Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Fina Flickor Part Two (del två) It's always me

Kapitel två. It’s always me

(Jen)
Mina händer slinter med blixtlåset på väskan, handen faller åt sidan och repar en lång, rosatonad nagel.
- Fan, viskar jag till ingen, samtidigt som jag sätter mig på golvet, bredvid den stora, ljusblå väskan. Jag lutar huvudet mot den samtidigt som min mun släpper ut ett kvidande läte.
Sakta dunkar jag armen mot väggen, varför vet jag inte. Det går som på reflex.
Jag vill inte. Jag vill inte. Villvillvillvillinte.

Cara hade gått med på att inte lägga in mig på behandlingshem, men envisats med att jag måste härifrån.
Hon hade sagt att ett miljöombyte var precis det jag behövde. Men ändå kändes det som om hon bara ville bli av med mig.
Efter många samtal, och många tekoppar hade det blivit bestämt att jag skulle tillbringa den närmaste tiden hos en av Amelias goda vänner i Paris. Egentligen skulle jag fått börja på internatskola, men Paris lät så mycket bättre i mammas öron.
”Då lär du dig språket ännu bättre samtidigt, franska är ju bra att kunna, eller hur? Och Marie och Javier är väldigt trevliga”
Sen låg Frankrike mycket längre bort. Om något inte syns, kan man alltid låtsats att det inte finns.
Mina tänder biter hårdare tag i läppen, samtidigt som jag sakta tar tag i blixtlåset och stänger det.
Det var den enda väskan jag hade packat, och jag tänker inte packa något mer.
Jag skulle ju ändå börja om från början, eller hur? Om det är något jag vill ha får jag väl ta och köpa det.
Det finns ingenting Fina Flickor inte kan få för pengar.
Jag höjer armen och stryker Tinsley över den lena pälsen. Sätter näsan mot hennes mjuka huvud och andas in lukten av trygghet. Hennes bärnstensfärgade ögon ser oroliga ut. Som om hon undrar varför det varit så tyst hemma. Varken jag eller mamma hade sagt ett ljud, utan stängt in oss på våra rum, stoppat i mentala öronproppar och låtsats som om allting var bra.
Det är ju så vi alltid gör.
Syns inte, finns inte.
Min blick dras mot det öppna fönstret, samtidigt som den kalla vinden som blåser in får mig att huttra.
Jag tar upp Tinsley i famnen, samtidigt som jag reser mig upp, skjuter in mina små fötter i ett par rosa, lurviga tofflor och lägger mig på den prydligt bäddade sängen. Jag drar upp den röda ullpläden över oss, så att vi är helt täckta.
Tinsleys ögon kollar mjukt på mig, innan hon lägger sig tillrätta bredvid mig, med sitt huvud mot mitt bröst, och andas tungt.
- Sötnos, mumlar jag mot henne, samtidigt som jag drar ihop mig i fosterställning, lägger mig runt om Tinsley. Som om jag vill skydda henne mot allt jag inte kunnat skydda mig själv mot.
- Jennifer, Mayas röst från slutet av trappan får mig att rycka till, och dra filten tätare om mig, som om den ska skydda mig mot något.
Istället för att svara sluter jag ögonen och stoppar i mina hörlurar, vrider upp ipoden och låter de lugna tonerna sudda ut ljudet av Mayas röst.
Sanningen är att jag är livrädd. Jag vågar inte lämna allt och börja om i Frankrike. Visserligen vet jag att det aldrig kommer funka eller bli något med Sebastian, men jag vill ändå får betrakta honom på avstånd.
Även om den här platsen mest frambringar ångest, är det mitt hem. Det enda hem jag någonsin haft.
- Jennifer? En mjuk hand rycker bort filten och gestikulerar åt mig att ta ut mina hörlurar.
Jag blinkar nyvaket åt Cara. Det måste vara första gången på flera år hon sätter sin fot i mitt rum.
De blåa ögon är härjade, och den blonda håret ser ut som om hon upprepade gånger dragit handen genom det.
- Har du packat? Undrar hon och låter blicken svepa över mitt osminkade ansikte, mitt rufsiga hår och den slitna tröjan och de blåa kalsongerna. Kalsongerna hade Sebastian glömt hos mig när han sov över, det är nog bara några månader sen, men ändå känns det som en hel evighet sen han somnade bredvid mig, med armarna om mig.
Jag nickar med huvudet åt den ljusblå väskan som står på golvet.
- Ska du inte ha med dig något mer? Undrar hon och låter händerna rastlöst leka med duken på mitt nattduksbord.
Jag skakar på huvudet, men öppnar sedan munnen.
- Jag vill ha med Tinsley, min röst är svag.
Cara ler lite mot mig, samtidigt som hon stryker Tinslet flyktigt över pälsen. Mig rör hon inte vid.
- Om du vill ha en hund kan du köpa en där, det blir lättast gumman.
- Men jag vill ha Tinsley, mumlar jag och pressar näsan in i hennes päls. Jag åker inte utan henne.
Caras panna rynkas ihop, men hon ler svagt mot mig.
- Det är klart att du får ta med dig hunden om du vill, jag fixar med vaccinationer och så.
Jag nickar mot henne, innan jag försvinner ner under filten igen.
Caras steg drar sig sakta ut ur rummet, och jag hör hur hon skyndar ner för trappan.
Jag kramar hårt om Tinsley, innan jag hoppar upp ur sängen med henne i famnen, sätter mig vid skrivbordet och tar fram några gulnade brevpapper.
Mina händer hittar en blyertspenna, vilken jag börjar bita nervöst på. Jag tar fram tre papper, skriver tre namn överst på dem. Melanie, Robbie, Sebastian.
När jag inte kommer på vad jag ska skriva rafsar jag dit ett ”Förlåt /Jen” och undertecknar brevet med min nya adress.
Sen hoppar jag ner från stolen, pussar på Tinsley och skyndar ner för att posta breven.

Tre dagar senare hoppar jag på privatjeten som ska ta mig till Frankrike, jag har Tinsley i en väska tätt intill mig, hennes lilla hjärta bankar så hårt, så hårt.
- Allt kommer ordna sig, mumlar jag till henne, samtidigt som jag med skakiga ben stiger på planet.

det var många som ville ha mer om Jen, så här kommer det ^^ efter det kommer jag nog blanda väldigt mkt och skriva ur många synvinklar.
som vanligt vill jag ha konstruktiv kritik, och kommentera om jag ska fortsätta ^^
och god jul hörrni :D<3

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sandruskapuska - 18 maj 08 - 09:38- Betyg:
bra att du skriver med många synvinklqr,då får man lättare att förstå
nanna_limpan - 15 feb 08 - 18:03- Betyg:
jättebra!!
jag vill också ha mer om Jen!
men alltså det är bra endå<3
glasbubblan - 26 dec 07 - 16:18- Betyg:
verkliogn bra att du skriver ur olika synvinklar!!! gillar hur du skriver, och att det nästan inte är några stavfel alls!!! det är vara bra det som du gör!!
AngelXMadd - 25 dec 07 - 17:29- Betyg:
Åh, jätte bra! :)
Undrar hur det kommer gå för henne i paris nu.
Skynda dig med nästa del (a) :)

God jul, och god fortsättning! (:
hanna__91 - 24 dec 07 - 09:27- Betyg:
Mera :P hehe

God jul på dig! :D
Miccq - 24 dec 07 - 03:09
ogud, mer <3
nona - 24 dec 07 - 01:08- Betyg:
bra! mer nu =)
hannasteberg - 24 dec 07 - 00:36- Betyg:
jätte bra :D läängtar till nästa del :D
god jul <3
Ewe_ - 23 dec 07 - 21:26- Betyg:
skit bra :P
Rosapapper - 23 dec 07 - 21:10- Betyg:
Skitbra :D

Skriven av
sockervaddsmoln
23 dec 07 - 21:02
(Har blivit läst 166 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord