På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Om jag kunde flyga, prolog

(Selene)

Snabba fotsteg rör sig över den knarrande ekparketten.
Jag blundar samtidigt som jag kryper ihop under täcket, och formar kroppen i fosterställning. Jag känner mig tryggast när jag ligger så, som om jag är skyddad mot precis allting då.
Jag hör hur fotstegen stannar utanför mitt rum, och slutar för ett ögonblick att andas. Tänk om? Men i nästa sekund fortsätter de att gå.
Nej, såklart att hon inte skulle gå in till mig. Varför skulle hon det?
Jag skakar på huvudet åt mig själv och suckar, innan jag slutligen slår upp ögonen och stirrar upp i taket. Fokuserar på en fläck i allt det där vita. Vem försökte jag lura egentligen? Jag skulle aldrig kunna sova så länge hon sov i samma hus, men i någon annans säng.
Det som gjorde det hela ännu mer komplicerat var att sängen hon sov i var Adrians, min brors.
”Dumma Selene, dumma, dumma, dumma, Selene” mumlar jag åt mig själv innan jag stoppar huvudet under kudden. Det är något jag alltid gör, fråga mig inte varför. Det är som om jag tror att om inte jag ser något, ser inte någon mig heller.

Nästa morgon vaknar jag av att min dörr rycks upp onödigt brutalt, och är beredd att skälla ut den som öppnat. Men så står hon där. Med rufsigt hår och glittriga ögon.
- Tänkte bara kolla om du vaknat, säger hon och ler så där som bara hon kan. När Maya ler använder hon sina stora, bruna ögon. Innan du har sett Mayas leende förstår du nog aldrig innebörden av att ”smälta av någons leende”
Jag känner mig plötsligt naken där jag ligger utan täcke i bara ett par kalsonger och en sportbh, och skyler mig med den röda ullpläden som ligger på golvet. Jag känner hur kinderna antar en ton som matchar pläden.
- Jag är vaken, säger jag dumt och hatar att min röst låter så mesig och tunn.
Hon skrattar och ler sitt underbara leende igen, innan hon drar handen genom det långa blonda håret. Mayas hår är så där långt, och naturligt ljust. Jag får stå emot en impuls att dra handen genom det och se om det verkligen är så mjukt som det ser ut.
- Men kom ner och åt frukost med oss, säger hon och drar i linningen till de alldeles för stora blåa pyjamasbyxorna.
Jag nickar ivrigt, och hoppar upp ut sängen, fortfarande med filten framför mig.
- Jag ska lämna dig ensam så att du kan byta om, säger hon snabbt och försvinner ut genom dörren. Inbillar jag mig eller är det rodnad jag ser på hennes kinder?
Jag skakar på huvudet åt mig själv, och låter sedan filten falla till golvet, och ställer mig sedan framför min garderob. På måfå rycker jag ner en tröja från galgarna, och letar upp en par mjukisbyxor.
Ett ögonblick har jag lust att sätta på mig något fint, men kommer sedan på att Maya hade pyjamas på sig, och antagligen har de andra också det.
Jag himlar med ögonen åt mig själv för fjärliarna i min mage i helkroppsspegeln, innan jag drar borsten genom mitt rufsiga, axellånga hår. Fram tills igår hade jag haft min naturliga hårfärg, en sån där tråkig råttfärg, som mamma alltid envisats med att kalla mörkblond. Men Maya hade tjatat om att få färga mitt hår, och sagt att jag skulle bli jättesöt i en Chokladbrun färg. Som om jag skulle kunna säga nej till hennes leende?
Jag fingrar på en nyfärgad hårslinga, och bestämmer mig för att jag tycker om den nya färgen. Den kanske får mig att se lite äldre ut, som mamma sa.
Snabbt kletar jag på täckstift på de värsta finnarna, målar på lite mascara och täcker läpparna med cerat. Jag biter alltid på mina läppar, när jag är nervös eller stressad eller bara uttråkad, det får som följd att jag alltid har sår på läpparna, vilket kanske inte är så himla snyggt.
Jag gör en grimas åt min spegelbild innan jag går ner till köket för att försöka få något i mig. Men Mayas närvaro brukar ha effekten på mig att jag inte får ner en endaste bit.

Dumma, dumma, dumma Selene. Vem blir egentligen kär i sin brors flickvän?

som sagt bara prolog. Hade lust att skriva på något nytt, något lite mer "mindre svart" och "lättare" än Fina Flickor. Hm, vad tycker ni? jag vet inte riktigt om jag ska fortsätta.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

sandruskapuska - 30 maj 08 - 06:44- Betyg: