när sanningen vill fram /Prolog/ |
Prolog
Vad gör du uppe så här sent? Mumlar Samuel tyst när han ensam sitter ihopkrupen i den blå tygsoffan som oskyldigt står framför den påslagna tv:n.
Jag vet inte vad som tog åt mig men jag kysste han. Jag kysste den två år äldre killen som jag just känt i en dag. Och som dessutom var min bästa kompis storebrors kompis. Jag trodde knappt att han visste vad jag hette. Men vill jag få mitt hjärta krossat när han ska tillbaka till Umeå snart? Eller snart och snart det är i morgon han ska och fira jul med sin farmor och farfar i någon avlägsen by 11 mil från mig. Sen åker han tillbaka och jag blir ensam kvar… Jag väntar på en axel som kan torka mina tårar när mitt förflutna verkar hinna ikapp mig… Till slut börjar ett spel som handlar om att försöka krossa flest känslor på en runda… Men om sanningen ska komma fram…
|
|
|
|
