Satanic Sinner (del 3) |
Det kommer förekomma blodiga, sexuella och brutala delar i den här novellen, ja, största delen faktiskt. Jag varnar er som är lite känsliga.
Danny låg med ansiktet nedborrat i kudden och händerna hårt bundna vid gallret av huvudändan på sängen. Hela hans kropp värkte och han var full av rivsår, skärsår och bett som blödde. Flera piercingar var utryckta och där hade han fått långa uppslitna sår. Men den värsta smärtan, var känslan av att vara kränkt och extremt smutsig. Med en kvävd snyftning såg han upp på Azrael som satt halvt påklädd på hans sängkant. Det var tidigt morgon ute, det hade inte blivit riktigt ljust än. Åskvädret hade slutat, men ingen hade kommit ned på hela natten till hans våning. Nu hade han hittat något negativt med en egen våning. Azrael vände blicken till honom. Hans puppiller rörde sig. Danny hade förstått att han inte var någonting mänskligt och att hans ögon var äkta. Även hade han lagt märkte till att pupillerna inte var en fyrudding stjärna, utan själva verket ett uppochnedvänt kors. Demon kanske? Fast Azrael passade inte in på beskrivningen som demon. Azrael sänkte sig ned över honom, med armbågarna på var sin sida om honom. Lite avsmaksfullt, eller irriterat, betraktade Azrael honom på nära håll.
”Varför kommer jag inte åt dig?” Han gav Danny ett slag över kinden och grep sedan tag i hans haka och tryckte sitt ansikte tätt intill hans.
”Måste jag skära upp dig?” Danny försökte utan ett ord att flytta sig undan från honom, men den hårda bindningen hindrade.
”Lås dörren till tvättstugan när du söker mig. Och du kommer att vilja ta kontakt med mig igen.” Väste han och tryckte ned hans kors hårt mot hans bröst. Danny bet ihop tänderna då det brände och sved i huden. Azrael log sadistiskt och slet sedan bort korset från hans hals. Kvar på hans bröst var det satanistiska, uppochned vända korset inbränt.
”Vi ses, Daniel.” Sa han och kysste honom. Azrael reste sig, slängde sin tröja och rock över axeln och gick bort till tvättstugan. Danny följde honom med ängslig blick, önskade att han bara kunde försvinna. Azrael vände sig om vid tvättstugans dörr, log ljuvt mot Danny, innan han gick in i tvättstugan och stängde dörren efter sig. Efteråt hördes det ett klick, någon låste upp dörren till ytterdörren. Sedan återstod det bara tystnad.
När det verkade som om Azrael verkligen försvunnit började Danny slita och rycka i skärpet som hade honom fast vid sängen. Handlederna blev brända och lädret skar in i huden, men Danny tänkte bara på att komma loss. Likt en galning, och det var väll vad han var nu, slet han och drog i skärpet i säkert fyrtio minuter innan knuten lossades upp lite och han kunde lirka ut sina händer. Direkt då han kommit loss sprang han upp ur sängen och fram till tvättstugans dörr som han smällde upp. Han andades ut då det inte syntes ett spår av Azrael. Blicken vandrade sedan till dörrhandtaget till ytterdörren. Det var ett vanligt dörrhandtag, som det alltid varit, med ett litet kors i mitten. Så Danny vände sig om för att gå och duscha, men stannade tvärt. Mycket sakta och tvekande vände han sig om igen. Kraftlöst sjönk han ned på knäna då det gick upp för honom, att om man låste dörren, genom att vrida på dörrnobben, skulle korset vändas uppochned. Danny lutade förvirrat pannan mot händerna. Nu var han trött på alla dessa kors.
Varför hade han ens tilltalat Azrael borta vid centrum? Vad fan ville Azrael honom? Krypande över golvet tog han sig mot badrummet på denna våning. Så smutsig han kände sig, så hemskt smutsig. Illamående var han också och skulle troligtvis spy när som helst. För spydde, det gjorde han, när han tänkte på allt Azrael gjort med honom. Mitt på golvet stannade han och började spy. Sedan stod han på alla fyra och stirrade ned i spyan, vilket fick honom att spy igen. Nu, när han väntat hela natten på det, hörde han fotsteg i trappan ned.
”Danny-gubben?” Hörde han sin mammas röst innan det blev knäppt tyst. Han försökte hålla tillbaka två sura uppstötningar, men spydde återigen. Då sprang mamman skräckslaget fram till honom.
”Herregud, vad har du gjort!?” Hennes röst gick upp i falsett och hon drog upp honom på knäna och kramade om honom hårt. Det var väldigt längesen han varit i sin mammas famn, eftersom det var så kallat töntigt. Men just nu uppskattade han det otroligt mycket, lutade sig mot henne och slog sedan armarna om henne. Mamman strök honom över ryggen, vilket fick det att svida lite i såren han hade där, och vaggade honom ömt. Danny gömde
ansiktet mot hennes hals.
”Vad har hänt? Jag hörde en massa höga smällar i dörrarna här nere.” Viskade hon oroligt och drog bort honom på en armlängds avstånd och betraktade hans ansikte som var fullt med sår från utslitna ringar. Plötsligt såg hon lite besviken ut.
”Jag trodde vi gått igenom det här redan Danny. Du lovade att inte skada dig själv igen!” Danny stirrade på henne. Visst var det sant att han, för ett par år sedan, hållit på och skära sig själv. Men att han hade gjort det här på sig själv? Hur skulle han ha kunnat bita sig själv!? Desperat grep han tag i henne.
”Det var inte jag! Det var Azrael! Mannen från centrum! Han med de lila ögonen och huggtänderna!” Skrek han i hennes ansikte medan tårarna äntligen blev fria och började rinna nedför kinderna. Mamman sa ingenting, men han kunde se misstron i hennes ögon. Försiktigt kramade hon om honom, hyschade honom.
”Klä på dig något, vi måste till sjukhuset med dig.” Sa hon bestämt, och lite skrämt efter vad han sagt. För Danny hade aldrig kommit med så sjuka historier, om än några historier alls. Varför förstod hon inte? Han ljög ju inte! Hon ville säkert ta honom till ett psykhem och sy in honom där. Fortfarande vaggande på Danny skrek mamman;
”KJELL! Kjell, vakna!” Det blev tyst, men sedan hördes trötta steg på övervåningen och hur pappan stannade vid trappans översta steg.
”Är det banditer?” Frågade han med en röst tjock av sömn.
”Starta bilen för fan! Vi måste köra Danny till sjukhuset!” Skrek mamman, arg av rädsla.
”Varför-”
”Gör det bara!” Avbröt mamman och det fick pappan att traska iväg. Danny fick hjälp upp av henne, sedan stödde hon honom så han inte klev i spyan och så gick de bort till garderoben där hon drog på honom en munktröja, nej, hon missade en korttröja, kalsonger och träningsbyxor. Danny följde med henne upp för trappan och bort mot hallen av huset i en dimma. Ingenting sa han, ingenting gjorde han utöver vad han blev tillsagd och blicken
flackade av och han utan att kunna fästa på någonting. Hans yngre bror hade vaknat av den lilla uppståndelsen i hallen då mamman försökte få på Danny hans ganska trånga converseskor. Brodern spärrade klarvaket, från sitt tidigare halvsovande tillstånd, upp ögonen då han såg Dannys brända handleder och blodiga ansikte. Mamman brydde sig inte om honom utan gav upp med att få på skorna, så hon bara drog med sig Danny barfota till bilen som stod på tomkörning. Under hela bilfärden, vilket inte var en sådan liten färd, satt Danny och såg tomt ut i luften. Även om han inte gjorde så mycket utanpå, försiggicks det väldigt mycket inne i hans huvud. Han reflekterade över gårdagen, och natten. Ja, det var ju fortfarande natt, eller tidig morgon. Klockan var halv fem, och det närmaste sjukhuset var inte öppet nu, så de var tvungna att åka en lång väg till nästa, som hade akuten öppen dygnet runt. I vilket fall, så kunde Danny inte komma på någonting varför Azrael kommit till hans hus, vem Azrael var och om han verkligen funnits. Den oroväckande tanken av att han hittat på allting och skadat sig själv höll sig i hans huvud. Kanske hade han blivit psykiskt sjuk, för det kunde man väll när man va under mycket stress. För stressade det gjorde han, såhär på slutet av vårterminen. Eller kanske var han besatt? För det hade varit en hel del satanistiska kors igår. Massor av förvirrade tankar och äcklande minnen snurrade runt i hans huvud. Rätt som det var stannade pappan bilen och mamman drog ut Danny ur den. Innan han kom ut lyckades han slänga en blick på klockan. Hon var några minuter över sex. Alltså hade hans pappa kört väldigt fort. Barfota drog hans föräldrar med honom över asfalten som var blöt av nattens regn, bort mot ingången av sjukhuset. De skyndade genom dörrarna och till akutavdelningen som inte var särskilt långt ifrån ingången. Väntrummet var inte särskilt fullt, för de flesta hade väll åkt hem eller flyttats efter fredagsnätternas alla olyckor. Det satt ett par i medelåldern med lite blodiga kläder, antagligen hade deras barn råkat ut för något. Det kom genast fram en sjuksköterska till Danny och hans föräldrar och frågade snabbt vad som var fallet. Eftersom Danny inte hade några svåra blödningar eller liknande fick de vänta i några minuter innan en läkare tog med sig endast Danny till ett rum. Danny, som nu var tvungen att svara på frågor, fick ta av sig byxorna och tröjan så läkaren kunde undersöka alla sår och bett han hade. Det tog ett tag att rengöra och pyssla om alla, sedan frågade han lite mera, efter det fick Danny sätta sig i väntrummet medan läkaren pratade med hans föräldrar. Ansiktet hans var hoplappat med små vita tejpbitar som höll ihop såren där piercingar varit. Över brännmärket på bröstet satt det även ett plåster. Klockan vandrade långsamt fram, och det tog en väldans tid för läkaren att prata med föräldrarna. Danny blev snart nyfiken, och när sjuksköterskan vid disken verkade vara försjunken i något pappersarbete, smög han fram till svängdörren, puttade upp den lite och lyssnade. Han ville ju höra om de tyckte hans sanna historia var galen.
Om den nu var sann. Han hade börjat tvivla.
”Jag är väldigt orolig för er sons mentala hälsa. Utsätts han för mycket stress? Har han bytt vänner?”
”…när jag hittade honom stod han på alla fyra och spydde…”
”…pratade om någon Asel… huggtänder…”
”Huggtänder? Betten han har kan han inte själv ha gjort… måste vara ett djur…”
”…vi har två hundar…”
”… Satanistiskt kors.” Det var de fragment av meningar han hörde. Efter det sista blev det däremot tyst. Han undrade varför.
”Du kan komma in Daniel.” Det var läkaren som sa det. Han blinkade lite förvånat till, svor, och klev in med skamsen blick. Läkaren synade honom bakifrån glasögonen, såg sedan på Dannys mamma.
”Jag tycker ni ska kontakta en psykolog. Många unga människor behöver någon utomstående att prata med.” Sa läkaren med bestämd ton, såg på Danny, sedan på hans mamma igen.
”Såren är inte så farliga, förutom de på slemhinnorna. Näsan och läppen alltså. De måste hållas rena. Om illamåendet som du nämnde kommer tillbaka, så ta tabletter mot magkatarr.” Mamman nickade allvarligt och gick sedan bort till Danny. Pappan tog emot en burk med tabletter från läkaren. Läkaren vände sig sedan mot Danny.
”Ogillar du präster Daniel?” Frågade han. Danny rynkade pannan och skakade på huvudet. Läkaren höjde ögonbrynen.
”Säkert? Med tanke på vad du har på bröstet så vet jag inte om jag tror dig.” Danny surnade till. Jävla läkare.
”Det var fan inte jag som gjorde det! Jag är ingen jävla psykopat! Det var han med cp-ögon! Den jäveln som gjorde så här mot mig! Jag är inte psykiskt sjuk!” Skrek han i protest. Hans mamma klappade honom lugnande på axeln.
”Det är okej Danny, vi åker hem nu.” Sa hon ömt, men samtidigt varnande. Danny såg efter läkaren som verkade ha väldigt kul åt honom medan hans föräldrar drog med honom ut från rummet. Så gärna ville han slita sig loss och slå den när förbannade läkaren, men gjorde det aldrig. Hans pappa tittade länge på honom då de gick ut ur sjukhuset och ut på parkeringen som badade i solsken.
”Vem är du sur på egentligen Danny? Läkaren eller dig själv?” Sa han mycket lugnt, precis som vanligt. Danny fnös honom i ansiktet.
”Vart fan fick du luft ifrån gubbjävel?” Fräste han ilsket, vilket han aldrig tidigare gjort mot sin pappa.
”Men Danny-!” Utbrast hans mamma, men han knuffade undan henne.
”Håll käften du också.” Muttrade han och gick med armarna i kors en bit bakom dem. De förstod inte, och de trodde inte på honom. För nu visste han att Azrael varit riktig, efter att läkaren sagt att han inte kunnat ha gjort betten själv. För ingen av deras hundar bodde inomhus, utan var fastkedjade i sina hundkojor i hundgården bakom huset.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Lora - 20 dec 07 - 23:42 | | shiiit så braaa!! måste läsa mer men är supertrött! men imorgon bitti!! iii!! bra!! hata läkaren...!:| | zeenzan - 19 dec 07 - 19:55- Betyg:  | | MER MER MEEER DE ÄR JU SOME NDROOG 8D | | LilaCitron - 19 dec 07 - 16:42- Betyg: | | Shit, Du är vekligen skitbra på att skriva. Skynda på o skriva meer ! :O | | Mp3 - 18 dec 07 - 18:42- Betyg: | | Väldigt bra. :) mycket annorlunda, men väldigt bra , fängslande :D! <33< fortsätt nu :) <3 | | SUiCiDEPiLLS - 18 dec 07 - 17:40- Betyg: | | Fortsätt :'3 Du borde få mer komentarer, värkligen. För du trollbinder en på sätt och vis, även om det var lite äckligt med allt blod Oo' | | Mangasagan - 18 dec 07 - 17:16- Betyg: | Ganska annorlunda...ehm..men bra:P
Det är ju typiskt föräldrar att aldrig fatta något:/
Fortsättning? |
|
|
|
