Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

jag vill kunna fånga en stjärna

Dina andetag är sådär snabba igen, rädda.
Älskling, vad är det som skrämmer dig?
Du vet att jag finns här, right beside you. Jag kommer alltid stå bredvid dig, hålla din hand och hålla ett rosaglittrigt paraply över våra huvudet när det regnar.
Eller,
Det var i alla fall så vi sa.

”Du och jag mot världen”
Det var en sommardag för så länge sen och du, du log och dina bleka kinder hade för en gångs skull blivit lite rosiga. Dina ögon blänkte till ibland, men inte av tårar, utan av något jag inte sett på länge. Kan det ha varit… lycka?
Och just då ville jag inte leta långt bakom din hårda mask, utan godtog snabbt att du mådde bra.
Så jag log tillbaka, smekte din hand och lät mina läppar viska glittriga ord i ditt öra.
Och just då, kändes det faktiskt som om det var vi två.
Men,
I takt med att vinterns kalla andetag frös oss, vände du dig bort från mig. Så där omärkligt.
”Älskling, förlåt, men jag hinner inte idag. Men vi kan väl träffas imorgon?”
Vi sökte enträget efter ursäkter, höll fast vid vårt ”vi mot världen”
Hur vi än försökte såg våra leenden aldrig äkta ut och våra pepparkakor
Blev bara brända.
Och jag vet inte om det var du, eller om det var jag, kanske var det en blandning av oss.
Men sakta,
Började något gå sönder.
Och istället för att ta upp bitarna från golvet och försöka limma tillbaka de med glitterlim sopade vi undan dem, gömde de.
Men ändå gick vi på de igen, och igen.
Och igen.
Och älskling, det gör ont.

Sakta sträcker jag ut handen, rör vid din brännheta axel. Konstigt att den mest välbekanta sak kan kännas så fullkomligt främmande.
Dina ögon är krampaktigt slutna, och jag vet inte om det är mig eller väggarna du inte vill se.
Kanske är det spillrorna av vad vi brukade vara som sticker i ögonen?
Och det enda jag vill är att få allt det där som gör ont innanför dina revben att gå bort. Men allt det där svarta här blivit en så stor del att jag inte ser var det slutar och vart du börjar längre.
Kanske har du helt försvunnit?
Min hand söker sig mot din nacke, men stannar till några centimeter ifrån, och där hänger den, lysande vit i månskenet, innan jag slutligen ger upp och låter den falla mot sängen igen.
Dina andetag stannar till, och du vänder dig om mot mig.
Dina blåa ögon reflekteras i månljuset, och jag försöker att inte se all sorg som finns i dem.
- Jag älskar dig, viskar du ynkligt och flyttar dig närmare mig.
Jag låter min hand hamna vid din nacke, smeker den så där som jag vet att du gillar.
- Jag älskar dig, upprepar jag tomt.
Och det enda jag önskar, det enda jag vill,är att det skulle räcka med att vi älskar varandra.
Men det gör det ju inte.

kanske inte riktigt passar in på noveller, men tyckte att den inte var nån dikt heller. något mellanting kanske?
anyways, jag vill ha konstruktiv kritik. om du har läst kan du väl ändå kommentera? och om du inte tycker om det vill jag veta det

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Felle - 16 jun 08 - 11:42
Jättefint skrivet, verkligen. Du får ut det i ord så bra, det där med när en vänskap går sönder och inte riktigt går att limma ihop igen.
Och alla små detaljer gör att det blir ännu bättre. Det är så enkelt skrivet men ändå så fint.
På något ställe såg jag lite fel med "de" och "dem", till exempel "Och istället för att ta upp bitarna från golvet och försöka limma tillbaka de med glitterlim sopade vi undan dem, gömde de." Det borde vara "limma tillbaka dem" och "gömde dem", men det är bara såna där småfel och jag är kanske lite överdrivet petig med sånt.
Hur som helst så störde det mig egentligen inte alls speciellt mycket, för novellen i sin helhet var alldeles underbar. Du skriver verkligen jättefint!
sandruskapuska - 30 maj 08 - 04:39- Betyg:
mer dikt än novell, men bra <3
glasbubblan - 2 apr 08 - 01:31
dina ord känns!
hannasteberg - 19 dec 07 - 17:38- Betyg:
du skriver så otroligt bra. man lever sig in och det känns verkligen som om man vore där...
FortessOfTears - 15 dec 07 - 20:33- Betyg:
Men shit, hur kan man skriva så bra? :D
Helt underbart alltså <33 Värd typ 1000 egentligen, men du får en femma ;)
Moizz - 15 dec 07 - 20:26- Betyg:
ett or: ASBRA!!
Så jävla fucking udda på ett så jävla fucking bra sätt!
Inte ett ända fel, som sagt! Den var verkligen riktigt bra! Asså kan man skriva bättre? O.o
Stark femma från meh oxo!
lill_ella - 15 dec 07 - 20:16
Otroligt Äckligt Underbart Skrivet.

Skriven av
sockervaddsmoln
15 dec 07 - 17:56
(Har blivit läst 125 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord