På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Satanic Sinner ( del 9 )

Det kommer förekomma blodiga, sexuella och brutala delar i den här novellen, ja, största delen faktiskt. Jag varnar er som är lite känsliga.

Danny låg i soffan och jämrade sig högljutt om att hans mage behövde riktig föda, så som pizza eller en hamburgare. De tre hade varit inne på hotellrummet i två dagar och studerat hebreiska. Gabie kunde redan språket, och hade drivit Mikael och Danny nära döden. Men nu kunde de i alla fall några enkla fraser och lite grammatik. Så här på kvällen gav de upp och båda pojkarna, eller unga männen, bönade och bad om att få gå ut från hotellet. Vad kunde hända? De skulle ju bara gå runt kröken där pizzerian låg. Men Gabie hade en massa motargument, men de var svaga och baserade på att Azrael sagt dem. Saker som Azrael sagt stod inte så högt hos Danny, för att vara riktigt ärlig. Gabie, den stackaren, kunde inte så ut med de bådas tjat, utan gav med sig tillslut.
”This is not good…” Mumlade hon när de satte på sig sina skor och klev ut i hotellhallen. Mikael hade bara skrattat glatt och slagit till henne.
”Don’t be such a wimp Gabster!” Sa han engagerat. Gabie hade bara mumlat. Tidigare hade hon insisterat på att ta med varsitt vapen, och det hade de alla tre gjort. Danny gissade på att det hade något att göra med det hon talat med Azrael om. Ute på gatan vimlade det av fransmän så som turister. Det var ganska sent, och till deras förtret hade pizzerian redan stängt. Men Gabie, som var fransyska, frågade runt och började sedan leda dem genom lite mera folktomma gränder bort till en lite mindre men väldigt mysig pizzeria. När de väl börjat äta och Mikael retade Gabie för att pilla bort hälften av svampen på sin pizza, då var de alla väldigt avslappnade. De hade helt enkelt glömt bort att de egentligen inte skulle lämna hotellrummet. Själv var Danny glad över att äntligen få se lite nytt folk efter att ha varit i princip isolerad väldigt länge, ja ända sedan Azrael dykt upp. Även om det kändes som åratal sedan, så var det bara några dagar so han blivit jagad av Astarot och Asmodeus första gången. Det var nog därför som han blev chockad när de plötsligt dök upp i sina skinnrockar och kostymer på pizzerian. Mikael var den som först reagerade genom att dra
vapen och började skjuta vilt mot dem. Gabie och Danny blev först förvånade, men Danny som kände igen de båda, slet tag i henne och drog med henne bakom disken. Mikael täckte så att ingen av dem blev skjutna. Däremot verkade det som om flera kulor gick rakt igenom Asmodeus huvud. Denna stannade och såg på sin kollega innan han började vrida och vända på sitt huvud på det mest groteska sätt. Det var då de såg sin chans att fly genom bakdörren.
”Come on come one!” Skrek Mikael hest och fick med sig dem genom köket och ut genom den lilla sväng dörren. När de började springa genom gatorna drog de alla vapen och Mikael laddade om sitt.
”Are those two back there the ones Azrael warned us about!?” Kom Gabies fråga som blev obesvarad. Mikael svor på spanska och Danny på svenska.
”Jag visste det, jag visste det!” Mumlade han då de sprang genom labyrinten av gränder. Plötsligt snubblade han över en kullersten som stack upp lite och föll till marken. Mikael snurrade hastigt runt för att se om han var okej, och när han reste sig fräsandes och spottande började de springa igen. Danny sprang med efter, även om det var mycket mödosamt för honom, eftersom hans sår inte läkt på långa vägar. Ett skott visslade genom gränderna och träffad av det frös han till och började falla hejdlöst ned mot marken. Varför kunde han inte röra sig? Han kunde inte ens sträcka ut en hand för att dämpa fallet. Blod rann ned i ögonen och fördunklade synen. Genom ett högt dån, eller om det bara var total tystnad, hörde han Gabies skrik och Mikaels röst. Det verkade som om världen stannat och tog ett djupt andetag. Han ville inte veta vad som hände när det andetaget släpptes ut. Någon vände honom så hans stela blick vändes mot natthimlen och husens väggar. Han kunde se Mikaels förskräckta blick när han skakade på huvudet. Flera andra skott ven genom gränden och Mikael försvann ur hans synfält. Inte ens ögonen kunde han röra för att se efter honom och Gabie. Kroppen var alldeles förlamad, tung som om den var fastgrodd i marken. Inte kunde han förstå vad som hände, utan bara stirrade upp på husen och lyssnade till pistol skotten och fotsteg som skyndade sig bortåt. Han försökte blinka bort blodet, men inte ens det var han kapabel till. Han kände inte någonting längre, bara en bedövande smärta från huvud. Som genom ett dånande brus kom avslappande fotsteg
närmre. Snart syntes Astarots och Asmodeus välkända ansikten. De flinade brett mot honom, fast mer som mot ett ting än en person. Det som gjorde Danny orolig var att de inte höjde sina vapen, utan sänkte dem och Astarot sparkade istället till honom. Ingenting kunde Danny göra mot det. Båda två stod där och skrattade ned mot honom, i säkert flera minuter, utan att han kände sig bättre eller sämre. Sedan, kände Danny ett hårt tryckande mot kroppen, som om luften hade blivit tyngre. Han blev väldigt illamående och skulle kunna gör allt för att spy, men kunde fortfarande inte ens röra en min. Någonting ifört svart tyg svepte upp bredvid honom och de två andra ryggade illa kvickt undan, ut ur hans synfält. Det var en högrest person som stod bredvid honom, iklädd en svart kappa med luvan uppdragen. Det var det han såg, eftersom ryggen var vänd mot honom. Trycket mot
kroppen upphörde inte och personen stod kvar vid hans sida, tills den äntligen vände sig om. Danny kände hur han ville skrika och ta sig därifrån, men det var omöjligt att röra på sig, inte ens nu när han som mest ville det. Under den svarta luvan bar personen en mask, gjord av något djurs kranium. Det måste ha varit ett djur som för längesedan varit utdött, för ingenting som levde hade den utformningen på skallen som detta kranium.
Ögonhålorna var stora och graciöst formade, inte alls runda, nosen var lång och konkav. Tänderna, var vassa där fram och som vanliga längre bak i käkarna. Det fanns inget rovdjur som var så stort som det kraniet, för storleken var som hos en häst. Det verkade som om djuret haft utmärka kindben, för de var verkligen stora och höga på skallen. Över masken, eller vad det nu var, fanns det svarta målningar som gjorde Danny väldigt vemodig. Om det nu var en text så måste det ha stått om någonting ont, eftersom linjerna och krumelurerna utsöndrade en sådan ondska. Personen, eller saken, böjde sig ned och verkade betrakta honom. I de mörka ögonhålorna kunde Danny skymta reflektion från ett öga, mycket mindre än ögonhålorna på kraniet, så det måste vara en människa där under. Antagligen en satanist, för han hade hört att de bar masker och kappor på sina ritualer. Men Danny ångrade att han trott det var en person när saken sträckte ut en hand ur kappans ärm. Den var svart. Inte brun, med den skära undersidan, utan den var svart, så skarpt svart att alla toner runt omkring var avslagna och ljusa trots att det var kväll. Inte nog med det, utan den hade förjävligt långa, böjda naglar, som snarare kunde kallas klor.
Denna hand lades sedan på Dannys panna. Genom hela insidan på sig själv skrek han när de psykedeliska bilderna visade sig för honom. Om det var något som slog honom ur medvetandet så var det den förvrängda bilden av världen han levde i.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)

Lora - 29 dec 07 - 20:07

bravo!

zeenzan - 27 dec 07 - 20:41- Betyg: