när sanningen vill fram /3/ |
när sanningen vill fram /3/
Tårar kommer inte av sig själv, något måste skapa dom… eller någon…
Orden ekar i mitt huvud och verkar inte vilja försvinna. Jag lägger mig ner i den kalla sängen och ser upp i det kala taket. Jag stänger mina ögon och tanken på att vilja försvinna, dyker upp i huvudet. Att få ångra det man gjort och för några sekunder försvinna bort, så långt att det förslutna inte kommer i kapp längre…
“ I hate everything about you, why do i love you. I hate every… “
Ljudet avtar sakta och jag öppnar ögonen.
- Har du nåt problem med att jag lyssnar musik ? Muttrar jag, och ser på Johan som tagit plats bredvid mig i soffan.
Han kastar en blick på min telefon och sedan på mig.
- Spelar man på Three days grace förtjänar man att stängas av, skämtar Johan och avfyrar ett tandkräms leende mot mig.
- Borde inte du vara och ragga upp nåt fjortis fyllo på stan vid den här tiden ? Muttrar jag och stänger mina ögon igen.
- Nej halv 3 är det ingen som dricker lilla vän, lektion ett, inga snygga tjejer är ute på stan före 21.00 , skrattar han och ser stolt ut över sitt skämt.
- Men då ska väl jag ta och gå ut nu då, morrar jag sarkastiskt och försöker verkligen fantisera mig så långt bort jag kan.
- Kom igen ! Vad har jag gjort dig egentligen ?
- Inget, precis inget ! Men hur kommer det sig att den självsäkra fjortisraggaren inte vågar stöta på mig, utan skickar sin kompis ? Vi går inte på dagis Johan !
Jag öppnar ögonen och ser rakt på den vettskrämda pojken framför mig, som tydligt blev förvånad över mitt beteende.
- Men du är inte som dom andra tjejerna, du är speciell, mumlar han och för första gången i hela mitt liv ser jag att Johan verkligen inte skämtar eller ens har en lustig ton i rösten.
- Nej, för jag är din lillasysters kompis, och två år yngre, och jag är inte ens född i Sverige, Johan. DET gör mig speciell, men jag kanske inte den speciella personen för dig.
Med ens kommer tanken på Samuel och hans våta ögon när jag stod och skrek på honom, in i mitt huvud. Jag känner gråten i halsen, och det gör ont ända in i själen när jag äntligen känner mig lätta på trycket med tårar som börjar forsa ner för min kind. Jag känner hur Johan tar mig i sin famn och kramar om mig hårt.
- Det kommer att bli okej, viskar han ömt i mitt öra och jag stänger mina ögon i försök att rymma från verkligheten som just kommit ifatt mig.
Utan att tänka vänder jag huvudet mot Johan så att jag nästan kan spegla mig i hans sorgsna ögon. Han lutar sig fram mot mig och jag kysser honom tungt.
- Johan, skulle vi dra till skatehallen ? Ekar Samuels röst när han kommer ner för trappan.
Plötsligt får han syn på oss och han ser ut som hela han just brutit ihop.
- Vad fan! Skriker han och jag ser tårarna sakta trilla ner för hans kind.
Dom faller så sakta att jag nästan kan räkna dom.
- Hannah, allt kommer ordna sig, jag lovar!
Jag lutar mot Johannas axel och tårarna har fortfarande inte slutat rinna.
Johanna hade reagerat chockat över mina nyheter när hon kom hem. Det förstår jag. Hennes broder och hans kompis på samma dag.
- Jag måste ta tag i det här nu, mumlar jag och harklar mig för att få tillbaka min normala röst.
- Vad tänker du göra ?
Utan att svara reser jag mig upp med en vit filt runtom mig.
- Johanna, du kan gå och sova om du vill, jag måste göra en sak nu…
Johanna verkar förstå för hon reser sig med sitt duntäcke och ger mig en “Lycka till” blick innan hon går in i sitt sovrum.
Jag går upp till Johans rum och försöker ta djupa andetag och samla lagom med mod, för att väcka Samuel. Jag lägger handen på dörrhandtaget och är beredd att trycka ner det när jag hör billjud. Jag vänder mig om och ser familjens blå Volvo köra in på uppfarten till huset.
“Just fan, deras föräldrar har ju vart på julfest till nu…”
Jag trycker snabbt ner handtaget och smyger mig in i rummet.
“ Usch, hoppas inte det här räknas som våldtäkt eller allmänt störande av sömn”
Inne i rummet är alldeles kvavt och mörkt så jag försöker stå stilla ett tag för att vänja ögonen vid mörkret.
Efter någon minut ser jag i alla fall lite grann så jag sätter mig på huk på sidan av Samuels säng.
Jag vet inte hur jag ska göra eller avd jag ska säga, men så kommer jag och tänka på vad pappa lärde mig när han vart otrogen mot mamma. Med dom exakta orden sa han ^ Tala alltid från hjärtat, folk kan höra om det du säger sägs från huvudet , för då har orden ingen betydelse^
Jag tar ett djupt andetag och lutar mig fram så jag har min mun någon decimeter från hans huvud.
- Samuel? Viskar jag ömt och håller blicken fäst i hans blonda hår som rufsat till sig under natten.
Helst av allt vill ajg bara ta han i min famn och be om ursäkt och säga allt det som går runt i mitt huvud men tack och lov har jag lite självkontroll i alla fall. Jag ser att han reagerar på min röst så efter några sekunders vridande öppnar han ögonen och ser rakt på mig.
- mhm… mumlar han och ser sorgset på mig.
Med ens försvinner allt mitt mod och alla tankar och jag ångrar att jag ens kom hit från början.
- Samuel, j-j-ag vill inte vara utan dig, stammar jag fram och ser på den blonda pojken som oskyldigt ligger och ser på mig.
Han förblir tyst och ser bara på mig.
Jag sätter mig ner på golvet endast iklädd min kalla pyjamas och jag landar kallt på det hårda golvet. Med ryggen mot samuel och huvudet lutandes mot sängkanten sluter jag mina ögon igen.
Denna gång av rädsla för vad som kommer hända härnäst. Men jag känner ett lätt täcke svepas runt mig och ner bredvid mig faller Samuel ner. Tillsammans sitter vi tysta utan ett ljudligt andetag och bara stirar rakt framåt.
Plötsligt bryter samuel det tysta lock som lagt sig.
- Hannah, du tillhör inte mig…
Jag vänder mig förvånat om och ser på samuel som med våta ögon bara tittar tomt framför sig.
- v-v-ad menar du? Rågar jag och känner klumpen i halsen bildas.
- När jag såg dig kyssa Johan insåg jag att du tillhör han…
- Snälla, säg inte så ! Det är inte sant!
Jag böjer mig för att krama om Samuel och han gör inget motstånd, men tyvärr inget medgivande.
Han sitter helt rak och ser tomt ut i luften.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ThisIsJustMe - 6 jan 08 - 14:02- Betyg:  | | men gud såå bera!!!!! du skriver underbart!!! | | tjoh - 24 dec 07 - 00:08- Betyg: | OMG SÅ BRA DU SKRIVER MÄNNISKA! :D jag blir ju avis :/ superduperjättemegabra :)
har inget negativt att säga , allt är jättebra :)
en grej baraa.. ge mig fler delar i julklapp" :!D:D: ? (A) |
|
|
|
