Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

11: Me and my uncle

Jesper tindrar med ögonen när han tittar på mig, lägger huvudet på sned och ler lite svagt.
- Fjäskis, retas jag. Men nej, du får ingen leverpastej – du kommer bara spotta ut den.
- Nähä, svarar Jesper surt.
Den knubbiga baken lämnar kvickt stolen och han springer ut ur köket. Mamma tittar förvirrat på honom när hon kommer in med hårborsten i handen.
- Vart skulle Jesper? frågar hon och drar borsten genom det blöta håret några gånger.
- Han fick inte någon leverpastej, förklarar jag och hon suckar.
- Han spottar ju bara ut den, så det var bra av dig att säga ifrån. Och förresten, om du ska ha skjuts så får du skynda dg, för jag åker strax.
- Vänta lite då, säger jag och stoppar resten av mackan i munnen.
Jag skyndar snabbt in på toaletten, klämmer hårt på mitten av tuben och tandkrämen sprutas ut över handfatet.
Tjugo minuter senare och efter många svärord och fler klanterier sitter jag i alla fall i bilen. Mamma startar irriterat motorn och strax skramlar den gamla volvon ut från uppfarten.
Mamma ger mig en kram innan jag går ut.
- Bara för att det är avslutning, ler hon och jag kan inte låta bli att dra på munnen.
- Suss!
Jag vänder mig om och får syn på Maligra som kommer springande. Hon har gömt sin nya frisyr i en vit mössa, som jag genast drar av henne.
- Du är jättefin, övertalar jag.
- Du skojar, eller hur? Plattången slutade fungera mitt i allt, så det är bara det yttre håret som är platt, resten är hemskt!
Vägen genom skolan ägnar jag åt att intala Maligra att hon har världens reklamhår. Kanske inte så lyckat, för hon tittar konstigt på mig.
- Juste, avbryter sig Maligra mitt i en mening. Hur är det förresten? Har han ringt? Johannes?
- Inte så högt, hyssjar jag, men de få människorna i korridoren verkar inte lyssna. Och nej, han har inte ringt.
- Lena kanske… är i vägen liksom, försöker Maligra muntra upp.

Avslutningen är som alla andra. Hela skolan samlas i gympasalen och tittar på några som dansar och så på två tjejer som sjunger. Det känns ovanligt kort, men man får lite julkänsla i alla fall. Eftersom vi måste sitta klassvis (fråga mig inte varför, det är lärarnas urkorkade idé) så sitter jag mellan Lena och Joss. Joss smaskar som vanligt på ett välluktande tuggummi och lutar sig ofta intill mig och viskar något om personen eller personerna som gör något. Jag skrattar högt flera gånger, och rodnar när de närmaste tittar konstigt på mig. Det får även Joss att skratta till, och Joss skratt är omöjligt att inte skratta åt, för hon har det konstigaste skrattet i världshistorien. Lite kluckande är det, men så himla gulligt. Jag böjer ned huvudet, tittar ned i knäet, för att inte störa. Lena suckar ljudligt bredvid mig, och det får mig att hulka till igen.
När rektorn har ställt sig mitt på gymnastiksalsgolvet, och tackat för en trevlig termin, försvinner Lena utan ett ord. Jag stirrar chockat efter henne, men Joss rycker bara på axlarna bredvid mig.
- Du måste erkänna att hon kan vara lite konstig ibland, säger hon. Men ja, schysst, hon är asschysst.
Jag ler mot henne, men får inte fram något bra svar.
På skolgården sträcker jag på halsen för att kolla efter Lena, men hon syns inte till. Däremot kommer Maligra tjoande, med en för stor tomteluva på huvudet.
- Jullov! skriker hon högt och Peter som står bredvid henne skrattar.
Han säger något till henne, jag hör inte vad, men jag ser att hon rodnar. Så kramas de plötsligt och Maligra vinkar glatt åt honom efteråt.
- Vad var det där? frågar jag förvånat när Peter försvunnit ur sikte. Säg inte att du gillar honom nu!
- Man kan väl ändra sig fort, eller hur? ler Maligra. Vänta, du måste också ha tomteluva ju!
Hon börjar gräva i väskan och fiskar sedan upp en illröd luva. Triumferande sätter hon den på mitt huvud och tittar sedan mästerligt på sitt verk.
- Jättesnyggt! Och det är jullov!
Ibland får Maligra riktiga energikickar. Varifrån vet jag inte, men hon blir så otroligt glad och rolig då. Nu kramar hon mig länge och hårt, samtidigt som hon sjunger på någon julsång. Last Christmas är det visst. Hon fortsätter sjunga och går sedan runt och kramar alla, till och med Joss, som hon knappt känner.

Jag väntar mig inte att Johannes ska ringa, men jag kan inte låta bli att hoppas. Han kan ju inte bara ha glömt bort mig, eller hur? Men under veckan som går ringer han inte. En gång pratar han med mamma om julklappar, men han kan tydligen inte göra sig besväret att be att få prata med mig. Det vore väl inte för avslöjande?
På eftermiddagen för julafton när jag slår in alla paket, märker jag att flera saknas, så jag jäktar mig ut och tar första bussen till stan. Allt jag har med är hundrafemtio kronor, men det borde väl räcka till mormor och morfars present och så en blomma till Hasse och Eva? Och någonting till mamma också.
Jag svär tyst för mig själv, när jag tränger mig fram genom de smockfyllda affärerna. Plötsligt vänder jag mig för häftigt om och råkar slå till någon i magen med väskan.
- Förlåt, förlåt, utbrister jag och böjer mig ned för att ta upp kassen som personen tappat.
- Det är lugnt, säger denne och skrattar lite.
Jag tittar upp och möts av ett par mörkt bruna ögon. Det ljummenbruna ansiktet ramas in av ett stort burrigt hår och leendet gör mig nästan knäsvag.
- Gick det bra själv förresten? frågar han oroligt.
Jag nickar, vet inte riktigt vad jag ska säga.
- Förlåt, det var inte meningen, babblar jag genant. Jag har så bråttom bara och så mycket att göra och ja… förlåt, jag såg mig inte för.
Killen stryker sig leende över näsan, men drar sedan bort handen.
- Sista-minuten-julklappar eller?
- Precis!
- Jag har inte köpt någon julklapp alls faktiskt, säger han och skrattar sitt lite torra skratt igen. Så jag har också rätt mycket att göra om jag ska vara ärlig.
Jag undrar hur gammal han kan vara. Något år äldre än mig kanske? Rösten är vuxen, men inte… böööh, grötigt målbrottsvuxen.
- Ojdå, säger jag och drar i en av mina blonda hårslingon. Förlåt för att jag uppehåller dig.
- Det är lugnt, du får gärna springa in i mig någon mer gång om du vill. Julklappshandel suger!
- Eller hur! Jag hatar att köpa julklappar. Man hittar aldrig något bra!
Killen såg lite fundersam ut och jag undrade om jag sagt något konstigt?
- Vad heter du? frågade han.
- Susanne. Och du då?
- Rent, ler han generat. Ovanligt jag vet men…
- Men det är snyggt, avbryter jag. Verkligen. Jättefint. Inte som alla andras liksom.
- Susanne är också fint, säger han. Men… fan, jag måste gå nu alltså, innan de stänger. Vi kanske ses igen.
- Ah, sade jag uridotiskt och dumt. Hejdå då!
- Hejdå… Susanne.
Jag står kvar som ett fån i kanske trettio sekunder, innan jag rör mig igen.

Julklapparna jag får tag i är nog inte så imponerande, men med tanke stressen jag har är jag nog rätt nöjd ändå. På kvällen hittar jag ännu några julklappar i garderoben och måste slå in dem också.
Det är någonting speciellt med att klä granen kvällen innan julafton. Hos oss är klädnaden av granen alltid ganska katastrofal, då Jesper alltid snor någon av kulorna och kastar till Laika. Laika blir givetvis strålande glad och tror att det är vanlig apport de leker. Så när hon sätter sina vassa hundtänder i kulan, som hon trodde var en boll, spricker den med ett svidande kras och Laika kastar sig två meter bakåt. Sedan gnäller hon i en halvtimme efteråt, eftersom hon lyckats skära sig på kulan.
Men det är kanske det där katastrofala som gör kvällen så speciell. Mamma som förtvivlat försöker få upp stjärnan i toppen och jag som trasslar in både mig och Jesper i glittret.
När vi är klara tittar vi länge på vårat verk. Mamma lägger armen om mina axlar, drar mig intill sig och kramar mig. Jesper står nedanför och tittar på oss med stora ögon.
- Osså, kram! säger han och rättar till sina fjantiga glasögon.


Förlåt - dålig del, känns framtvingad
Men - ala måste få ha dåliga dagar ibland
Så - kommentera ändå :)
Haha, vad rolig jag är xD
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sandruskapuska - 1 jun 08 - 20:22- Betyg:
Hhaha. gullig kommentar från jeppe sista delen =)
woops - 18 dec 07 - 17:25
Alla: Danke, danke, danke, tack för att ni kommenterar :)
-Cute - 18 dec 07 - 15:57- Betyg:
jättebra :D
shineforme - 17 dec 07 - 19:34
Bravo ;P Haha, meeeer ^^

Skriven av
woops
17 dec 07 - 19:03
(Har blivit läst 133 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord