Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Min ängel

I hela mitt liv har väl jag inte mått så dåligt som jag gör nu,
naturligtvis har jag också varit ett spädbarn, vars liv går ut på
att äta och sova, och som inte behöver oroa sej vad som händer runt omkring
utan trygt kan ligga i sin mors famn.
Nej verkligen inte.
Det värsta kom väl när jag var sådär 12-13 år, inget stort som kom på en gång,
utan mer lite smygande, lite för varje dag. Och sen efter en tid orkar man inte mer,
andra modiga personer skulle kanske gråtit ur sin sorg i sin bästa kompis famn,
den kompisen som man kunde dela allt med och kunde berätta allt för.
Men så var det inte med mej, min sorg kom inifrån, och jag kunde inte förmå mej att berätta
om den för någon, jag ville att nån skulle se den.
Det var där rakbladet kom in i bilden, ibörjan var det små, patetiska sår som mer såg ut som
skrubbsår, men med tiden växte såren, och dom blev djupare och fler.
Men ingen såg! Inte en jävla person reagerade.
Jag var osynlig.
Eftersom den metoden inte fungerade behövdes det något mer, något värre, något som dkulle göra att
jag inte skulle vara osynlig. Så helt omedvetet slutade jag äta.
Vet inte hur länge det pågick, jag orkar inte räkna efter, men det var länge, och speciellt om man
var ensam. Men jag var fortfarande osynlig, inte som ett spöke utan mer som en själ, en själ från en död
människa. Osynlig, men ändå full med känslor.
Så kom sommaren -05 då jag träffade min ängel, jag var väl 14 år då och mitt självförtroende låg på botten.
Det går inte att beskriva henne, min ängel, hon var inte en såndär ljus bokmärks ängel som man hade när man var yngre,
med långt ljust lockigt hår och en röd sockersöt pussmun. Nej, snarare motsatsen. Men hela året levde jag för henne,
varenda sekund.(Och det gör jag fortfarande).

Men om det någongång känns som livet inte har nån mening, om såren på underarmarn blivit synliga igen,
eller om revbenen börjar synas igen onormalt mycket.
Då ska jag flyga med min ängel upp till himelen, på hennes rosa, luddiga vingar.

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)
NeelyNelly - 8 feb 07 - 02:06- Betyg:
jättebraaa!!!
Erika_bruden - 5 feb 06 - 22:50- Betyg:
jätte fin men sorglig..:(
sofiiie - 5 feb 06 - 20:20- Betyg:
Jätte fin, men sorlig!
aifooos - 5 feb 06 - 19:40- Betyg:
fint men ändå så sorligt..
jätte bra skrivet dock!

Skriven av
Forever_you
5 feb 06 - 09:51
(Har blivit läst 218 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord