när sanningen vill fram |
När sanningen vill fram
- Vad gör du uppe nu ? Mumlar Samuel som sitter ihopkrupen i den blå tygsoffan som oskyldigt står framför den påslagna tv:n.
- Jag delar säng med Johanna, och hon ligger inte precis still när hon sover, muttrar jag och släpar täcket efter mig när jag går mot platsen bredvid Samuel i soffan.
- Jaha… mumlar Samuel, och ser koncentrerat mot skräckfilmen som visas på tv:n.
Ska jag vara ärlig så hade jag en föraning om att Samuel var vaken när jag gick upp.
Vi sitter tysta i soffan och jag börjar ångra att jag gick upp, så jag reser mig med täcket lindat runt om mig.
- Ska du gå och sova nu? Frågar Samuel och jag vänder mig om, förvånad över att han ens märkte mig. Trodde han skulle vara ganska så inne i dom spännande mördarscenerna nu.
- Jo, skräckfilm är inte riktigt min grej, muttrar jag och börjar gå mot sovrummet.
- Men är jag din grej då ? Flinar Samuel och när jag vänder mig om ser han lurig ut.
- Vad menar du ? Frågar jag , och plötsligt börjar jag bli orolig. Tänk så anar han att jag gick upp för hans skull.
- Alltså, jag menar skräckfilmer är inte heller min grej, men det var det eller porr att välja på nu efter midnatt, ler Samuel som otroligt nog börjar rodna.
- Ok, mumlar jag och blir en aning besviken över hans svar.
Jag går besviket in i sovrummet och lägger mig tillrätta i den smala sängen.
Jag ser upp i taket på den silvriga lilla kristallkronan som hänger i mitten av taket och känner att ögonlocken börjar bli tunga. Just när jag är på väg att somna hör jag tysta knackningar utanför dörren. Jag drar en tung suck innan jag med ansträngning reser mig från sängen och denna gång utan täcke. Men jag ångrar det direkt när jag känner kylan mot mina ben som bara täcks av ett par korta pyjamasshorts. Jag drar åt mig täcket och öppnar dörren.
- Hej, ler Samuel när han rodnades står i dörröppningen iklädd mjukisbyxor och en ljusblå t-shirt.
- Samuel, vad är klockan? Frågar jag utan att riktigt veta vad jag tänker eller vad som kommer ut från min mun.
- Den är nåt efter halv 2 tror jag.. Men det är inte därför jag står utanför din dörr mitt i natten .. Mumlar Samuel blygt och slår ner blicken i parkettgolvet när den röda nyansen börjar sprida sig i hans ansikte.
- Okej, då ska jag fråga varför du står utanför Johannas dörr klockan lite efter halv två mitt i natten ? Ler jag och försöker låta så självsäker jag kan. Och det blir ett totalt fiasko.
- Alltså… mumlar han knappt hörbart.
Jag ser på han och han möter min blick. Utan att tänka mig för lutar jag mig fram och kysser honom.
Jag vaknar upp med huvudet helt dött och jag känner mig helt tom.
´“Usch, det är såhär alkoholister måste känna sig när dom vaknar på morgonen” tänker jag för mig själv. Jag försöker känna efter mina kroppsdelar om dom finns eller existerar men jag är för svag för att röra mig. Istället ser jag mig omkring och tydligen har jag hamnat i Johans rum. Jag trycker upp mig med alla mina krafter så att jag sitter upp i sängen. Trött som jag är drar jag mina händer igenom håret och gnuggar ögonen så att min syn blir lite bättre. Jag vänder mig om och hoppar nästan upp av chock. Där ligger en helt oskyldigt sovande Samuel utan tröja så att hans vältränade mage ligger bart utan täcke.
“ Åh, herregud, vad hände egentligen inatt” är den första tanke som kommer.
Jag reser mig sakta upp och börjar få tillbaka medvetandet. Jag smyger sakta mot dörren när jag snubblar på Samuels snowboard som ligger mitt på golvet med ett fodral över sig. Mina ögon börjar vänja sig vid mörkret och nu ser jag en bäddsoffa som jag inte sett förut, ligga längst fönsterväggen. Jag går närmare och ser Johans välbekanta ansikte som sovandes är helt omedveten om att hans lillasysters kompis smyger omkring i hans rum. Jag börjar frysa eftersom jag fortfarande bara har på mig shortsen och ett linne, och denna gång utan täcke. Jag smyger sakta ut från rummet ut till köket.
- God morgon, Hannah , hör jag en avlägen röst.
Jag vrider mig så jag ligger på rygg och ser Johannas överglada ansikte framför mig.
- Ja, God morgon Johanna , mumlar jag och vrider mig med ansiktet mot väggen igen.
Tur nog hade jag kommit från Samuel innan 7 tiden när Johan och Johannas föräldrar for till jobbet.
- Men vakna nu ! Gnäller Johanna skämtsamt och skakar irriterande på mig.
- Okej Johanna, ta det lugnt, jag är inte död ! Skrattar jag och sätter mig upp.
Jag fick inte direkt mycket sömn inatt så tröttheten är ett faktum, speciellt halv 10 på morgonen.
Med alla mina sista krafter lyckas jag stiga upp, ta på mig mjukisbyxor och en lagom varm kofta och dessutom gå ut till vardagsrummet. Men upp för trappan till köket orkar inte mina krafter så vi anlitar Johan att springa åt oss.
- Skulle ni ha två mackor var med o’boy till eller? Ropar Johan från övervåningen.
Jag och Johanna sitter som kungar utan pungar i den bekväma tygsoffan jag 9 timmar innan suttit med Samuel i.
- Jo det blir bra ! Ropar Johanna tillbaka, och vänder sedan blicken mot Disneychannel som ekar från tv:n.
- Du vet att det är lite tragiskt att vi fortfarande tittar på Disneychannel med tanke på att vi är äldre än 10 år, flinar jag mot Johanna som inte verkar bry sig.
- Men Hannah, om vi fortfarande gungar gungbräda och åker rutschkana så tror jag inte Disneychannel gör så stor förändring på vår mogenhet, skrattar hon och ser menande på mig.
- Du har en poäng, skrattar jag och vänder mig mot Tarzan som just fångat upp Jane från ett träd.
Några sekunder går utan att jag vågar fråga så jag tänker börja med taktiken att gå lite långsamt framåt.
- Johanna… vart är Samuel föresten? Frågar jag och ser försiktigt på Johanna för att invänta hennes reaktion.
- Han gick ut med Inez för någon kvart sen, så han borde vara tillbaka snart. Svarar Johanna och till min glädje helt omisstänksam.
- Okej, men varför bor han hos er nu igen ? Fortsätter jag tyst och fruktar att Johanna ska upptäcka vad jag tänker.
- Men vår släkt ska fira jul i en by med mormor och Samuels som är Johans kompis, hans farmor och farfar bor i den byn, så han ska åka med oss dit. Och anledningen att han bor här, är för att han kom tidigare så han måste bo här i 2 dagar innan vi far till byn, mumlar Johanna fortfarande lika ointresserad.
Innan jag hinner tänka igenom det Johanna nyss sa, kommer Johan ner med en bricka full med frukost.
- Wow, så här trevlig kom jag inte ihåg att du varit sen… nej aldrig, skämtar Johanna och skrattar.
- Om du tror att det är för din skull har du fel, flinar Johan och sätter försiktigt ner brickan på bordet framför oss.
- Jasså ? Fnyser Johanna och ler.
- Jag gjorde det för att om ni äter, så får jag datorn ! Skrattar Johan och blinkar åt mig.
Sen går han och sätter sig tillrätta framför datorn med hörlurarna på och counter strike som tar upp hela skärmen. Man märker vart familjen fått sin skämtsamma ton ifrån. Plötsligt smäller dörren från övervåningen och man hör en blöt hund springa ner för trappan.
- Kom då Inez, kom då ! Ropar Johanna och Inez nästan halkar på golvet av farten men tur nog verkar tassar ha halkskydd.
Plötsligt kommer jag på att Samuel fortfarande är kvar uppe så jag försöker desperat komma på en ursäkt pt Johanna.
- Jag måste gå upp och hämta …eh … min mobil, stammar jag och rusar upp för trappen.
Jag kommer upp och ser Samuel hänga av sig kläderna och än har han inte sett mig. Jag funderar snabbt om jag ska överraska han eller gå ner och upp en gång till för att han ska se mig. Men jag hinner inte fundera så mycket mer för Samuel vänder sig om och ser på mig med sina klarblå ögon.
- Hej Hannah, ler han och vänder sig sedan mot garderoben på sidan om ytterdörren.
- eh.. Hej Samuel, vad gör du?
Han tar snowboarden och fodralet och lägger ner dom varsamt på golvet.
- Jag måste råkat gå in i snowboarden eller något i natt för bindningen har lossnat från sin plats och jag måste fixa det innan vi åker senare i eftermiddag, mumlar han och börjar koncentrerat mixtra med bindningen med en fickkniv han tagit upp från fickan.
Plötsligt går det upp för mig att det var jag som hade sönder hans snowboard när jag gick ut från rummet i natt.
“ apropå det, han beter sig som om han inte kommer ihåg natten… nog för att jag inte heller gör det men det som hände innan måste ju ha satt sig nånstans i hans minne… “
Jag vet inte vad jag ska säga som inte låter dumt , men jag vill ta upp vad som hände i natt. Om det ens hände något eller om jag drömde en önskedröm.
- Sov du bra i natt då? Flinar han plötsligt och tittar upp på mig.
- eh… jo hurså ? Mumlar jag rodnande.
- Undrar bara , skrattar han och vänder sig ner mot snowboarden för att fortsätta sitt arbete,
Jag drar en lätt suck över att han inte verkar vilja minnas eller om han driver med mig, så jag går in i köket. Jag öppnar köksskåpet och tar fram ett glas och sätter kranen på att rinna tills kallvattnet kommer. Plötsligt känner jag ett par händer runt min midja och jag vänder mig hastigt om. Jag hinner inte tänka så mycket förrän jag känner ett par läppar kyssa mig.
- Du trodde väl inte att jag glömt dig va ? Viskar Samuel tyst innan han fortsätter kyssa mig längst halsen.
Även om de tar emot att göra det så föser jag undan han lite grann. Han ser oförstående på mig och nästan besviken ut.
- Vad hände egentligen inatt Samuel ?
- Vad menar du ? Frågar han ännu mer oförstående.
- Alltså… vad hände efter att jag kysste dig utanför Johannas rum ?
- Vi gick upp till Johans rum och fortsatte där, men vi gick aldrig hela vägen om det är det du menar, kommer du verkligen inte ihåg ?
- eh… såklart jag gör det, ler jag och kysser han för att slippa ljuga mer.
- Men Hannah, du vet att jag måste åka om några timmar va? … mumlar Samuel.
För några sekunder brister det… NÅGRA TIMMAR?!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ThisIsJustMe - 6 jan 08 - 13:42- Betyg:  | | men gud såå GRYMt bra asså!!!!!!:D | | Horse_Power - 23 dec 07 - 11:41- Betyg: | ASBRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!! Fortsätt! Säg gärna till när delarna kommer! OO,
ASBraaa! MEr mer!? Ge mej mer <3<3 |
|
|
|
