Satanic Sinner (del 4) |
Det kommer förekomma blodiga, sexuella och brutala delar i den här novellen, ja, största delen faktiskt. Jag varnar er som är lite känsliga.
Den kvällen, efter att ha tillbringat dagen med att städa sin våning från blod och spya och hjälpt sin bror att trimma hans cross, så satt nu Danny i sin soffa och stirrade upp i taket. Sängen ville han inte komma nära, den riktigt stank av Azrael. Han var väldigt sur, på allt och alla, riktigt förbannad helt enkelt. Mamman och pappan hade sett konstigt på honom hela dagen, brodern hade sett lite rädd ut och till och med hundarna hade skyggat undan då han blängt på dem. När han sedan insett att han var förbannad på att Azrael var så jävla ignorant blev han dessutom sur på sig själv. Borde han inte ligga och spy någonstans för att han var extremt äcklad? Eller vara på apoteket för att köpa laxeringsmedel? Då han satt där, och såg på takets brädor, gick det upp för honom att Azrael måste ha haft något kontakt med honom från innan på något sätt. Eftersom dörren i tvättstugan hade alltid haft ett kors i mitten och hade alltid funnits där. Så, om man nu antog att Azrael var någon slags demon eller underjordiskt väsen, varför hade han börjat kontakta honom nu? Danny hade ju aldrig umgåtts med satanister eller varit med i någon ritual. Kanske det var något i familjen? Den äldste sonen blir utsatt? Det kunde han ju fråga sin farbror om. Fast det var nog inte det, utan det kändes som om något saknades. Som om en mycket viktig detalj undgått honom. Tankarna vandrade tillbaka till det ögonblick då Azrael satt sig ned bredvid honom. Om och om igen tänkte han tillbaka på varje min, blick, leende och ord Azrael sagt. Fundersamt tuggandes på en nagel såg han koncentrerat ut i luften. Det var något… Något om hans namn. Ja, det var det! Han hade varit ointresserad då han sagt att han hette Danny, men när han hade bekräftat att han hette Daniel… Dannys hjärna gick verkligen på högvarv, tills det blev kortslutning. Irriterat gnuggade han tinningarna, sedan såg han mot tvättstugan. Nu ville han ha lite svar.
Det tog Danny mycket mod och beslutsamhet att resa sig upp från soffan och ta de stegen mot tvättstugan. Det lät från en maskin som gick därinne. Det var redan tänt där inne, så han kunde gå direkt till ytterdörren som var olåst. Ståendes framför dörren tog han ett djupt andetag, slöt handen om dörrnobben, andades ut och vred om. Det sa klick och Danny öppnade ögonen. Lite misstroget såg han på dörren. Ingenting hände, även fast dörren var låst och korset var uppochned. Ett skratt lämnade honom, nästan lite lättat, men samtidigt besviket. Sedan fnös han och vände sig om.
”Godafton.” Danny kastade sig häpet bakåt och stötte i dörren. Azrael skrattade lågt och gick nära inpå honom. De ögon som Danny tidigare kallat cp-ögon, betraktade hans ansikte och hals, likt en konstnär som betraktar sitt mästerverk.
”Jag förväntade mig verkligen inte att du skulle söka mig så snart. Men det gläder mig verkligen.” Sa Azrael väldigt sarkastiskt och slickade honom långsamt längst käkbenet. Danny rynkade lite surt ögonbrynen och puttade undan honom en bit så han kunde komma bort från honom.
”Vad fan vill du mig?” Sa han och backade halvt ifrån honom, så han aldrig släppte honom ur sikte. Vrede, i en mängd han aldrig känt den förut, kokade upp under hans skin och rädslan för Azrael blev glömd för stunden.
”Det är väll jag som borde fråga dig det.” Svarade Azrael nedlåtande och vandrade värdigt efter honom i sina höga stövlar. Danny såg mot trappan till övervåningen, innan han plockade upp en fjärrkontroll från soffbordet som han, utan att släppa Azrael med blicken, slog på sin stereo. Musiken skulle dölja deras röster för resten av familjen. För Danny ville inte dra med dem in i vad nu Azrael drog in honom i.
”Jag menar varför kom du hit igår? Vem är du egentligen?” Frågade Danny tillräckligt högt för att Azrael skulle höra genom dånet av hårdrocken. Azrael slog sig ned i soffan och satte upp sina stövlar på soffbordet. Han hånlog mot Danny.
”Sanningen eller en trovärdig historia?” Frågade han och betraktade Dannys kropp. Det äcklade Danny något och han satte sig på sin datorstol en bit bort från soffan.
”Sanningen.” Fräste han. Azrael verkade bli exalterad av hans vrede. Så hemskt gärna ville Danny slita honom i stycken för att vara så otroligt uppochned vänd. Precis som korsen.
”Okej… Det finns tre personer här i världen, tre i den här generationen av ömkliga människor, som var och en har styrkan att döda de tre demonerna; Lucifer, Bellial och Leviathan. Min mening är att hitta dessa tre innan den första tisdagen juni månad, det tvåtusensjätte året efter Kristus födelse. Jag är törstig, har du något att dricka?” Azrael bytte ämne så snabbt att det tog några sekunder innan Danny fått in allt han sagt.
”Ursäkta? Tycker du jag ska tro på det där?” Fnös han fram och såg skeptiskt på Azrael. Azrael reste sig upp, vilket fick Danny att göra sig redo att hoppa av stolen och springa därifrån om det blev nödvändigt.
Men Azrael gick inte mot honom, utan bort till hans sängbord där han tog upp ett inramat foto av Liv. Azrael smackade med läpparna.
”Det var inte en dålig jävel du halat in. Ro om henne ordentligt veckan som kommer.” Sa Azrael och ställde ned ramen igen, gick sedan upp till Danny som såg trotsigt på honom. Han la handen på Dannys axel och lutade sig ned så deras ansikten var i jämnhöjd.
”Man vet aldrig vad som komma skall.” Så gick han iväg mot tvättstugan, men stannade igen vid dörren och såg bak på honom.
”Och jo, vad ska du tro på om du inte tror på mina ord? Människor utan tro är väldigt lätta att styra.” Sa han innan han försvann in i tvättstugan. Danny for upp från stolen, som föll ned på golvet i bara farten, sprang mot tvättstugans dörr, hörde det lilla klicket och när han
smällde upp dörren var alla spår av Azrael borta.
”Fan!” Förbannade han högt och stampade till i marken. Han ville veta exakt hur den där dörren fungerade. Men det kunde han väll inte nu. Missbelåten över att inte ha fått ut något ur den där knölen såg han sig omkring och kände en helt ny känsla. Den var verkligen ny, men han brydde sig inte om den, antog att det var rent hat, istället skrattade han till.
”Knöl. En uppochned vänd knöl!” Han skrattade hysteriskt och sparkade ned en blomkruka som stod på en hylla som dekoration. Det sinnesjuka, hysteriska skrattet övergick i ett ilsket skrik och han kastade sig ned på soffan och bet sig i knogarna för att bli lugn. Åh, vad Azrael gjorde honom arg. Dessutom trodde ingen honom. Eller vänta… Kassören på Konsum? För Azrael hade haft en Konsum påse då de setts i centrum. Danny insåg att vem det nu var som tagit betalt måste ha kommit ihåg Azrael. Lite hopp fick han om att inte bli insydd, och med ett skadeglatt leende låg han på soffan och höjde musiken som vibrerade genom det gamla husets väggar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Lora - 20 dec 07 - 23:46 | | bravoo!!!!!! måste fortsätta nuu!!!!:D | Mangasagan - 20 dec 07 - 16:28- Betyg:  | Jättebra, men annorlunda, och det gillar jag:)
Fortsätt nu:D | | Mp3 - 20 dec 07 - 15:15- Betyg: | | Väldigt bra, men som sagt myckt annorlunda, men sånt gillar jag :) ^^ <3<3 fortsätt nu :) <3 |
|
|
|
