Hilf Mir Fliegen - Kapitel 1 |
Här är det första kapitlet av min novell då, vill bara påminna er läsare att det finns en prolog oxå, så ta gärna och läs den först, annars är dt nog inte speciellt lätt att förstå handlingen XD
Men nog om dt, njut av eran läsestund und kommentera, denna del är visserligen väldig kort, men det kommer mer så småningom ;)
Kapitel 1:
Chocken kommer som en enorm våg emot mig, kall och dödslysten.
Dess frusenhet sluter sig sakta kring mig som en orm kring sitt byte, vars andningsfunktion väldigt snart slutar att fungera och det enda som lämnas kvar är den kalla kroppen, som blir till inget annat mer än ett tomt skal vars själ sedan länge sipprat ut…
Jag kollar en aning häpet och gråtfyllt på de tomma väggarna, som endast har sin vita färg kvar att visa upp.
Affischerna på det tyska bandet Tokio Hotel har sedan några timmar tillbaka rivits ner av den personen som jag fasar mest – nämligen min egen mamma, enligt mina instinkter i alla fall – och som det enda spår av att de någonsin suttit uppe – med tejp dessutom – är några fåtal snuttar av tapeterna som är bortrivna.
Oförmögen att kunna yttra ett ljud går jag sakta och ljudlöst fram till min byrå, trots att jag är väl medveten om att jag förmodligen inte kommer att finna dess lådor i det skick som de var innan jag lämnade de åt sitt öde.
Medan tårarna sakta rullar ner för mina kinder och fläckar ner de, drar jag ut varenda en av byrålådorna som de allra flesta hade mina Tokio Hotel-tröjor prydligt vikta på de nötta träskivorna, som bildar varje lådas botten, och som det enda innehåll.
Återigen fylls jag av en chock och tappar för sekunden konsten att kunna andas, men så småningom kommer den tillbaka och jag faller med ett dovt ljud ner på det nötta golvet av linoleum.
Jag öppnar munnen, men får trots det inte ut något ljud, och försöker i flera ögonblick att verkligen kunna säga något.
”Mamma, vart fan är mina saker?!” Utbrister jag med en tjock röst då jag efter en stund lyckas bryta denna stumhet.
”På en plats där du aldrig kommer att finna de, ända tills du betalat tillbaka mina pengar”.
Mammas plötsliga närvaro får mig att hoppa till av skräck.
”Jag är fan inte skyldig dig några jävla pengar!” Skriker jag rent utav ilska, omedveten om att jag praktiskt taget svär åt mamma för första gången i mitt liv.
Mamma skrattar kort, ”inte? Vad sägs om gitarren som du slösade mina pengar på?” Mammas vänliga tonfall övergår till något kallt och ilsket, ”eller har du möjligtvis glömt bort den?”
Jag svarar inte på mammas fråga utan kollar istället blankt på henne, chockad över hennes plötsliga visdom.
”Har du rotat i mitt rum…?” Frågar jag då jag inser att hon praktiskt taget inte kan ha kommit på min hemlighet med gitarren – som jag trots dessa två månader som gått fortfarande inte kunnat förmå mig att berätta för henne – på något annat sätt än att praktiskt taget ha rotat igenom mitt rum, som är ett ytterst avskyvärt sätt att få reda på saker och ting på.
”Vad sägs om att jag händelsevis hittade ett kvitto under tiden då jag städade ditt rum som du så beslutsamt vägrade att städa?”
Jag kollar på mamma med en blick fylld av avsky och ilska, men mamma verkar inte se det, hennes glädje över att äntligen lyckas få mig på fall gör det omöjligt att kunna se det framför henne.
Omöjligt för henne att se sanningen och smärtan bakom det hon kallar för glädje.
Well, well vad tkr ni då ? ^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | svartiris - 12 jan 08 - 21:42- Betyg:  | | gud, du skriver faktiskt RIKTIGT bra... | | Zandy - 12 jan 08 - 19:31- Betyg: | | Bra! | | gwenii - 29 dec 07 - 17:17- Betyg: | | Åh, skitbra, visst har jag läst lite av resten? x) | | M-424 - 27 dec 07 - 20:55- Betyg: | | Jättebraaa:) Hoppas på lite längre delar ;) <33 | woops - 27 dec 07 - 13:09- Betyg:  | | 95a? Shit, du skriver SKITBRA. Ser fram emot att följa hela novellen, så hoppas på lite längre delar och kanske att du jobbar på att få lite mer verklighetstrogna dialoger. Men det är riktigt bra vet du, ;D | | sockervaddsmoln - 26 dec 07 - 23:30 | | otroligt bra skriven, har så mkt jag vill skriva men min kära moder skriker på mig :P fortsätt iaf, superbra |
|
|
|
