Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Tokio Hotel FF (prolog)

Jag hade följt med min syster, egentligen ville jag inte gå, men hon fick inte gå själv. När det, det som ändrade mitt liv för all framtid, hände, stod jag en bit bort. Bakom alla de skrikande tonårs-fansen vars mål i livet var att någon i bandet, helst Bill eller Tom, skulle bli kära i dem. I alla fall det var då det hände, jag kände hans blickar borra sig in i mig, jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen, så jag tittade ner, plockade upp mobilen och knappade mig snabbt fram till det enda spel värt att spela på min lågklass-mobil. Efter 250 poäng kände jag hur den enträgna blicken försvann och jag antog att han vänt sig om.
Jag andades ut, det var inte vad jag ville skulle hända. Troligtvis den sista människan i världen jag var intresserad av, trots att det skulle varit roligt, eftersom alla mina kompisar var helt besatta av honom. Men när jag rannsakade mig själv insåg jag att det inte var anledning till det. Med en suck fällde jag ihop mobilen, jag hade låtit fantasin dra iväg med mig igen. Varför, i hela världen, hade jag fått för mig att han skulle vara intresserad av mig, bara för att han tittat på mig, det kanske inte ens var han. Men inom mig insåg jag att det var det, av någon anledning visste jag det.
En halvtimme senare var plågan över, jag hittade min syster utanför, nästan direkt, hon var helt extatisk. Jag mest irriterad, blicken hade sökt sig till min ett flertal gånger efter den första, varje gång hade jag tagit upp mobilen och spelat spel eller fixat med något ointressant och oviktigt, en gång hade jag till och med satt på min mp3 och lyssnat, efter en låt hade jag insett att det var meningslöst, ljudet från bandet hade dränk ljudet från min lilla mp3.
Min syster insisterade på att gå runt till bakingången, precis som hundratals andra, jag försökte få henne att inse att det var meningslöst och puckat, men varför skulle hon lyssna på mig? Så nu stod vi här, en av de alla, dock inte skrikandes, och väntade på att de skulle komma ut. Jag såg mig om och undrade om jag var den enda här som insåg att det skulle ta ett bra tag. Troligtvis, fastslog jag efter en snabb blick. Alla var under 17, alla var hårdsminkade tjejer (hälften svartsminkade och hälften fjortis) och alla, exakt alla (utom jag då) skrek deras namn.
Det tog faktiskt bara en halvtimme för dem att komma ut, jag hade dragit mig undan, stod och lutade mig mot ett perfekt utplacerat staket och lyssnade på musik. Ljudet från fansen kunde den nästan överrösta, till min stora lycka. Rosenrot av Rammstein fyllde mina öron, men den gav mig mindre huvudvärk än de skrikande idioterna framför mig, jag säger som Skalman. ”Det är inte volymen som avgör, utan meningen i orden”.
Skriken övergick i en nästan övermänsklig volym när dörren tillslut öppnades och de fyra killarna kom ut. Med en suck stängde jag av mp3:n och beredde mig på kaoset som snart skulle utbryta. För säkert tionde gången denna kvällen tog jag upp min mobil och knappade fram till spelen, det gick snabbare för varje gång, jag kände hans blick dras till mig, så försvann den, jag andades ut, igen. Det började bli otroligt irriterande istället för bara småfrustrerande, som det varit innan. Plötsligt hörde jag en röst bakom mig, det var någon som inte var särskilt bra på engelska, brytningen var lustig och till min stora fasa kände jag igen den från youtube-klippen min syrra envisats med att visa för mig.
”Hi, why are you standing here behind everyone else?” Jag vände mig om och tittade rakt in I Bill Kaulitz’ bruna ögon, jag öppnade min mun och skulle precis fälla en dräpande kommentar när min syster dök upp bakom mig. Hennes ögon blev klotrunda och jag hånlog inom mig åt Bills fejkade leende. Snabbt och smidigt, hoppas jag åtminstone, försvann jag. När min syster tjugo minuter senare kom till bilen var hon helt chockad, hon satte sig bredvid mig och hade fortfarande inte kommit till sans när jag startat bilen och kört ut från parkeringen.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
TokioHotel4ever - 7 feb 08 - 19:43
braaavu, ska läsa nästa del nu! :)
woops - 27 dec 07 - 22:06
Aah, det har var jättebra skrivet :) Ska läsa nästa direkt
Mp3 - 18 dec 07 - 07:25
Myckt bra:) <3
Mangasagan - 17 dec 07 - 20:25- Betyg:
Jättebra:D Den här tänker jag absolut läsa:D
tomatface - 17 dec 07 - 16:00- Betyg:
fortsätt, den var skitbra :)
mikaelanystrom - 17 dec 07 - 15:33- Betyg:
Denna tänker jag följa:D!
Jätte bra:)
JennnyJ - 17 dec 07 - 14:55- Betyg:
GAAAAAAAAAAAAAAAH!!! :D MER MER MER MER MER NUUUUU! :|
UNDERBART!
Hmm, säger det nu innan .... jag lyssnar inte på dem o e inte beroende av dem, så anledningen till att jag vill ha mer av den här är inte för att jag e beroende av dem, utan för att jag gillar ditt sätt att skriva på och det e intresannt att läsa om de här killarna, alla verkar älska dem ^^ :D Kram JvJ
svartiris - 17 dec 07 - 14:10
Haha, börjar på en ny nu! Tack :D
anchii - 17 dec 07 - 09:39- Betyg:
ååh, verkar jätte spännande!
mera (a)

Skriven av
svartiris
16 dec 07 - 22:35
(Har blivit läst 123 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord