liten och rund |
Ingen märker mig, jag är liten och ful eller nej liten det tar jag tillbaka. Så liten är jag inte, många skulle nog säga rund, åbäkig och ful. I skolan är jag ingen heller, bara någon man frågar om klockan, inte någon man lägger märke till.
Jag sitter längst bak i klassrummet, ibland vänder någon sig om och ler eller flinar eller ibland så suckar de och himlar med ögonen, jag vet inte vad jag gjort dem, men det är ofta de inte gillar mig…
Även om jag är osynlig så ser jag allt som händer i skolan, alla bråk, alla skratt, ja allt mellan himmel och jord. Oftast händer de just framför mina ögon eller så hör jag snacket i klassrummet efter. Jag skulle också vilja vara omtyckt, också vilja vara en av dem de uppskattar och pratar med, men det kommer ju aldrig att hända. För vem lägger märke till vad jag vill egentligen?
- Ingen på den här skolan vad jag har märkt.
I varje fall; det hade varit helg och jag hade varit ensam som vanligt. Jag råkade vara lite försenad på måndagen. Flickorna satt och tisslade som vanligt om lördagens fest. Själv hade jag bara tagit det lugnt som alla andra helger, ingen frågar ju mig om jag vill göra något. Även om jag inte gjort något i helgen, så hade jag inte hunnit ladda upp mig helt, men det brydde inte läraren sig om utan hon ställde mig till svars när hon märkte att jag var sen.
Alla elever tittade på mig, jag hatar det verkligen! Sextiotvå ögon på mig samtidigt, så mycket uppmärksamhet vill jag inte ha. Jag gillar mer när sådär två, tre personer uppmärksammar mig. Ingen såg något roligt i det som tur var, men det vart helt tyst i klassrummet alla tittade på mig. Såg alla mina rädda andetag? Som en rädd fågel hyperventilerade jag, men fick nästan inte in någon luft, så rädd var jag. Jag ville ju inte att de skulle göra något mot mig.
- Hon kommer döda mig! poppade bara upp i min skalle, men så blev jag arg att jag kunde tro något sådant om läraren.
- Vi får ta hand om det senare, var allt hon sa. Hon kikade på sin klocka och sedan fortsatte hon sin predikan.
Läraren står fortfarande där framme och pratar, vem lyssnar egentligen? Inte jag i alla fall.
Nu är snart lektionen slut, borde inte frågan komma snart? Jo, nu kommer den från en flicka, som jag tror heter Amanda. Jag tickar stolt och högt, men där slutar inte Amandas pladder. Hon fortsätter och jag lyssnar förhoppningsfullt.
- Gud jag skulle verkligen aldrig klara mig utan klockan, man anpassar ju allt efter tiden.
- Jag kanske är rund och ful, men alla här inne behöver mig, är det sista jag tänker innan stolarna börjar sitt välkända skrapande mot golvet. Alla elever strömmar ut, men jag sitter kvar och väntar på att nästa klass ska komma in och ha nytta av mig, klockan i E6 på andra våningen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3) | | Elvidora - 2 sep 08 - 16:21 | | Jättebra och överraskande slut. Originell idé :) | Erika_bruden - 5 feb 06 - 22:43- Betyg:  | | hehe den va bra:) |
|
|
|
