har speciell rösträtt, men även folk som är på plats kan rösta. Biljetterna släpps imorgon bitti… Vad säger du, ska vi gå, du och jag?”
”Du och jag?” sa jag förvånat.
”Om vi får platser vill säga. Det är oändligt stort! Det står inte hur många platser det kommer vara, men titta så häftigt det verkar. De håller på och bygger om arenan, så det får plats ännu mer. Det är sjukt, eller hur? Lyssna här, eller alltså, jag försöker översätta så bra jag kan: Eftersom bara närvarande personer kan rösta förväntas artisterna åka till Berlin i början av sommaren för att starta kampanjer… eller ja, någonting liknande, för att samla röster. Fans kan komma att få möjligheten att träffa sina idoler, då flera tävlingar kommer hållas. Det här är en händelse ingen får missa… Kom igen, det måste vi åka på!”
Elses blå ögon glittrade och hon såg ut som ett barn. Jag hade inte hjärta att krossa hennes önskningar, och jag måste erkänna att det skulle vara roligt att se mitt favoritband live… Så jag ignorerade att jag nästan startat en hatkampanj mot Kaulitztvillingarna, och svarade att självklart ville jag gå.
Så nästa morgon satt Else och jag vid datorn och Bent vaktade vid telefonen, fast han inte skulle med. Biljettrycket var oerhört hårt, men till slut kom vi in, lyckades trycka på rätt knappar och så… hade vi fixat det liksom. Både Else och jag skrek som tokar och rusade upp och kramade varandra. Just då kändes hon mer som min kompis än som mammas syster.
En halvtimme senare gick jag in i Simons rum. Det känden annorlunda, fast jag kunde inte märka någon större skillnad.
”You’ve done something, haven’t you?” sa jag tveksamt och granskade den bäddade sängen. ”Hah, it’s the bed, right?”
Simon skrattade och smög sina armar runt min midja. Var jag ovanligt dum nu? tänkte jag och kramade honom tillbaka.
”The walls are blue now, if you haven’t noticed”, viskade han i mitt öra och jag rodnade synligt, något som Simon var snabb att påpeka. ”Don’t care, it’s cute.”
Jag satte mig i sängen, drog upp benen och lutade mig mot den nu blåa väggen.
”It’s great”, sa jag.
Simon satte sig bredvid mig, tog min hand i min och började leka med mina fingrar. Han flätade ihop dem, lyfte våra händer och pussade på min flera gånger. Så log han mot mig och tryckte sina läppar mot min hals. Han visade ofta tydligt att han tyckte det var onödigt att bara hållas till kyssar, men han verkade förstå att jag inte var redo. Jag kände mig så jobbig när jag tjatade om det hela tiden, att jag inte var redo och nej, det där kändes inte bra, det fick mig att tänka på… ja, på våldtäkten. Simon måste tycka att jag var världens fegaste och fjompigaste person! Därför lät jag honom dra av mig tröjan, kyssa mig på magen, rita figurer med tungan runt naveln. Efter några minuter kunde jag slappna av, kyssa tillbaka vara som en förälskad tjej borde vara.
Nu har jag en tråkig fråga till alla som läser *ler ondskefullt*
Jag har skrivit ganska mycket i oika perspektiv och jag undrar om det är bra, eller om jag borde skriva mer ur Chantelles synvinkel? Blir det rörigt, borde jag förklara mer och VAD borde jag förklara?
Och tack för kommentarerna jag fått hittils, det värmer verkligen, även om det bara är ett litet "okej" eller "bra". Bara jag vet att någon läser liksom... :)
Vilka ska till Hovet 3 april förresten? :D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | RowsahKanin - 31 aug 09 - 16:25- Betyg:  | | *Älska* | | nnnnn - 8 dec 08 - 21:07- Betyg: | Skitbra med olika perspektiv! :D
vad händer den 3 april? :) (skicka meddelande helst xD) | | wtb483 - 25 jan 08 - 17:40 | jättebra skrivet! :D
och jag ska till hovet :D | | _ingen_ - 7 jan 08 - 11:47- Betyg: | | :D jättebra! | | woops - 1 jan 08 - 23:27 | Mangasagan: Ska bli bättre på det xD und danke schön :D
prickigthallon: Viiiielen Dank :D
950309: Åh, längtar :D Danke ;)
lillolisen: Jasså? :O *förvånad* oder nicht | lillolisen - 1 jan 08 - 19:23- Betyg:  | JAAAAG SKA DIT det ska väll du med antar jag!xD
Jättebra Hanna!:DFast mer ur tom och bills perspektiv!:)
<3<3<3<3 | | 950329 - 31 dec 07 - 21:36- Betyg: | JAG SKA DIIIT !! :D<33
tkr att dt är bra att du skriver ur olika perspektiv :D | | prickigthallon - 31 dec 07 - 20:24- Betyg: | ÄLSKAR DEN FORTFARANDE :D:O
Jag tycker du ska skriva som du gör, det ger en bra överblick liksom, fast lite sent nu xD
KRAAAAAAAM :D <3 | | HilfMirFliegen - 29 dec 07 - 16:21- Betyg: | Jag tycker det är jättebra med olika perspektive! =D
Jag ska till hovet 3/4 !=D | | Mangasagan - 28 dec 07 - 21:01- Betyg: | | Jättebra:D Tycker du ska skriva mer ur Bills och Simons perspektiv:D | | woops - 28 dec 07 - 13:23 | | mikaelanystrom: Jobbar på nästa del, så den kommern snart. Och tack, det var jättekul att veta ur vilka perspektiv jag borde skriva mer ^^ Så tack :) | | mikaelanystrom - 28 dec 07 - 13:05- Betyg: | Jag håller med dem andra, skulle vilja läsa mer ur bills och simons perspektiv:)
Men annars är den jätte bra;D.. läste alla delar nu idag så ja:D:D! Hoppas fortsättning kommer snart :)) | | woops - 27 dec 07 - 20:43 | Mp3: Tack :) Har inte ens tänkt på att skriva ur just Simons perspektiv *rondar* så tack för förslaget :) Ska nog göra det.
M-424: Tackeli ^^ Jobbar på hans perspektiv, ska försöka få med det mer och på nåt intressant sätt (om jag kan xD) :) | | M-424 - 27 dec 07 - 20:34- Betyg: | | Jättebraaaaa:D Und vill läsa mer ur Bills perspektiv :) <333 | | Mp3 - 27 dec 07 - 20:26 | | JAg tycker att den är bra som det är, men jag skulel vilja att du kanske skriver från Simons perspektiv ? :P ^^ Myckt bra novell för övrigt :) <3<3 | | woops - 27 dec 07 - 19:39 | | Solstorm: Okej, tack :) Tycker det är bra att veta liksom ^^ Och ja, har nog tänkt att skriva mer ut Bills perspektiv, eller har jag det förresten? >.< Aah, men kan göra det i alla fall :D Tack för tipset! | | Solstorm - 27 dec 07 - 19:21- Betyg: | Jag tycker att det är bra med en massa olika perspektiv. Och OM du ska minska lite, und inte berätta i så många perspektiv, så tycker jag att du ska berätta mer ur Bills perspektiv x)
Men som sagt, så är det jättebra som det är!! :D<3 |
|
|
|
