Satanic Sinner ( del 7 ) |
Det kommer förekomma blodiga, sexuella och brutala delar i den här novellen, ja, största delen faktiskt. Jag varnar er som är lite känsliga.
Danny satt lutad mot bildörren, krampaktigt hållandes i instrumentbrädan framför sig. De mörka skogarna och åkrarna flög förbi utanför. Mikael sov i baksätet, därför hade Danny
satt sig där fram. De hade slagit på radion för att överrösta motorvägs ljudet, och eftersom
de lämnat ett distrikt så fungerade inte polisradion längre. Vägen låg tom och rak framför
dem, så Azrael höll sig ganska rejält över hastighets begränsningar. Danny sneglade på
honom där han satt med ena handen på ratten och den andra trummande mot låret i takt
med musiken. Enligt Danny var han djupt koncentrerad, men inte på körningen verkade det
som. Det var tyst, men Danny fortsatte att betrakta Azrael som snart vände blicken mot
honom. Fortfarande tystnad. Så Azrael höjde och sänkte ögonbrynen och såg sedan på
vägen igen. Lite velande vände Danny bort blicken och såg ut genom fönstret, även om det
mest bara kastade en reflektion av honom själv. Ansiktet var blekare än vanligt, lila märken
under ögonen som tydde på sömnbrist och stress. För de fyra senaste dagarna hade varit
väldigt hetiska. Det värsta var Antons död, som bara inträffat för några timmar sedan. Vid
minnet la han ena armen om sig själv och över såret han hade i sidan. Mikael hade kollat på
det, och Azrael hade sedan förklarat att det bara var ytligt och inte farligt. Visst litade
Danny på Mikael, för han hade fått reda på att hans far var doktor nere i Spanien, men
såret smärtade ändå något hemskt. Han betraktade Azrael genom reflektionen i fönstret.
”Vart är vi på väg?” Danny bröt tystnaden med den fråga han haft i tankarna hela tiden.
Azrael öppnade munnen, men väntade ett par sekunder innan han gav Danny ett svar.
”Paris.” Svarade han kort, inte riktigt glad över att bli störd i sina uträkningar.
”Paris? Varför det?” Frågade Danny och såg nu på Azrael.
”Därför vi ska plocka upp en till där. Håll käften nu, jag tänker.” Sa Azrael kort och höjde
volymen på radion. Danny muttrade lite och läste på en av de blåa skyltarna. Lite förvånat
såg han sedan på hastighetsmätaren. Azrael körd i över 180km/h. De skulle alltså lämna
Sverige snart. Azrael sträckte sig och öppnade handsfacket framför Danny och tog ut en
bok som han släppte ned i Dannys knä innan han stängde handsfacket igen.
”Lär dig lite hebreiska.” Beordrade han när han lutat sig tillbaka i sätet. Danny såg
oförstående på honom.
”Hebreiska? Varför-”
”Håll käften.” Avbröt Azrael. Danny blängde surt på honom. Varför var han så irriterad?
Han hade varit väldigt surmulen ända sedan han dödat Anton. Då borde det ju vara han
själv som skulle vara arg, inte Azrael. Han såg på boken ett slag, puttade sedan ned den
och drog upp benen på sätet. Azrael såg frågande på honom, skakade på huvudet och
såg framåt igen. Danny la armarna i kors, men efter en stund av uttråkning, såg han bak
på Mikael som sov tungt. Så vandrade blicken till Azrael bredvid honom och beslutsamt
smög han in ena handen bakom hans nacke, lutade sig framåt för att sedan kyssa honom
på halsen. Det irriterade honom att Azrael varken blev förvånad eller förbannad, utan i
själva verket ignorerade honom.
”Jag hatar dig.” Väste han och bet i den tunna huden på halsen samtidigt som ena handen
smekte hans mage innanför tröjan. Azrael skrattade lite roat till. Äntligen reaktion.
”Jasså det gör du?” Frågade han ironiskt och sträckte njutningsfullt på halsen. Danny log
för sig själv på ett segervisst sätt. Han visste inte varför, men just nu så tände han bara
otroligt mycket på den där jäveln. Försiktigt, så han inte skulle skymma synen av vägen för
Azrael, flyttade han huvudet och kysste andra sidan av hans hals.
”Väldigt mycket.” Viskade han ömt, men vred ganska brutalt om Azraels ena bröstvårta.
Detta fick Azrael att rycka till litet granna och kvida, men han visste att han gillade det.
Sadister som masochister. Världen hade börjat ljusna och Azrael stängde av helljuset
medan Danny kysste och bet hans käkben och hals. Någonting i backspegeln fångade hans
uppmärksamhet vilket fick honom till att knuffa ned Danny i sitt säte igen. Danny surnade
såklart till, men det brydde sig inte Azrael om, utan han såg in i backspegeln igen. En bil
närmade sig dem väldigt fort. Danny såg också in i backspegeln. Han kunde gissa vilka som
satt i bilen. Azrael vände sig om och började skrika på spanska till Mikael som satte sig
yrvaket upp i sätet. Pojken såg förvirrat från Azrael som verkade ge honom instruktioner
och sedan ut genom fönstret på bilen som närmade sig fort.
”Ta fram revolvern Danny!” Beordrade Azrael och bokstavligen ställde sig på gaspedalen.
Danny var tvungen att sträcka sig bak till baksätet för att få fram revolvern han fått av
Azrael. Mikael hade fällt ned ett ryggstöd till ena sätet, så som man gjorde för att få in
extra mycket packning, och hade nu krupit in med halva kroppen i bagageutrymmet. Ut
därifrån drog han en sportbag som verkade innehålla metall då det slog emot varandra när
han drog upp dragkedjan.
”Daniel!” Utbrast Azrael frustrerat. ”Skjut på dem!” Danny såg på Azrael, vevade sedan
ned rutan till dörren genom att trycka ned knappen på dörren. Sedan lutade han sig ut
med halva överkroppen och försökte skjuta, men avtryckaren var väldigt trög och han
kunde inte rubba den. Azrael drog in honom igen, surt.
”Du måste osäkra skiten först!” Morrade han fram och drog upp en liten spak åt Danny
som nickade stressat och sedan lutade sig ut igen och tryckte av. Nu fungerade det, men han träffade inte den andra bilen, utan några meter åt sidan. Däremot träffade någon annan vindrutan till den andra bilen. Danny såg in i bilden och märkte att Mikael satt utlutad på andra sidan med en revolver och ett allvarligt uttryck. Visst blev Danny lite häpen, men såg sedan bestämt på bilden som kom allt närmre. Mycket riktigt var det Astarot och Asmodeus som satt i bilden, som nu inte hade någon vindruta. Han bet sig i läppen av koncentration och avfyrade ett skott mot Astarots huvud. Skottet träffade någon annanstans inne i deras bil. Han svor till och de andras bil körde in i deras höll han nästan på att ramla ut ur bilen. Flämtandes drog han sig in och satte sig pladask på sätet. Hårt bet han ihop käkarna och höll sig för höger axel som fått sig en stöt. Azrael som muttrade och gasade så gott han kunde slängde en blick till honom, sedan sa han någonting snabbt till Mikael. Mikael svarade Ja, eftersom det var det enda spanska ord Danny kunde. Sedan sköt Mikael ett par skott och det small högt bakom dem.
Pojken hade punkterat deras däck och nu girade och gled deras bil, medan de själva kom
längre och längre bort. I en gemensam suck andades alla tre ut. Danny såg upp på Azrael.
”Vilka är de egentligen? Den där Astarot och Asmodeus…” Frågade han utmattad av
pressen och smärtan i axeln. Azrael drog avsmaksfullt tungan över sina vassa framtänder.
”Två demoner, utsända för att döda dig, Mikael och den andre. För att stoppa mig helt
enkelt. Det har pågått väldigt länge nu och de är lika ihärdiga som löss och fästingar.”
Danny betraktade Azrael, bestämde sig för att kanske tro på honom. Kanske.
”Jag vet, jag fick ingen ro igår.” Sa han lågt.
”Varken du eller Mikael kommer ha någon ro på väldigt länge.” Sa Azrael och log mot
honom, vilket gav Danny känslan att det roade Azrael. Han betraktade honom en stund
medan han försökte lugna andningen. Desto ljusare det blev, desto fler bilar kom det upp
på motorvägen och desto mer blev landskapen bebyggda. Omkring fyratiden på morgonen
kom de fram till tullarna vid Sveriges gräns. En man med hatt och reflexväst med ordet
TULL på, kom fram till bilen. Azrael hade stannat, och vevat ned rutan. Mannen såg
synade dem alla tre.
”Jaha, det var ju ett… Udda litet sällskap om man får säga så.” Sa mannen med sin
skånska dialekt och hans blick fastnade på Danny. Sedan såg han på Azrael.
”Skulle du kunna visa upp legitimation och körkort, tack?” Sa mannen vänligt och såg
återigen på Danny. Azrael visade upp två kort som verkade bli godkända. Mannen
synade dem, sedan gav han tillbaka dem till Azrael.
”Det var ju inget fel där inte.” Sa mannen, såg sedan på Danny. Han rätade på sig och
gick runt bilen till Dannys dörr, så Danny vevade ned fönstret. Mannen synade Danny
noga.
”Har du legitimation?”
”Nej. Polisen har den” Sa Danny kort och såg upp i tullmannens ögon. Det var sant,
för han hade haft sin plånbok i sportbagen, som var i polisens grep. Mannen höjde på
ögonbrynen.
”Är ni snäll och stiger ur bilen.” Det lät mer som en order än en tillfrågan. Danny såg
på Azrael, sedan rakt fram.
”Nej.” Sa han sammanbitet.
”Kliv ur bilen sa jag.” Mannen lät mera bestämd nu. Danny såg upp på mannen, väldigt
trotsigt. Han var irriterad. Så la han handen på handtaget och såg på Azrael som höjde
ena ögonbrynen, nästan manande. Danny flyttade lite på sig i sätet, redo att gå ut,
men ändrade sig plötsligt.
”Kliv ur bilen nu!” Röt mannen. Då drog Danny revolvern som han satt ned mellan dörren
och sätet. Tullmannen flämtade till när han satt den kalla metallpipan mot hans mun.
”Nej.” Blev det sista ordet mannen hörde, för sedan tryckte Danny av den osäkrade
pistolen. Hjärnsubstans och blod flög ut över ett bås där tullmännen brukade sitta. Precis
efter han tryckt av flämtade Danny till när han insåg vad han gjort och kastade sig
tillbaka mot sätet. Azrael däremot, log belåtet och gasade, bara för att köra igenom
träbommen som fungerade som spärr. Medan den snabba lilla bilen bara ökade i fart över
bron lutade sig Danny ut och spydde. Nu hade han verkligen dödat en annan människa.
Han satt utlutad och hörde hur de körde om andra bilar, när Azrael drog in honom igen.
”Håll i dig för fan.” Sa han och gasade ännu mera då de kryssade mellan de få bilar som
var på bron. De danska tullarna började uppenbara sig längre fram. Svenskarna måste
ha rapporterat, för de stod en rad av reflexklädda män för alla spärrar. Men detta tog
inte Azrael någon notis om, utan körde rakt igenom alltihop. Så kom de fria från tullarna,
men nu skulle de antagligen bli jagade av poliser. Danny vevade upp fönstret och höll så
hårt om revolvern att knogarna vitnade.
”Var inte så hård mot dig själv Dan.” Hörde han Azrael. ”Du följde trots allt en av de
satanistiska reglerna till fullo. Någon besvärade dig, och slutade inte när du sa nej, så
du förintade honom. Du lär dig snabbt Dan, jag är stolt över dig.” Sa Azrael med väldigt
diplomatisk röst. Danny svalde hårt den sura smaken av magsyra. Han visste ingenting
om satanism. Eller jo, att de använde uppochned vända kors och pentagram, dyrkade
djävulen och var allmänt vrickade. Inte mer, och absolut inte att de hade några som
helst slags regler. Den flackande blicken vändes åt Azraels håll. Nu ville han allvarligt
veta exakt vad satanism gick ut på, och vad Azrael hade för mål.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.4) | | Lora - 29 dec 07 - 19:28 | | OH!!!!:| braaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!! | Mangasagan - 25 dec 07 - 18:53- Betyg:  | Ja, den är mordisk, och den är jättebra :D Moahaha Mohaha *känner min ondskefull* xD
Den här så himla BÄST!! | | zeenzan - 25 dec 07 - 13:57- Betyg: | | herreguud den är så bääst 8D | | SUiCiDEPiLLS - 24 dec 07 - 21:52- Betyg: | | Jag säger det igen, Jag älskar denna novellen. Mjauw, och hade det funnits fler än Femmor, hade du fått det högsta :'3 | | sockervaddsmoln - 24 dec 07 - 16:09- Betyg: | | jag tycker att den är otroligt bra, man blir iallafall helt fast i den, eller jag iallafall. | Selleberg - 24 dec 07 - 15:50- Betyg:  | Okej, den här är speciellt, och i det här fallet vet jag inte om det är bra eller dåligt
Kanske bra eller kanske dåligt, verkar rätt okej, lite för mordisk kanske?
Så därför får du en tvåa:) |
|
|
|
