Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Fina Flickor part two(del fyra)

Kapitel fyra. Darling, what is going on?
(Jen)

Hennes blåa ögon möter nervöst mina, samtidigt som hennes hand tar tag i bordet för stöd.
- Jag trodde att du visste.
Jag skrattar lågt till. Det hesa ljuset får hunden som legat på golvet att gny till att försvinna, och Tinsley att trycka sig närmare mig.
Nej, jag visste inte att jag skulle gå på internatskola. Mamma hade sagt att jag skulle bo hos Marie och Javier och gå på en fin privatskola.
När jag känner hur tårarna trycker på skyndar jag ut ur köket, utan så mycket som en blick på Marie.
Fan. Fan. Fan. Har jag inte lärt mig? Har jag inte lärt mig vid det här laget ?
Mina darrande andetag talat om för mig att nej, jag hoppas fortfarande.
- Jennifer!
- Men då ska jag väl ta mina väskor och åka till skolan? Jag vänder mig inte om, utan pratar direkt mot väggen framför mig.
- Klart att du kan stanna tills…
- Marie, när ska jag börja skolan?
Hon svarar inte, utan verkar helt plötsligt vara väldigt intresserad av den handknutna mattan. den går i blått och silver. Precis som allt annat i hemmet.
- Imorgon alltså, mina ord är lika mycket ett påstående som en fråga.
- Jennifer, jag är så ledsen. Men du stannar självklart hos oss till imorgon
- Var inte det, mina väskor är fortfarande kvar i taxin, jag går helt enkelt ut till den och den köra mig till skola. Vad heter den förresten? Skolan alltså.
Maries finlemmade ansikte blir blekt och hon försöker övertala mig att stanna en natt, eller iallafall
låta Javier köra mig. Jag ler artigt men stelt mot henne, det är faktiskt inte hennes fel, innan jag stoppar in Tinsley i den söta rosa väskan och trippar ut till taxin igen, och ber den förvånade chauffören köra mig till Tendance skolan.
Han ler lite åt min nervösa franska.
- Du är inte härifrån va ?
Jag skakar på huvudet, och blir lite sur på mig själv för att en simpel taxiförare får mig att bli nervös.
Resten av färden spenderar jag med att snabbt och panikartat fixa till sminket i en liten fickspegel. Eftersom jag trott att jag skulle bo, och spendera kvällen hos Marie och Javier hade jag inte gjort mig iordning särskilt mycket.
- Här är det, taxichauffören ler artigt mot mig och stannar framför en stor byggnad, byggd i något stenslag. Ärligt talat såg skolan inte alls ut som jag förväntat mig. Visserligen var det stilrent, men inte alls lika exklusivt som jag förväntat mig.
Jag mumlar ett snabbt tack, hoppar ut ur bilen och ger honom lite för mycket dricks. När han erbjuder sig att bära upp min väska till skolan, skakar jag på huvudet och grabbar tag i den ljusblå väskan glad för att jag inte tog med mig något mer.
Mina klackar slinter lite i gruset, och Tinsley gnäller till.
- Lugn gumman, mumlar jag och klappar henne på huvudet. Jag höjer huvudet och låter blicken vandra över området. Trots att skolan ser lite tråkig ut är naturen runt omkring underbar. Full av olika exklusiva trädslag, med inslag av dammar och fontäner. Det ser mer ut som någon utställning än en skolgård.
- Vi får tillbringa tiden ute helt enkelt, viskar jag i Tinsleys öra samtidigt som jag sakta börjar gå mot skolan. Jag antar att receptionen finns där inne någonstans. Annars får väl någon visa mig den.
När jag slår upp den tunga skoldörren slår den mig hur rent allting är. Alla elever går lugnt omkring, klädda i rena uniformer. Det var ytterligare något Cara glömt berätta.
Korridoren är skinande vit, och inga godispapper ligger och skräpar.
Jag går igenom klungan av elever. Det är bara ungefär 20 stycken och jag undrar var de andra är.
Jag vänder mig mot en rödhårig tjej och mumlar ett ”Excuse moi, vart ligger receptionen?” Hon är så lång att jag måste kolla upp på henne. Ungefär som Melanie.
Hon pekar mot ett rum som ligger till höger om oss, och fortsätter utan ett ord.
Jag skakar på huvudet och går in i rummet hon pekade ut.
- Man knackar först, damen bakom skrivbordet är i sextioårsåldern och har stränga stålblå ögon.
- Excuse moi, mumlar jag.
Hon kollar på mig utan att yttra ett ord. Som om hon väntar på att jag ska fortsätta.
Jag harklar mig och undrar om jag borde tagit med mig Marie eller något. Sedan höjer jag blicken och kollar rakt in i hennes ögon. För Fina Flickor är aldrig nervösa.
- Jag ska börja här, säger jag artigt.
Hon mumlar och river bland sina papper. Samtidigt rabblar hon något på för snabb franska för att jag ska hinna uppfatta det. Jag undrar om hon gör det med mening.
- Jennifer? Frågar hon. Jennifer Cristensen?
Jag nickar.
- Vi väntade dig inte förrän imorgon, på henne låter det som om det är en synd att komma förtidigt. Jag står emot en impuls att trycka upp hennes fula fjäderprydda i hennes stora näsa med synliga näshår, och ler.
- Vi hade lite problem, förklarar jag.
- Mmh, hon smackar ogillande med munnen och fortsätter bläddra i sina papper.
Jag gör en grimas då jag känner hur en sten i skon tränger.
- Du ska dela rum med Inez Sanchez, hon höjer sina glasögon och jag tror att jag ser ett leende skymta förbi.
Jag ler lite mot henne igen och nickar. Efter att ha skrivit på en del papper och fått förhållningsregler (ingen sprit, inga cigaretter, ingen sexuell kontakt) ger hon mig en rumsnyckel med en misstänksam blick.
Jag ska precis gå ut genom dörren efter att ha fått en beskrivning av var rummet låg när hon stoppar mig genom att harkla till.
- Och hunden? Vad ska du göra med hunden?
En nervös fjäril fladdrar till i magen och jag kramar om Tinsley.
- Hon bor med mig.
- Hundar är inte tillåtna.
Det känns som om någon häller kallt vatten över mig, och jag ser skadeglädjen i hennes ögon.
- Jag tror att mamma har betalat för det, improviserar jag och försöker se säker ut.
Damen, som fortfarande inte presenterat sig, rycker till och du kan nästan se dollartecknen i hennes ögon.
- Okej, men ha koll på den.
Jag ler brett mot henne, innan jag skyndar ut, med Tinsley i ett hårt grepp. Jag anstränger mig för att inte låta all vilsenhet och nervöshet synas medan jag småspringer ut ur skolan, och fortsätter hundra meter åt höger. Hon i receptionen hade sagt att flickornas längor skulle ligga här.
Jag inspekterar de tegelklädda längorna och bestämmer mig för att jag har kommit rätt.
- 5B, mumlar jag för mig själv medan jag kryssar runt mellan längorna. Tillslut hittar jag en länga med en stor femma på, och skyndar in.

Innanför är det lika vitt och rent som i skolan. Länga 5 består av en ljus korridor och en massa rum. A,B,C,D,E,F. Jag stannar utanför B, stoppar nyckeln i låset och gläntar på dörren.
Tomt.
Rummet är väl okej. Fast inte alls lika fint som jag är van vid. Det har ljusgula väggar, som är hål i lite överallt. Det finns två sängar, den större är redan upptagen av en massa tjejtidningar och skivor. Längst in mot väggen är ett skrivbord och två stolar inträngda. Jag gissar på att den stängda dörren leder till badrummet, men orkar inte kolla upp det.
Det rinner vatten någonstans ifrån, men jag antar att det är från någon av rummen bredvid.
Jag släpper ner Tinsley, och pussar henne på huvudet.
- Duktig flicka, mumlar jag och börjar sedan rota i väskan efter hennes matskål och filt. När jag hittat filten breder jag ut den nedanför den sängen som inte är upptagen och börjar sedan packa ur de få sakerna jag tog med mig. Några klädesplagg, några par skor och lite smink och hudvårdsprodukter.
Efter att ha hittat en tom garderob att trycka in det mesta i lägger jag mig ner på sängen och stirrar upp i taket, med en känsla av overklighet.
Det här händer inte.

Mamma svarar inte på mobilen eller på hemtelefonen. Men hade jag verkligen förväntat mig att hon skulle göra det?
Sakta sätter jag mig på golvet, och kollar på alla fotografier jag packade ner i sista stund.
Det finns några bilder på pappa. Pappa som jag inte sett sen jag var liten.
Då mitt treåriga jag förtvivlat frågade Cara vart han var hade hon försiktigt skalat sin apelsin och kollat förvånat på mig.
”Jag har inte märkt att han är borta. Men han är väl på jobbet eller nåt. Eller, vänta. Jag tror han nämnde nåt för ett tag sen om att flytta tillbaka till Danmark”
Jag har inte sett honom sen dess. Han har inte ens skickat några opersonliga vykort till jul.
De andra bilderna föreställer en ung, leende Melanie och mig. Redan på den tiden var hon så mycket vackrare än mig.
- Vad i helvete gör du här? Jag avbryts i mina tankar av att en drypande våt tjej, med endast en handduk om sig och med ilskna ögon står mitt i rummet.
Jag tar ur mina hörlurar och betraktar henne med förvåning.
- Jag eh…bor här. och vad gör du här?
Hennes vackra läppar förvrids i ett hånfullt leende. Jag tror faktiskt aldrig att jag har sett mer perfekta läppar någonstans. De är till och med vackrare än Melanies. Till och med utan läppstift ser de klarröda ut. Eller jag antar i alla fall att hon inte har läppstift, eftersom hon kommer direkt från duschen.
- Jag bor också här, deklarerar hon och sliter fram några klädesplagg ur en garderob.
Jag låter blicken svepa över hennes långa bruna hår, det är så långt att det nästan snuddar vid hennes runda rumpa. Inte så att hon är tjock, hon har bara former. Hon har ett ganska runt ansikte och avlånga ögon, men läpparna är så fantastiska att du knappt märker något annat.
Hon är inte lika fantastiskt vacker som Melanie, men hon ser bra ut, det kan jag inte förneka. Lite exotisk typ.
Hennes kropp är gyllenbrun och jag antar att hon är från något land runt medelhavet. Hennes franska låter lika lite fransk som min.
- Du är Inez.
Hon ler fortfarande lika hånfullt, och lägger huvudet på sned.
- Jag är Jennifer, fortsätter jag och lägger ihop mina fotografier, så att hon inte ska se dem.
- Du är inte blond, påpekar hon samtidigt som hon drar på sig en grå kashmir kofta och ett par lagom slitna jeans.
Jag himlar med ögonen mot henne.
- Jag är medveten om det, fnyser jag och stoppar in fotografierna i byrån och reser mig sedan upp.
Inez får en irriterad rynka i pannan.
- Vad är det för något som ligger på golvet? Frågar hon och petar på Tinsley med en sko.
Jag slår undan hennes sko och tar beskyddande upp Tinsley i min famn.
- Hon är en hund. Om du har sett sådana förut?
Inez fräser något på ett språk jag inte förstår och vänder sig mot garderoben igen.
Jag rycker åt mig Tinsleys koppel och skyndar mig ut.
- Vi kan lika gärna utforska området istället för att vara i samma rum som henne, förklarar jag för Tinsley och sätter på henne kopplet. Hon viftar med svansen och går snällt bredvid mig.

Även om jag inte vill erkänna det inte ens för mig själv, så saknar jag Sebastian. Och Robbie.
Skärp dig, det hade ändå aldrig kunnat bli någonting.
Tillslut verkar i alla fall Tinsley ha hittat en intressant blomma, så jag slår mig ner under en björk och låter solens strålar värma min kalla kropp.
När jag tittar upp igen ser jag att en lång kille med ljusbrunt hår står framför mig. Hans ansiktsdrag är så vackra att det ser ut som om de blivit utformade av en skulptör. Perfektion.
- Salut, han böjer sig ner mot Tinsley och ler mot mig.
- Ah, salut, jag ler snabbt mot honom och undrar vad han vill.
Just nu har jag ingen lust att vara social.
- Jag heter Jared. Och du måste vara Jennifer?
- Jen, rättar jag honom innan jag hinner hindra mig själv.
Han ler och slår sig ner bredvid mig utan att jag bett honom.
- Jag måste gå, mumlar jag och reser mig samtidigt som jag lyfter upp Tinsley.
- Vi ses, Jen.
- Det kanske vi gör, jag ler snabbt och vänder mig om.
- Vi går på samma skola, det är oundvikligt.
Utan att vända mig om hör jag hur han ler så där sött igen. Och jag kommer på mig själv med att tycka att hans ögon påminner om Melanies.


Badadam! var jag inte sneller nu som la ut en ny del så snabbt? haha, jag ska åka iväg och därför sitter och skriver det här när jag egentligen borde packa. är borta några dagar, men lovar att det kommer mer när jag kommer hem igen :)
fortsättnign kommer om så önskas, och jag vill som vanligt ha långa kommentarer och konstruktiv kritik

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sandruskapuska - 18 maj 08 - 09:55- Betyg:
skitbra, hhar inte så många saker att säga, speciellt inte eftersom att novellen redan e avslutad. Skitbra iaf<3
hannasteberg - 28 dec 07 - 23:52- Betyg:
älskar den här novellen. Ja ja, jag vet att jag alltid skriver det
men det är bara för att jag gör det :D

är riktigt nyfiken på hur det kommer att gå mellan inez och jen...
kan inte du skriva en del som är ur Caras synvinkel så man kan få lite grepp
om hur hon är som person och hur hon känner över att jen inte är kvar hos henne och lite sådant...
kram :D
Cookiie - 28 dec 07 - 18:53- Betyg:
d e ju skitbra! ja fattar inte hur du kan komma på o sen få d att flyta så bra ihop ;D keep up the good work ^^
sockervaddsmoln - 28 dec 07 - 03:29
glasbubblan: klart att man får fråga vart jag ska :) kevin heter han,hahah. ny del kmr nog lördag eller söndag
tack för alla kommentarer<3
Miccq - 27 dec 07 - 19:17
det är kul att hon hamnar med nytt folk :)
men vill samtidigt veta vad som händer med robbie och alla andra... :)
hanna__91 - 27 dec 07 - 16:38- Betyg:
skit bra :):P
fortsätt :D
Jag skulle vilja veta lite hur
robbie och sebastian reagerar när
de får reda på att hon åkt iväg! :P
Rosapapper - 27 dec 07 - 16:16- Betyg:
Jättebra : ) Det skulle vara kul om man fick veta ngt från Sebastians synvinkel, men annars... lika bra som vanligt :D
glasbubblan - 27 dec 07 - 01:18- Betyg:
okej vill endå inte sova, så förberer dig på en lång kommentar!!! jag tycker att den här delen var väldigt bra, och inmtressant med hur det ska gå med jen och inez, undrar om dom blir vänner, och sen en ny snyggoing till kille är ju heller aldrig helt fel...hoppas att de får till det och att hon blir lite gladare av sig. undrar om du ska skriva nån mer del ur inez synvinkel eller om du nu satsar på att köra med jen och mauri??
skulle kanska vara bra med en liten del om jens mamma, hur hon känner om sin dotter och så, och sen kanske en del om melanie, för hon måste ju känna en väldig massa nu är jen har flyttat?!
du vet det säkert redan, men jag kan ju lika gärna säga det en gång till, du skriver noveller som ingen annan!!!
din egna stil, tankarna som jag får när jag läser det du skrivit, nya tankar varje gång, och det är ju så det ska vara, man ska börja tänka när man läser något bra, och här kan jah verkligen säga att tankarna kommer igån på riktigt!!!
jag gillar också väldigt mycket att du har så lite stavfel! det gör det hela ännu bättre att läsa, man slipper störa sig pådet!! så bra jobbat! och jag hoppas verkligen att du fortsätter att skriva på den här, för det får mina nätter att bli lite mer uthärdliga...

om man får undra så undrar jag vart du ska åka??
och jag får våll hoppas på att det är ett ställe där du kan få lite tid till att skriva en bra fortsättning på det hele!!!!
för det ser jag verkligen fram emot, när kommer du tillbaka och lägger in nästa del???

ha det så bra dit du nu ska!!

Skriven av
sockervaddsmoln
26 dec 07 - 22:48
(Har blivit läst 165 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord