Satanic Sinner ( del 6 ) |
Det kommer förekomma blodiga, sexuella och brutala delar i den här novellen, ja, största delen faktiskt. Jag varnar er som är lite känsliga.
”En skottlossning bröt ut på ett tåg inne i city. Flera personer skadades och en äldre kvinna blev dödad, enligt vittne, innan skottlossningen utbröt. De två gärningsmännen, en man och kvinna i trettiofem års åldern har ännu inte blivit gripna. De båda är beväpnade och väldigt farliga. Enligt vittnen verkade gärningsmännen jaga en nitton årig pojke som stannade tåget och flydde från platsen. Pojken hittades sedan av ett par som drog upp honom ur kanalen om går under bron tåget stannade. Polisen misstänker någon slags hämnd mellan två gäng, men har ännu inte kunnat prata med pojken som återhämtar sig på sjukhus. Som sagt, flera personer skadades och en död…”. Danny stängde av nyhetsreportaget från sin plats i sjuksängen och satte ned fjärrkontrollen på bordet bredvid. Polisen hade varit här tidigare under dagen, men han hade spelat apatisk så han skulle slippa deras frågor. Hans familj hade velat bo på ett hotell i närheten, men han hade sagt att han var okey. Det var nästan att han sparkat ut dem.
Just nu väntade han på Liv. Besökstiden var egentligen slut, men han sa att han skulle hoppa ut genom fönstret om han inte fick träffa henne. Så doktorn hade sagt att det fick gå, trots att hans skador inte var trevliga. Dessutom hade detta sjukhus även uppgifterna om att han hade varit på sjukhus på lördagsmorgonen. Det var därför polisen misstänkte gänghämnd, eftersom Danny varit, i princip, söndersliten. Han betraktade hans tvättade kläder som låg på en stol i ett hörn. Sportbagen, som han såklart lämnat bakom sig, hade polisen lagt beslag på, eftersom Danny av någon anledning var misstänk. En sjuksköterska knackade på den öppna dörren.
”Besök.” Sa hon kort. Danny vände blicken mot dörren och fick syn på Liv som kom framrusandes med en bukett vårblommor hon bara slängde på täcket och slog armarna om hans hals.
”Danny din galning! Du har skrämt alla från vettet! Dina kompisar har vart på mig hela dan efter att de fått reda på vad som hänt genom din lärare!” Nästan skrek hon i hans öra och släppte sedan hans hals.
”Så du ser ut… Aw, du måste ta hand om dig själv bättre! Fan, jag skulle hänga mig själv om du…” Hon tystnade då Danny satte ett par fingrar mot hennes läppar. Han sänkte blicken och tog hennes händer i sina.
”Liv, gumman, jag tror du kanske är i fara.” Viskade han och såg upp på Liv vars stora ögon blev glittriga av tårar. Danny tog ett djupt, suckande andetag och fortsatte.
”En av dem… Han vet hur du ser ut, och jag tror han lätt kan ta reda på vart du bor och använda dig mot mig… på något sätt.” Sa han lite besvärat, för han visste ju inte riktigt vad Azrael ville. Liv såg lite misstroget på honom.
”Känner du de som försökte döda dig?” Viskade hon, mest för att hennes röst var så svag att den inte klarade av mer än en viskning. Danny nickade först, sedan skakade han på huvudet.
”Bara en… Ingen av dem från idag.”
”Har det något tidigare?” Men Danny var inte så uppmärksam på hennes fråga, utan hans öron fångade upp skriken och protesterna från korridoren, samt de snabba stegen. Ett skott hördes och han såg från den öppna dörren till Liv.
”Förlåt.” Sa han snabbt och hoppade ur sängen och sprang fram till dörren. Sjuksköterskor och doktorer kom springandes genom korridoren i panik. Han fick syn på de två i skinnrockar. De hade antagligen hittat honom tack vare nyheterna. Så han började springa
i motsatt riktning, förhoppningsvis dold av alla andra i vita kläder. Lite skuldkänslor hade han för att lämna Liv, men det var viktigt för honom att överleva. Han visste inte varför, men det var viktigt. Det smärtade förfärligt i sidan och i axeln. Axelns sår var sytt, men inte det i sidan så det började blöda igen. Över detta svor han lite, men fortsatte framåt medtanken att han måste överleva. Hissarna ner var fulla, så han tog brandtrappan tillsammans med några sjuksköterskor och patienter de varit tvungna att utrymma. Skotten kom närmre och Danny önskade tyst att Liv inte var död. Han tog trapporna i tre steg, välte omkull några andra, men de hade ingenting att oroa sig för. Hoppades han, annars skulle det vara hans fel om de dog. Väl nere för trapporna och på väg mot utgången blev han hårt tillstött i den högra, skadade axeln. Danny kved och klagade högt över den som knuffat till honom. Nu lite staplandes kom han ut ur sjukhuset utan att veta vart han skulle ta vägen. Men hans räddning, om man nu kan kalla det för räddning, kom när någon grep tag i hans arm och drog med honom. Danny vände sig mot den lite yngre pojken som sa något till honom på spanska. Han förstod inte vad han sa, men följde med pojken in i baksätet av en bil, som startade innan dörren hann stängas. Pojken med svart hår och brun hy sträckte sig över honom och smällde igen dörren. Danny lutade sig tillbaka i sätet, flämtandes och såg sedan på pojken.
”Och vem fan är du? Snälla, het ingenting på A.” Sa Danny lite surt till pojken som ryckte oförstående på axlarna och sa återigen något på spanska.
”Hans namn är Mikael, han kan bara spanska och lite engelska.”
Danny såg snabbt upp mot föraren. Det var Azrael, vilket förvånade och samtidigt inte förvånade Danny. Han fnös och höll sig för den blödande sidan. Mikael flyttade sig försiktigt närmre, pekade på blodet och nickade sedan, samtidigt som han sa någonting mycket vänligt.
”Låt honom kolla på såret.” Sa Azrael och när de stannade vid ett rödljus vände han sig om och såg på Danny.
”Nu är det så att jag skiter i om du vill med eller inte. Det är bara två veckor kvar tills den sjätte i sjätte och jag har fortfarande en viktig person att hitta. Och nu med Astarot och Asmodeus på halsen kan saker bli väldigt…” Azrael gjorde en konstpaus, där han log fanatiskt.
”… Väldigt otrevliga.” Danny rynkade ögonbrynen och ryckte till då Mikael klämde i huden runt hans sår. Det blev grönt och Azrael körde vidare. Mikael sa någonting upprört på spanska och Azrael svarade väldigt lent, vilket fick Mikael att bli tyst, rädd. Danny betraktade Mikael. Han var omkring femton år, väldigt välbyggd och med ganska stiliga kläder. Antagligen från en fin familj. I vilket fall så påminde han väldigt mycket om Dannys bror. Det smärtade lite för Danny, när han tänkte på vad Azrael kunnat tänkas ha gjort med honom. Det pep och lät från en radio, precis som polisradios gjorde i filmer. Danny hade inte tänkt på vad det var för bil det här var, men inte en polisbil i alla fall, så Azrael måste ha stulit en polisradio. Danny lyssnade noga på vad de sa genom pipen. Vad han fick fram var att mannen och kvinnan, Asmodeus och Astarot, hade återigen försvunnit. Azrael svängde in på smalare gator, som såhär om kvällen var ganska folktom. Han vände sig om och sa något till Mikael, såg sedan leendes på Danny.
”Kliv ur.” Danny gjorde lite misstänksamt som han blev tillsagd och stängde bildörren efter sig. Azrael klev också ut, stängde dörren och såg på Danny över biltaket. Han nickade åt Danny att följa med honom och rotade sedan fram en cigarett som han satte mellan läpparna och tände. Danny gick upp bredvid honom då de vandrade över kullerstenarna, det var en gammal gata.
”Så, vi tar och hittar lite kläder åt dig då.” Sa Azrael och la ena armen om Dannys midja. Danny gick stelt bredvid och höll blicken framåtriktad.
”Alla affärer är stängda.” Muttrade han. Azrael blåste ut röken från sitt bloss och flinade. Danny såg på honom.
”Vi kan ju inte göra inbrott någonstans!” Utbrast han, om än lite kvävt då Azraels hand letat sig in innanför hans vita byxor från sjukhuset. Han bet sig själv i kinden för att behålla sig sansad.
”Lägg av va.” Väste han åt Azrael. Azrael huvudet mot honom och blåste rök i hans ansikte vilket fick Danny att hosta till.
”Du vänjer dig vid det.” Sa Azrael med ljuvstämma och stannade utanför en klädesaffär. Den var stängd, men det var fortfarande någon där inne, för säkerhets galler var inte nedfällt ännu. Azrael drog åt sig sin hand igen och gick in genom dörren som var olåst.
Danny följde efter och hörde det lilla plingandet. En ung kvinna, inte mycket äldre än honom, såg upp bakifrån kassan. Det var trots allt inte en stor affär, och det brukade inte sådana här affärer vara.
”Ursäkta, men vi har stängt.” Sa hon och strök undan sitt blonda hår. Hon höll i några papper, det verkade som om hon höll på med deklarationen.
”Leta upp lite kläder.” Beordrade Azrael och Danny lydde genom att stanna vid klädes hyllorna. Medan han pillrade lite på byxorna som hängde där såg han bort mot Azrael och kvinnan. Azrael hade lutat sig mot bänken där kassan stod och rökte i kvinnans ansikte, medan kvinnan osäkert sa åt honom att gå.
”Jag ringer polisen!” Hotade hon tillslut. Då drog Azrael fram en modern revolver och satte den mellan kvinnas ögon.
”Vi är klara snart.” Sa han och spottade henne i ansiktet. Danny betraktade dem, men såg skamset bort och drog girigt åt sig två par byxor och gick vidare till tröjor. Undertiden lutade sig Azrael fram till den pipande och kvidande kvinnan och slickade upp sitt egna spott
som var på hennes kind. Fortfarande med pistolen mellan hennes ögon kysste han henne intensivt, så som han kysst Danny.
”Säg mig, du är jävligt sexig för att damma bort i en klädesbutik.” Påpekade Azrael med ett djävulskt leende. Kvinnan flämtade skräckslaget och tårar rann ned för hennes kinder. Vid det här laget hade Danny roffat åt sig lite kläder och nitar.
”Vi går nu…!” Sa han snabbt och vasst. Han ville inte att den stackars kvinnan skulle lida bara för att Azrael tänder på allt som går i ett par skor.
”Byt om också. Bind tröjan runt såret eller nått.” Sa Azrael utan att vända bort blicken från kvinnan som han nu, viskande om något, bet i örat. Kvinnan kved till högt och började snyfta kraftfullare. Danny, för kvinnans skull, bytte om, efter att ha bundit den vita t-shirten
över såret i sidan.
”Azrael! Nu ska vi gå.” Skrek han nästan och stod vid dörren. Han höll de andra kläderna han tagit i vänsterhanden. Azrael suckade.
”Då får väll du tillfredställa mig senare då.” Sa han till Danny och gick bort från kvinnan som utmattad sjönk ned på golvet och började gråta hysteriskt. Azrael öppnade dörren och när Danny gick ut före honom log han belåtet.
”Den som räddar måste offra. Därför kan inte godhet regera.” Sa han då han gick efter Danny. Väl ute på gatan ledde Azrael honom iväg mot bilen och Mikael igen. Det var då Danny hörde en bekant röst.
”Danny, Danny!” Han såg sig om och fick syn på den kompis han sov hos på veckodagarna, nämligen Anton. Anton sprang fram till honom och efter gick några andra Danny kände igen men inte var särskilt bra vän med. Anton stannade framför honom.
”Skit alltså! De sa ju att du låg på sjukhus! Vad fan gör du här? Liv är as orolig för dig efter att du stack från sjukhuset!” Spekulerade
Anton med uppvarvade ögon. Danny log lite, då var alltså Liv oskadd. Azrael la ena handen på axeln efter att Anton pratat på en stund.
”Kom igen, säg hej då.” Sa han kallt, tydligen väldigt otålig. Danny såg upp på Azrael, sedan hjälplöst på Anton. Anton, som var lite mera kaxig, fnös trotsigt och tog tag i Dannys arm.
”Fan heller att han går med dig! Danny går med oss!” Sa han nedlåtande åt Azrael. Då log Azrael mot Anton, drog revolvern och tryckte av. Med tanke på hur nära de stod och hur kraftfull Azraels revolver var, blåste halva Antons huvud av. I protest skrek Danny när det återstående av Antons kropp föll ned på gatans kullerstenar. Av förfäran släppte Danny ned resterna v kläderna i blodet och föll ned på knä bredvid kroppen. Azrael såg ned på Danny ett ögonblick, innan han såg upp igen och sköt ihjäl de fem andra som hade börjat springa iväg. Oförmögen att gråta eller göra något satt Danny på knä i blodet och såg ned på sin väns kropp som fortfarande var varm. Azrael satte sig på huk bakom honom.
”Den som räddar måste offra.” Han upprepade sina ord och Danny svalde hårt. Azrael reste sig upp igen och visslade skarpt till. Danny såg upp. Azrael kastade revolvern till honom. Danny tog lite fumlande emot den.
”Du behöver en om vi möter Astarot och Asmodeus igen.” Sedan började han gå iväg. Danny bet sig i den darrande underläppen, lindade in revolvern i extra kläderna som blivit lite blodiga, innan han reste sig upp och följde efter Azrael. Hans kompis var död, och han
la hela skulden på sig själv. För det var ju i princip han som dödat honom. Han blundade i ett par sekunder då han gick efter Azrael. Tankarna vandrade över till hans favorit citat ur en bok, som han viskade för sig själv.
”And what have we now become.”
--------
Vad tycker ni såhär långt då? 8D Att den är skum vet jag. Jo jag vet att det kan vara mycket svårt att välja favoritkaraktär, då alla är väldigt... brutala och smått skumma.. meen, har ni någon favoritkaraktär? xD
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Lora - 29 dec 07 - 19:21 | stackars lilla Danny är nog min favvo..^^
men den är underbar!! ska fortsätta läa nuuuu!!! | Mangasagan - 25 dec 07 - 18:46- Betyg:  | | Jättebra:D Azrael är min favvo, tror jag xD hehe:P | | Mp3 - 25 dec 07 - 14:53 | | Jättebra :D:D!! <<3<3<3< Haha, jag gillar nog Azrael ^^ Lätt grymmast :D! <3<3 ^^ :) <3<3<3 | | SUiCiDEPiLLS - 24 dec 07 - 10:37- Betyg: | | Men åwh, gad ..Jag vet inte var jag ska börja .__.'' Favoritkarris?, lätt Azrael då :'3 *bah fatt jag gillar skumma..saker* xD Öh, och jo, du skriver enormt bra. Skitbra rent ut sagt xD Och gunåde dig om du inte skriver mer nu :'O | | HatarDej - 24 dec 07 - 01:45- Betyg: | ÅÅH, MER MER MER 8D
DANNY ÄR SÅKLART FAVVON :'D | | LilaCitron - 24 dec 07 - 01:34 | | Grymt bra, ^^ | | tjoh - 24 dec 07 - 00:29- Betyg: | | jätebra :) lite skum som sagt.. men lätt Danny isf ^^ |
|
|
|
