1: Erinner dich, an dich und mich (TH FF) |
ETT – Who’s the one looking back in the mirror?
[Chantelle]
Jag gav himlen en mörk blick, och till min besvikelse försvann inte molnen. Det var väl inget jag hade väntat mig, men ibland måste väl under ske.
”It looks like you’re going to kill someone”, sa Simon leende med sin tyska brytning.
Han tog min hand och för en gångs skull drog jag inte tillbaka den.
”Maybe I should try”, mumlade jag, mest för att den triumferande minen i hans ansikte skulle försvinna.
”What am I doing wrong?” sa han lite surt och saktade farten lite.
Utanför en kiosk stod några tidningar uppstaplade, med text jag inte förstod ett skit av. Men genom bilderna kunde jag ofta gissa mig till vad det handlade om. Den här tidningsrubriken var oläslig, jag kunde bara urskilja orden TOKIO HOTEL och Bill Kaulitz. Den stora bilden på förstasidan föreställde en kille (man?) med stort svart hår, sminkade ögon och ett leende på läpparna.
”Fan, vad jag hatar honom”, fräste jag åt Simon som tittade oförstående på mig.
”Sorry”, sa jag och pekade på tidningen. ”I just said that I hate him.”
”Hate? Really?”
”Yes!” sa jag irriterat och drog med mig Simon därifrån. Han verkade förvånad, för det var sällan jag frivilligt rörde någon, men började gå han också.
”I thought you liked them”, sa han, barnsligt oförstående. Det var det jobbigaste med honom. Ena sekunden var han hur cool och rolig som helst, andra var han som ett larvigt barn och då orkade jag inte med honom.
”No”, sa jag och drog jackan tätare omkring mig för att inte släppa in regnet. ”But I love their music.”
”Isn’t that the same thing?”
Jag skakade på huvudet.
“I don’t understand you.”
“You can give up trying”, sa jag. “’Cause I don’t even understand myself.”
Simon fnös lite, åt vad vet jag inte. Han tog ett fastare tag om min hand och jag tillät det. Tänkte att jag kanske borde ge honom en chans. För Simon var bra. Han försökte förstå, han ville förstå. Och han visste.
”You should try to learn some german, you know. It must be irratating not knowing what the magazines’re talking about.”
“I don’t want to learn”, sa jag, drog åt mig min hand och öppnade porten till lägenhetshuset.
Simon tittade på mig och drog på munnen.
”Why not?”
”I don’t like it down here”, sa jag ärligt. ”I just want to come home.”
“And if they don’t let you?” frågade han, fast han visste att konversationen skulle sluta som den alltid gjorde.
”Then I’ll run my way.”
“Why can’t I follow?”
Jag drog efter andan. Vi hade haft den här konversationen många gånger, men den slutade vid ”then I’ll run my way” eller något i den stilen. Sen skulle Simon sucka, pussa mig på munnen, fast jag protesterade och sedan gå sin väg. Så här skulle det inte vara – han skulle inte säga rätt ut vad han kände. Det visste jag redan, då han gjort misstaget några veckor tidigare att berätta det.
”Because you’re too good for me”, sa jag, för jag visste att det var sant.
”Chantelle, don’t you like me at all?” Simons blå ögon var allvarliga och munnen hårt hopknipen. Det skulle vara så lätt att ljuga och säga nej. På senaste hade jag lärt mig tala utan att röra en min, vilket gjorde det svårt för andra att läsa av om det jag sa vad sant.
”And don’t you dare lie to me”, sa han som om han visste vad jag tänkte.
”Then I better don’t answer”, log jag.
”So you do like me? Just a little bit more than as a friend?”
Hoppet lyste ur hans ögon och för att vinna mer tid fuktade jag läpparna och tittade ned i marken.
”I like you as a friend…” började jag. “If I said that I liked you more, would you give me time than?”
“Time for what?” sa han, med ett leende lekande på läpparna.
”Time to… fuck that you don’t understand swedish… I can’t say it the right way, you see... OK, if I said that I liked you, more than as a friend, would you give me time to... I’m not sure of what I’m feeling, d’you understand? I’m not sure if I can... trust anyone. But you’re the one I feel mostly that I can trust.”
“You are a complicated human, but I’ll wait forever if you want me too”, sa han och sekunden då ögonen glimmade till blev jag nästan rädd. Men så påminde jag mig själv om att det var Simon och inte... inte han. ”I will wait, I promise”, sa han, tog tag om min nacke med sin hand och kysste mig.
Jag hade lovat mig själv att aldrig släppa in någon i mitt liv igen, men jag kunde inte låta bli. Simon var inte typen som svek, inte typen som utnyttjade. Jag litade på honom, det gjorde jag.
[Bill]
Tom svor högt när minipucken for in i hans mål. Georg skrattade triumferande, vred på en annan spak och tog emot pucken med en hockeyspelare.
”Tröttnar ni aldrig?” frågade jag och gäspade.
”Jag ligger under med två mål ju!” sa Tom, med blicken fokuserad på spelet. Han slängde stolt med dreadsen när han lyckades skjuta pucken i Georgs mål. Jag kunde inte annat än skratta åt hans segerdans och sedan den snopna minen när Georg gjorde ännu ett mål.
”Det var inte kul, Bill”, morrade han.
Att Georg ledde var inte så konstigt. Han var helt inne i spelet och ägnade sig inte åt några lustiga danser när han sköt mål. Han höll hela tiden ögonen på pucken som for runt på planen och bet sig i läppen av koncentration. Tom däremot svor och pratade högt om sina planer att parera pucken med den och den spelaren. Han hoppade till när Georgs spelare nästan sköt ett till mål och pannbandet som satt under kepsen gled ned framför ögonen.
”Georg, Georg, Georg, vänta! Hur fan blev det här så stort?” muttrade han och rättade till pannbandet.
Jag kastade en road blick på Gustav som låg och sov i soffan, med trumpinnarna i handen. Läpparna rörde sig lite, och han svängde med en av trumpinnarna så han sov kanske inte helt.
”Jag sticker ut lite”, sa jag till Tom och Georg.
”Mhm”, svarade Tom, som antagligen inte hade hört vad jag sa.
”Ring om det är nåt”, sa jag innan jag stängde dörren efter mig.
Helfigursspegeln i korridoren visade en Bill Kaulitz som inte var självklar för alla. Håret slarvigt plattat, solglasögonen på plats och så kepsen. Bara lite smink, ifall någon fotograf skulle spana bakom ett hörn, men det trodde jag inte, då veckan i Berlin inte var känd för så många.
Receptionisten nickade igenkännande, men gjorde tack och lov inget väsen av att jag lämnade hotellet.
Dörren gled igen bakom mig och jag drog in kvällsluften. Himlen var stjärnklar och det var lite kyligt så jag tog på mig jackan som jag haft dragit med mig från hotellrummet.
Jag tog en lugn promenad bara, nynnande på en låt som suttit på huvudet hela dagen, men den fick mig att piggna till ordentligt. På en sunkig korvkiosk som inte alls passade in i kvarteret, satt några löpsedlar uppklistrade. Jag studerade intresserat mitt eget ansikte, leendet som fick mig att se så överentusiastisk ut, och håret som den dagen gett med sig extra volym. I bakgrunden såg man Tom, och jag blev full av skratt när jag insåg att han tittade på en tjej i folkmängden runt omkring. Han hade berättat om henne sedan, blond och snygg, men att han inte hade fått tillfälle att prata med henne.
När jag kom tillbaka in på rummet hade både Tom och Georg masat ihop i soffan bredvid Gustav. Det såg så komiskt ut där de alla tre satt halvsovande att jag skrattade högt.
”Nej, Bill kommer tillbaka”, stönade Tom.
Han drog ned den bylsiga tröjan som hasat upp över magen, sträckte ut benen och lutade sig mot Georg, som i sin tur fallit bak på Gustav som såg lite halvt mosad ut, där han satt inklämd med sina trumpinnar.
Jag log för mig själv, tassade in till det fräscha badrummet och vätte en handduk med iskallt vatten. Jag vred ut den lite så att den inte skulle droppa på golvet och gick sedan ut igen. Jag behövde inte ens gömma handduken, för de hade alla slutit ögonen. Med ett hånflin på läpparna ställde jag mig vid soffkanten och vred ut handduken rakt över Tom. När det kalla vattnet träffade hans mage spratt han till och for skrikande upp ur soffan. Jag vek mig av skratt och så gjorde också Gustav och Georg när de vaknat tillräckligt så de förstått vad som hänt.
”Klockan är bara elva”, protesterade jag när Tom ville sova. ”Kom igen, vi gör nåt kul!”
”Din uppfattning av kul stämmer absolut inte överens med min”, log han trött, men gav sedan med sig.
[Chantelle]
Så gick det alltså till när jag släppte in Simon i mitt liv, trots att jag flera gånger lovat mig själv att aldrig skaffa pojkvän igen. Jag visste ju hur det kunde spåra ut, och jag var rädd att det skulle hända igen. Så jävla rädd att jag bara kunde fräsa åt Else och Bent när jag kom in. Else tittade besviket på mig, och sedan på våfflorna på bordet.
”Du kan väl äta en åtminstone?” frågade hon och satte sig vid bordet och började lägga sylt på sin egen våffla.
Jag satte mig tveksamt ned, tog den varma våfflan med handen och lade på tallriken.
”You should really try to learn som german”, sa Bent där han bokstavligt stod med huvudet i kylskåpet. ”You know, it’s not that funny hearing you two talk swedish all the time. And I’m no good at enligsh, so it’s hard to talk... to you, in a normal way”.
Jag hade lust att fräsa att det var dubbelt så svårt att höra vad han sa, för han bröt läskigt mycket på tyska. Vissa ord sa han helt med tyskt uttal och jag fick knipa ihop munnen för att inte skratta elakt.
”German’s ugly”, sa jag och tvingade ned våfflan.
Våfflor brukar faktiskt vara något jag tycker är väldigt gott, men nu gav den söta smaken mig bara spykänsla.
Jag tackade för maten, ställde tallriken på diskbänken och gick till mitt rum som var mitt emot. Att kalla det mitt rum kändes inte bra, för det var så lite mitt rum det kunde bli. Blått, blått, blått, och jag hatar blått. Då låter det säkert som om jag är typen som älskar rosa, men så är det verkligen inte. Jag hatar rosa, faktiskt mer än jag hatar blått. Grönt är snyggt däremot. Grönt, orange och svart, det är mina färger.
Jag gjorde en grimas åt min spegelbild som jag möttes av på väggen. Det mörkbruna håret hade lockat sig lite av fukten ute, och jag drog irriterat i topparna, som för att sträcka ut det. Det blev självklart inte rakare för det och jag gav snabbt upp. Jag påminde mig själv om att ta ned spegeln dagen därpå, något jag gjorde varje dag. Ändå åkte den aldrig ned, trots att jag hatade att mötas av de där gröna ögonen som alltid stirrade tillbaka.
Klockan var strax över elva, men jag var inte trött så jag satte på stereon, slog mig ned vid skrivbordet och påbörjade en långsökt nagelmanikyr, medan jag sjöng med till Übers ende der Welt. Ignorerade att Else säkert satt och gnisslade tänder i rummet intill och höjde ljudet lite till.
Jag undrade hur jag kunde vara så totalt såld på Tokio Hotels musik, och ändå hatade jag bandmedlemmarna så mycket. I alla fall frontfiguren och hans tvillingbror. De andra två verkade okej. Inte alls lika falska och tillgjorda.
Första delen då, vet inte om det blev så bra, men orkade du läsa igenom alltihop vill jag gärna ha en kommentar, och kanske en rad om vad jag kan göra bättre till nästa del? :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | | izzzzy - 2 sep 09 - 19:01 | | AS BRA!!!! | RowsahKanin - 31 aug 09 - 15:48- Betyg:  | | Jättebra som vanligt dårå ^^ | | sandruskapuska - 1 jun 08 - 20:59- Betyg: | | asbra <3<3<33 | | familjeflickan - 19 apr 08 - 14:24- Betyg: | | du är så j*vla duktig!!! | | billtom - 12 apr 08 - 11:48 | | jätte bra | | wtb483 - 25 jan 08 - 17:20 | | jättebra ! :D | | BlodRosen - 24 jan 08 - 09:50- Betyg: | | Jätte bra!^^ | | Zandy - 12 jan 08 - 19:40- Betyg: | | Jättebra! Det är roligt att läsa det här! | | woops - 4 jan 08 - 16:48 | | Tack <3 | | prickigthallon - 31 dec 07 - 20:09- Betyg: | | HELT JÄVLA UNDERBART :D:D <33333 | | woops - 31 dec 07 - 19:21 | Danke alle :)
lillolisen: Haha, du har inte bara LOGGAT IN, du har LÄST också :O tschüs <3 | lillolisen - 31 dec 07 - 17:56- Betyg:  | Läg av Hanna!Den var asbra, fast jag hinner inte mer den här gången!:D
Tschüs!<3 | | HilfMirFliegen - 29 dec 07 - 02:26- Betyg: | | OMG JAG ÄLSKAR DET =D | | Mp3 - 27 dec 07 - 00:21- Betyg: | | Jättebra :) <3 faktiskt en ganska annorlunda ff med Th :P ^^ <3<3 men myckt bra :) <3 | | tjoh - 26 dec 07 - 23:37- Betyg: | | jiiha så bra :) <3 | | Mangasagan - 23 dec 07 - 16:57- Betyg: | | Du vet kanske inte om det blev så bra, men det vet jag. Den är JÄTTEBRA<3<3 | | woops - 20 dec 07 - 12:58 | xxNeaxx: Tack! Får ta och läsa dina nån dag ^^
svartiris: Tack :) försöker liksom få lite eget , fast vet inte om det lyckas :/ :)
M-424: Har börjat på nästa del, men har varit lite seg :$ Och tack :)
Solstorm: Det är väl det som är meningen att de ska bli, men det känns inte så bra :/ men tack, det värmer när du säger så :) | | Solstorm - 18 dec 07 - 21:13- Betyg: | Inte för att jag liksom KÄNNER TH-killarna, men på något sätt verkar de så verklighetstrogna i den här novellen, tycker jag :D
+ jättebra<33 | | M-424 - 18 dec 07 - 20:34- Betyg: | | Jättebraaaa:D:D vill läsaa fortdättningen :) <33 | | svartiris - 17 dec 07 - 22:04- Betyg: | | hehe, bra... annorlunda, tkr alla andra är helt lika varandra så... :P |
|
|
|
