Ich liebe dich, del 12 |
Miryam:
Jag vaknade upp, vart var jag någonstans? Det var vitt överallt, det kunde jag inte undgå att märka, vitt golv, väggar, gardiner, täcket och till och med blommorna i fönstret var vita.
sjukhus,tänkte jag
Tom låg med huvudet på sängkanten där jag låg, han låg på sin ena arm, den andra armen var utsträckt till min arm och hans hand låg och kramade min. Först ville jag inte väcka honom men efter en stunds tänkande så ville jag inget annat än att se in i hans underbara ögon.
Så, jag försökte röra på fingrarna lite och försökte dra min hand loss ur hans grepp för då skulle han troligtvis vakna vilket han också gjorde. Han flög upp i stolen och glodde på mig som om jag var någon från en annan planet sedan lös han upp och nästan hoppade på mig och kramade mig.
- MIRYAM! Du är äntligen vaken!
Han låg nu med huvudet mot min axel och han kramade mig. Jag skulle besvara kramen men när jag lyfte upp min arm så kände jag en olidlig smärta under bröstet så jag gav upp försöket.
- Aj, stönade jag fram tyst men hörbart för Tom märkte det.
Tom satte sig upp och kollade nu oroligt på mig precis som om jag vore döende, jag låg och kollade smärtsamt tillbaka.
- Förlåt, tänkte mig inte för, sa Tom tillslut.
- Nej Tom, det var inte du som gjorde något, sa jag och log sedan lade jag handen jag haft i Toms hand där smärtan kommit från honom och blundade.
Dörren till sjukhuset öppnades och mamma, pappa och min syster kom inrusandes och ställde sig runt sängen där jag låg, Bill kom också in i rummet cirka 30 sekunder efter min familj men han gick lugnt in gav mig en blick och satte sig på en stol bakom alla andra.
Dem första fem minuterna babblade jag på med alla, dem frågade om det gjorde ont och allt som hände igår, pappa var även lite arg verkade det som. Vet inte varför dock.
Jag upptäckte att Bill fortfarande satt lugnt och stilla på en stol och glodde på sina händer som låg knäppta i hans knä, även Tom märkte detta och reagerade.
- Bill vad är det? sa Tom oroligt.
- Det är inget Tom, sa Bill med en nedstämd röst.
- Skulle jag kunna få prata med dig Bill? Ensam? Sa jag helt plötsligt, ganska högt för att överösta mammas, pappas och min systers ständiga kacklande.
Tom kollade på mig med ögon stora som tefat men utan att säga något gick han ut ur rummet och lämnade mig och Bill ensamma.
Bill kollade också förvånat på mig men han flyttade sedan fram till stolen där Tom suttit och kollade frågande på mig så fort alla gått ut ur rummet.
- Hur är det Bill? Du verkar väldigt nere?
Han besvarade inte min fråga utan han återgick att stirra ner i sina händer.
- Förlåt, du kanske inte vill prata med mig om det, förstår om du hellre...
Längre kom jag inte innan Bill kollade upp på mig igen och avslutade min mening.
- ... pratar med Tom?
Jag nickade bara som svar.
- Nej, faktiskt inte om detta. Har alltid kunnat prata med honom om allt, vi har aldrig hållt något hemligt för varandra men detta kan jag bara inte säga till honom.
- Vad är det då? Frågade jag lugnt. Du kan alltid prata med mig Bill.
Han tvekade lite, kliade sig besvärat i nacken och sedan lämnade en djup suck hans läppar.
- Du vet att Tom älskar dig otroligt mycket va?
Jag kollade nu förvånat på honom, vad ville han snacka om egentligen? Om mig och Tom?
- Jag antar det... sa jag efter en stund.
- Han gör verkligen det, han är helt galen i dig Miryam. Jag har aldrig sett honom så här, han ler stort och hoppar runt som en galning så fort någon nämner ditt namn, sa han fortfarande med nedstämd röst.
Ett skratt kunde inte hålla sig inom mig, jag antar att det var för att jag inte kunde tänka mig Tom som en galen... höna? Som hoppar runt som en galning men mitt skratt tystnade direkt när jag upptäckte hur ledsen Bill faktiskt var.
- Men vad är det då Bill?
- Jag vill VERKLIGEN INTE stå ivägen för er två så få inte för dig det! Det gör mig lycklig att se Tom lycklig men...
Nu kände jag mig aningen rädd/panikslagen.
- Men... Sa jag skakigt kändes det som.
- Men det känns som... Tom har glömt av mig, sa han efter ett tag.
Han släppte ett par tårar och jag suckade ljudligt och öppnade min famn.
- Bill, kom här, sa jag och gjorde en gest att jag ville ge honom en tröstande kram.
Han gav mig en kram och lade sig så som Tom låg innan när jag vaknat och jag strök han tröstande över ryggen.
- Du är hans bror, ingen kan ersätta din plats, inte ens jag. Tom är bara lite... jag vet inte men han finns alltid där om du behöver honom, jag med, viskade jag tröstande i hans öra.
Bill slutade faktiskt att gråta, det kändes aningen bättre, han verkade helt plötsligt oerhört lugn.
- Tack Miryam, sa han tillslut och reste sig upp och kolladxe in i mina ögon. Brunt mötte brunt.
KOMMENTERA TACK:D!
Vill ha fem kommentarer innan jag fortsätter! ^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | SiberianHusky96 - 9 jan 08 - 16:34- Betyg:  | | du e en naturbegåvning!^^ | woops - 27 dec 07 - 17:22- Betyg:  | Tom är höna, Tom är höna, Tom är höna, Tom är höna, Tom är höna, Tom är höna, Tom är höna, Tom ät höna, ahahhahah xD
Åh, vad fint, och stackars Bill och vad gulligt med Toms känslor och allting :') | | prickigthallon - 23 dec 07 - 19:37- Betyg: | | SÅ sött och gulligt och BRA :D:D:D | | M-424 - 22 dec 07 - 14:50- Betyg: | | Naaaaaaaaw <333 vill ha meer ! :D<3 | | sofia_palmen - 22 dec 07 - 11:39- Betyg: | | Den här berättelsen är verkligen bra :D<3 | | saraelskarbecca - 21 dec 07 - 22:03- Betyg: | | Gud asså, så jävla bra . <3 | | tomatface - 21 dec 07 - 21:56- Betyg: | | meeer ! :D | | knowyouhateme - 21 dec 07 - 20:03- Betyg: | | så söt <3 :D fortsätt snälla :P | | Mangasagan - 21 dec 07 - 18:28- Betyg: | Naaaaaawie...Lilla gulliga Bill, ska jag trösta dig?? xD Gärna för mig :P ^^ hehe
Fy va bra du skriver<3<3<3 Jag kom på en sak nu, Miryam låter nästan som mitt namn, Miriam, bara att man byter ut y mot ett i :P :O Mohahaha, Tom är MIN!!!! mohahahah xD (okej förlåt, men jag ÄR full av flumm just nu, det bara kom xD)
Moahaha, men du, nu vill ja ha MEEEER och MEEEEER och MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!! Fattar du? xD | | Airya - 21 dec 07 - 18:26- Betyg: | | den va undebar bra! :DD <3 |
|
|
|
