Del ett. baby, did you forget about me?
(Mauriel)
Det är kul hur de tror att de ska kunna styra över mig.
”Ta dina mediciner”
Mammas ögon utstrålar trötthet, samtidigt som hon bestämt ger mig de olika tabletterna, hållandes de i sin vackra hand.
Jag vänder bort ansiktet, samtidigt som jag drar upp filten hakan, kurar ihop mig i den och lutar mig bakåt mot fönsterkarmen.
Och tror hon verkligen att det är så enkelt? Efter alla de år hon inte funnits där, alla år hon inte sett, slutit ögon och vägrat inse, tror hon att det räcker med att få några tabletter utskrivna, stoppa i mig de, och att jag sedan ska bli bra?
- Mari, kan du inte bara ta de? Hon rynkar pannan, och hennes ögon utstrålar något jag inte sett förut. Rädsla?
Ett leende leker på mina läppar, varför vet jag inte. Jag biter i den såriga läppen och vänder mig mot henne, sträcker ut min hand och låter henne lägga tabletterna i den.
- Jag tog med den där apelsinjuicen du gillar, hennes röst låter ynklig, och hon ser så liten ut nät hon ger mig det vackra glaset innehållande det orangea drycken.
Jag vet att jag borde, jag vet att borde. Men jag säger inte tack, tar bara glaset, och vänder huvudet mot glasrutan igen.
Hon kastar en sista blick på mig, innan hon tassar ut ur rummet, och försiktigt stänger dörren.
Jag fokuserar min blick på tabletterna, innan jag öppnar fönstret, och kastar ut de. Visst, jag hade kunnat ta de, men hade varit samma sak som att erkänna, att ge upp. Jag är inte sjuk, det är inget fel på mig.
Jag tar glaset hon lämnade, låter fingrarna dra över det kalla, exlusiva glaset innan jag sätter det till munnen och dricker.
Det smakar underbart. Är det första gången jag dricker något på en vecka som inte är sprit?
Det är ungefär två månader sedan vi satte oss på planet hem från USA. Egentligen skulle jag och Jason åkt tillbaka till Frankrike direkt, men mamma hade sagt att hon inte vågade ha mig så långt ifrån. Hon kanske skulle tänkt på det förut?
Robbie hade försökt övertala mig och mamma om behandlingshem eller liknande, men vi hade varit överens, jag och mamma, inget behandlingshem.
För att säga ja till behandlingshem skulle vara samma sak som att erkänna att jag är sjuk. Och det är jag ju inte.
Regnet som slår mot rutan får mig att rycka till, och efter att ha betraktat den mörka himlen hoppar jag ner från fönsterbrädan, tassar fram till Robbies säng, och lägger mig ner, sluter ögonen och försöker stänga ute verkligheten.
så :) jag vet att den är kort, men det är som någon slags inledning. jag vet inte om jag ska fortsätta? what do you think?
om ni inte har läst de första 26 delarna borde ni göra det
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Klarisen1 - 18 maj 08 - 09:55- Betyg:  |
Love it!
Kram <3 |
| sandruskapuska - 18 maj 08 - 09:33- Betyg: |
| Jättera<!! du. tjata inte om konstruktiv kritik. För det får du inte. Du e för bra <3<3 |
| nanna_limpan - 15 feb 08 - 17:54- Betyg: |
| Jättebra! |
| glasbubblan - 26 dec 07 - 16:13- Betyg: |
åhh just nu är jag bara överlycklig för att du fortsätter på den!!! vet du att du skriver som en gud??!!!
mermermer!! |
| hannasteberg - 20 dec 07 - 18:52- Betyg: |
| underbart, vill läsa många fler delar :D |
| hannasteberg - 20 dec 07 - 18:52- Betyg: |
| underbart, vill läsa många fler delar :D |
| -Cute - 20 dec 07 - 15:44- Betyg: |
jättebra :D
vill se mkt mer :P |
| sockervaddsmoln - 20 dec 07 - 09:47 |
| nona: jo, jag tänkte skriva typ 50/50 0m jen och mauriel, men ville börja med mauriel, eftersom jag slutade med henne. |
| nona - 19 dec 07 - 23:01- Betyg: |
tycker att du ska fokusera mer på Jens liv.. =)
Meeer :D |
| Rosapapper - 19 dec 07 - 20:35- Betyg: |
| Men, du måste bara fortsätta :D:D:D Helt Superunderbart bra ;) |
| LoverOlivia - 19 dec 07 - 20:12 |
Vet inte va ja ska skriva!! Men den va bra:D
Du kan skriva del två (A) |
| hanna__91 - 19 dec 07 - 20:10- Betyg: |
| jag tyckte det var bra :) |
