På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Stich ins gluck {Kap 1}

Kap 1- No can't pretend to carry on

(Bill)

-Bill! Du missar intevjuvn om du inte går upp nu. Viskar Hannah som ligger bredvid mig.
Jag har varit ihop med Hannah i två månader nu, men det är något som fattas.
Ni vet alla dom där kära människorna som pratar om fjärliar i magen och att man blir helt varm i hela kroppen av att se den andra personen?
Så känner inte jag. Fast jag gillar henne, väldigt mycket. Men som sagt, det fattas något.
Jag tvingar mig själv att gå upp och hoppar in i duchen.
Jag borde vara nöjd. Lycklig till och med.
Jag menar, jag har en flickvän som älskar mig, en bror som betyder obeskrivligt mycket för mig, två underbara vänner som alltid ställer upp för mig och så är jag känd i nästan hela Europa.
Så vad är problemet?
Jag suckar åt mina tankar och fokuserar istället på att skölja ur schampot ur håret.
Jag knyter en handduk runt höfterna och går ut i sovrummet för att hämta mitt smink.
-Billieboy! Är du uppe? Ropar Tom från andra sidan dörren.
-Japp. Har du väckt Georg och Gustav?
-Ska gå och göra det nu.
Jag vänder mig mot Hannah och kan inte låta bli att flina. Hon ser ut som ett litet barn när hon sover.
Fast jag inser att jag inte har tid att stå och glo på henne så jag går in i badrummet och börjar sminka mig och fixa mitt hår.
Ungefär en timma senare går jag ner till bilen där Georg, Tom och Gustav redan sitter och väntar på mig.
Fast dom är ganska vana vid det, jag är alltid färdig sist.
Intervjun var precis som alla andra, varför ställer dom alltid nästan exakt samma frågor?
Jag flinar lite. Fantasilösa jävla reportrar.

(Tom)

Efter intevjuvn åker vi och äter. Eller först hämtar vi Hannah från hotellet.
"Måste hon alltid följa med överallt, jag HATAR henne!" Känner jag för att skrika. Fast det gör ja självklart inte.
Jag hatar henne inte heller föressten, jag hatar att hon är tillsamans med Bill bara.
Gustav sitter och glor på henne hela tiden och Bill ägnar knappt en blick åt henne. Ska det inte vara tvärt om?
Fast det vet jag ju att det inte ska. Vi är nog dom mest korkade människorna i världen.
Det är inte MENINGEN att det ska vara så här, det är som att någon har vänt oss upp och ner och skakat oss tills alla våra hjärnceller har dött ut.
Jag känner inte för att äta men tvingar endå i mig lite mat. För lite verkar det som eftersom Bill kollar oroligt på mig.
-Mår du bra Tom? Frågar han efter en stund.
-Mmh. Jag är inte så hungrig bara.
-Du är ALLTID hungrig. Vad är det som är fel?
Jag kan inte låta bli att flina när jag inser att Bill har rätt.
Att jag inte är hungrig är lika sant som att elefanter kan flyga, så det var nog den sämsta ursäkten jag någonsin har hittat på.
-Inget är fel. Ljuger jag. ALLT är ju fel.
-Jag ser på dig att det inte är det.
Varför måste han känna mig så bra? Det kan faktist vara ganska irriterande ibland, nu t.ex.
Jag suckar och går ut därifrån. Jag vill inte ljuga för honom men vad ska jag göra, berätta att jag är kär i honom?
Det skulle inte funka.
-Tom. Säger Bill som självklart har gått efter mig.
-Nein Bill. Jag orkar inte prata nu.
Han ser lite.. besviken ut men han ger endå inte upp.
-Vi har alltid kunnat prata. Vad har hänt?
Jag står bara och glor på honom. Jag kan inte berätta, varför kan han inte bara förstå det?
-Förlåt. Mumlar jag och vänder mig om och går därifrån.
Jag går till en gamal lekplats och sätter mig på gungan.
Och där brister allt, jag brukar vanligtvist inte gråta men nu bara rinner tårarna.
-Jag orkar inte med det här mer. Viskar jag för mig själv mellan snyftningarna.
Jag hör att någon kommer gåendes mot mig och jag suckar. Får man aldrig vara ifred?
-Förlåt om jag stör, men jag brukar komma hit för att tänka. Säger tjejen som nu står bara en meter ifrån mig.
Hon är väl runt sexton med mörkbrunt hår och gröna stora ögon.
-Det är lugnt. Säger jag och ler när hon inte verkar känna igen mig.
Hon ler tillbaka och sätter sig på gungan bredvid mig.
Helt plötsligt börjar vi prata om allt möjligt och vi sitter där i säkert flera timmar och pratar.

KOMMENTAARER (A)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)

THlove - 14 nov 08 - 15:16

asså är det twisect eller inte

julia_love - 2 jan 08 - 11:23- Betyg: