Why do I have to cry? kap.23 SISTA DELEN! |
Okej... jaa, dte här är då sista delen, men jag kan iaf glädja (?) er med att jag ska fortsätta med den tillägnad åt kajsa (nu blir kajsa Happy) och börja på en ny om Draco Malfoy, min typ nya kärlek XD haha, men tja.. Njut (?) och inte sist men INTE minst, KOMMENTERA! <3
Suzie
'Du käre lille snickerbo, här kommer jag igen!' sjöng James högt och falskt, med ett särskillt långt U, då vi var påväg tillbaks till Hogwarts. Jag suckade högt, liksom många andra, medans några bara tittade facinerat på honom, som om han var bra på att sjunga!
'Snälla, söta, rara, gulliga, underbara, idiotiska, självupptagna, knäppa, snälla James, kan du sluta sjunga?' sa jag med ett stort leende. Han tystnade tvärt och kollade på mig med stora ögon.
'Kallade du mig självupptagen?' tjöt han, och jag nickade. 'Men.. Jag är ju ingen tekanna!'
'Nej, du är en plastmugg!' skrattade Remus fram, och James ögon vidgades ännu en anning. Jag trodde inte att det gick, men då även Alex påpekade att han var en liten snobb då och då, som en platsmatv, så blev hans ögon stora som små tennisbollar.
'Jag trodde ni var mina vänner!' tjöt han och sprang sedan och gömde sig bakom Dumblan. Dumblan bara skrattade åt våra knasigheter, medans de andra lärarna såg en aning surmulna ut. Men tja, vi hade ju aldrig riktigt brytt oss, så varför skulle vi börja med det nu? Exakt, det finns ingen orsak till det.
'Jo, Jamiepussis, vi VAR, vi har aldrig sagt att vi är!' skämtade Alex glatt, och vi nickade instämmande. Han fnös.
'Då ska jag tillbringa resten av min tid med min nya bästa vän, rektor Dumblis!' sa han och Dumblan bara skrattade när James krokade arm med han. Alla började skratta, även de lite.. surmulna. Med glada ansikten så gick vi alltså vidare genom skogen, James glatt i armkrok med Dubledore.
När vi såg tornen på slottet torna upp sig framför oss så började vi gå lite fortare. Vi skulle kanske hinna tills middagen slutade, men det berodde ju såklart på hur snabba vi var. Jag suckade ljudligt då jag insåg hur hungrig jag var.
'Jag vill ha mat!' tjöt James hungrigt, och han hade släppt Dumblans arm. Jag himlade med ögonen mot Alex, som gjorde ett kräks-tecken tillbaka mot mig, och Remus som såg det, nickade entusiastiskt. James lyckades oturligt nog se det, och rusade på mig, som hade börjat.. Och han kunde ju inte bara fälla ner mig på backen, nej, han skulle även börja kittla mig! Efter mina många vilda försök att ta mig upp, vilket inkluderade slag och sparkar, så gav jag upp, alldeles uttröttad.
'Jag ger upp!' flämtade jag, och han klev skrattandes bort från mig.
'Tack!' sa jag och ställde mig sakta upp, med värkande ben och armar, fast jag lyckades. Jag borde nog börja bli van hans attacker snart, men de kom så oväntat att man aldrig riktigt vande sig. Det var nog bara Sirius som var van. Det högg till i bröstet då jag tänkte på Sirius, som vi lämnat på Hogwarts, alldeles ensam.. Eller tja, Jessie fanns ju där, men han kände henne inte ens!
'ÄNTLIGEN! Frihet! Oj, tusan, där ljög jag... MEN MAT!' skrek James när vi kom in på slottsområdet, där han knäböjde och pussade på marken. 'Vänta.. Det känns som om jag glömt något..'
'Som vad, att ge Sussie en stor, fet, björnkram?' frågade Alex ironiskt, och James sken upp.
'Japp det var det!' sa han glatt, och skrek sedan gällt: 'SUSSIE! Kom fram, kom fram, var du än är!' Jag skrattade, aldrig kunde han sluta med sina knasigheter. Men det var skönt att ha honom i närheten, för om han är glad, är man själv det. Han kunde konsten att muntra upp folk.
James
Jag hörde skrattsvalor bakom mig där jag sprang över slottsområdet. Men jag brydde mig inte, det enda jag ville nu var att komma fram till Sussie. Jag visste att han inte var i fara, men jag saknade honom ju!
'Sussiie, var äär du?' skrattade jag fram, med en ljus röst. Jag såg hur ett glatt ansikte dök upp framför mitt.
'Här är jag!' skrek Sirius, minst lika ljust, och vi började skrattandes jaga varandra genom hela skolan, som vi gjorde för ett år sedan. Gamla och glada minnen började spelas upp inne i huvudet, och det gjorde så att jag skrattade ännu mer.
'Oj herregud vad jag har saknat dig!' sa jag då vi låg i en hög mitt i en korridor. Sirius log med hela ansiktet, och jag visste att det inte bara var för att han besegrat mig i vår lilla brottningsmatch.
'Jag har saknat dig med Jamiepussis!' sa Sirius glatt. 'Och var har du lärt dig tala så?' Ett elakt flin spred sig i hans ansikte.
'Tala hur?' jag såg oroligt på Sirius, och jag hoppades innerligt att jag inte pratade som Hackan. Skulle han tycka det, så är det väldigt otur för honom, för vem vet vad jag kan göra?
'Som Hackan!' utbrast han, men såg genast ut att ångra sig, då mina ögon sköt blixtrar. För egentligen, vem VILL prata som Hackan? Inte jag i all fall! Sirius reste sig fort upp, och snart började vi jaga varandra.
'Ramond!' skrek Sirius och gömde sig bakom Remus då vi mötte honom. Jag skrattade till.
'Ramond?!' frågade jag, och Remus kollade sarkastiskt på Sirius då han nickade ivrigt. 'Hur fick du det till det?'
'Nej, jag vet inte, tyckte bara att det lät passande!' log Sirius. Jag skakade på huvudet, samtidigt som jag suckade.
'Tack så himla mycket för det du!' sa Remus stöss, och jag började skratta.
'Varsågod!' sa Sirius skämtsamt, men blev sedan dödsallvarlig. 'Hör ni, jag måste säga en sak..'
'Vad då?!' frågade jag och Remus, exakt samtidigt. Jag kände hur oron började växa, och jag förstod att det var detsamma för Remus.
'Jag har fått en uggla av mor, och jag måste hem' sa han och jag kollade storögt mot honom.
'Men.. Närför?' frågade jag. Han kollade oförstående på mig. 'Närför, det är samma som när och varför, fast lite kortare, du ser..' han nickade.
'Far ska.. hämtas..' han tittade ner i golvet, som om han skämdes. 'Och hon vill ha familjen samlad den sista tiden han är kvar, så jag måste ta tåget dit.. Ikväll!' Det blev suddigt framför mina ögon en sekund, och jag kunde inte riktigt förstå det. Skulle han hem? Men, dom kunde ju göra vad som helst med honom medans han var där!
'Jag följer!' sa jag resolut, och han suckade.
'Nej, det för du inte!' sa han och skakade på huvudet. 'Du kan inte, rättare sagt'
'Men.. Varför?' jag kunde inte förstå det, ville han inte ha mig där? Jag var hans bästa vän, och jag fick inte följa? Kom igen, nog måste jag väl få det, det tycker i alla fall jag.
'Det bara går inte!' han blev märkbart irriterad. Jag öppnade munnen för att säga emot, men Remus, som hitills stått tyst, avbröt mig.
'Men James, det går inte, okej? Vi kan inte följa, det ska vara familjen samlad, vi får sitta här och oroa oss istället!' sa han, och hade en lite skyllande ton i rösten, men jag är inte säker på om Sirius hörde det. Men jag bestämde mig, jag skulle hoppa på tåget, utan att Sirius märkte det.
'Just det!' sa Sirius, med en aning lättad suck. Han tyckte väl att Remus just räddat honom, men jag var inte riktigt så säker på det. Inte riktigt..
Sirius
'Men måste du fara?' gnällde James ledsamt. Jag suckade.
'Ja, det måste jag, hur många gånger ska jag behöva säga det?' sa jag, och kände hur irritationen steg. Jag hade ju sagt det minst en miljon gånger, men han vägrade att förstå. Mor vill ha familjen samlad, knappt mig, så än mindre någon av mina vänner.
'Snälla?' tjöt han då jag började stega ut ur rummet, och jag skakade bestämt på huvudet.
'Nej, har jag ju sagt!' sa jag och fortsatte ner för trappan ut ur sovsalen, och ner i uppehållsrummet. Att han inte kunde förstå, och acceptera mina beslut! Jag började resolut gå mot Hogsmead, och tåget, som stod där, speciellt till mig. Okej, det var ju till Reggie också, men tja.. Han var ju mina föräldrars dröm, så om det gått, hade han ju inte behövt dela tåg med mig. Jag kände ett stygn av oro i bröstet då jag tänkte på att jag inte sett Reggie alls på väg mot tåget, och jag undrade, om han inte skulle fara? Men den tanken slog jag snabbt bort. Han hade säkert redan farit, med ett tidigare tåg. Eller så stod han helt enkelt där på perrongen och väntade. Så var det säkert! Han hade nog gått tidigare än mig, så det var därför jag inte sett honom!
Jag fortsatte att gå, nu i ett lite snabbare tempo, och snart var jag framme vid perrongen. Ingen Regulus syntes till, men tåget stod där, så jag antog att han redan gått på. Jag drog min koffert fram till en av dörrarna, och klev själv på tåget. Det jag inte såg, var att en skugga slank in efter mig. Jag gick och satte mig i första bästa kupé, i väntan på att komma till London. Jag lutade huvudet mot fönstret, och somnade.
Jag vaknade av at tåget saktade in, och jag reste mig upp, borstade av min klädnad och tog ner min koffert. Tåget stannade och jag gick ut på den nästan tomma perrongen. Men jag såg dem sedan, mor och far. Men ingen Reggie.
'Äntligen så kommer du!' sa mor kyligt, men jag ignorerade det.
'Var är Regulus?' frågade jag argt.
'Han kommer inte!' sa far tvärt, och jag ryggade förvånat tillbaka.
'Vaddå "kommer inte"?!' frågade jag förvånat. Ville de inte ha hem deras favorit son, men den smutsiga, som försätter deras familj med skam, går bra? Jag förstod inte riktigt hur de hade tänkt där, men tja, någon plan måste de väl haft.
'Du hörde din far, Regulus kommer inte!' sa mor argt, som om jag var dum i huvudet. Nog förstod jag att han inte kommer, men jag ville veta varför! Jag avstod från att säga vad jag tänkte, och följde istället efter dem ut till bilen de hade tagit. En silverfärgad Ford. En helt vanlig mugglar-bil, men jag visste att den dolde lite.. Egna, egenskaper.
Jag kom in i huset, och stälde av mig kofferten i hallen, och gick sedan ner i köket för att ta något att äta. Det var då det kom.
'Sirius Black!' väste min mor från dörröppningen, med läderremmen i handen. Hon klev fram mot mig, som instinktivt ryggade bakåt. Men jag stötte emot köksbänken, och kunde inte backa längre. Mor kom fram till mig ganska fort, och hon höjde piskan för att slå mig. Det snärtade till, och jag kände hur något varmt började rinna, och jag antog att det var blod. Jag kände hur det piskade till, gång på gång, ett bra tag. Det upphörde, och mor gick iväg, så jag tog chansen och for.
Jag sprang så gott jag kunde ut ur huset och nerför gatan. Efter en bit kände jag hur det började svartna för ögonen, men jag ville inte stanna, utan jag fortsatte. Efter en liten bit till så orkade jag inte mer, utan jag började falla mot marken, just där det kom en grop.
Jag hörde hur James skrek innan jag slog i backen och allt blev svart.
'Sirius!' hade han skrikigt, i panik.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | prickigthallon - 30 mar 08 - 01:42- Betyg:  | MAHAH x)
Jag har läst ALLA delar en gång till :Ö
Jag är coool :D
I alla fall :D
Pussar <33 | | prickigthallon - 4 jan 08 - 22:10- Betyg: | Hah, borde inte jag ha läst den här? ^o) Varför var det ingen som informerade mig att det fanns en HPnovell som jag inte läst? :O:O:O
Kan intge du skicka hela, jag orkar inte bläddra igenom typ 28 delar eller nåt xP. Och jag vill läsa, så att jag kan följa den nya :) | | hannasteberg - 17 dec 07 - 17:58- Betyg: | | du måååste fortsätta på novellen :O | | ThisIsJustMe - 16 dec 07 - 17:56- Betyg: | | NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJ!!!! DU KAN INTE SLUTA SÅHÄR!!! DOG HAN?? HAN DOG VÄLL INTE??? SNÄLLA SÄG ATT HAN INTE DOG!!! *TÅRRA I ÖGONEN* HAN KAN JU INTE HA DÖTT!!! IN SIRIUS!!!! *TÅRRAR RINNADE* !!!! MADDE!!!! RÄDDA HAN!!!!!!!!!!!!!!!!!! jaaaa du tog mitt smek namn!!! ramond xD haha 'jaa han... men du vet ramond!'!! Du måste skriva mer på denna novell!!!! du MÅSTE!!!! | | Maadelen3 - 15 dec 07 - 12:29 | mangasagan: haha, joo, noh kan jag alltid ;). haha, men tack iaf :D
mp3: HAHAH XD mjaa.. jag KANSKE kommer att skriva en fortsättning , KANSKE, och isåfall SEN! ;) haah, tack iaf ;D.<3
JennnyJ: haha, okej :) joda, jag håller på med den (prollen) nu ;). Ameh, hela tre st, vilket wow lixom ;). LYCKA TILL SYSSIS! :D kram:) | | JennnyJ - 15 dec 07 - 09:39- Betyg: | GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
hm håller med vad alla där nere säger!
Men... börjar du på historien om Draco så bliver jag nöjd^^
Ser du, INGEN hatar dig :) Alla älskar dig och det du skriver ! :D Ska hoppa stav nu för första gången på typ 4 månader!
Sist gick det sämst och det kommer no gå sämst nu med.... men .... aja, kommer sen :D ... Kram JvJ | | Mp3 - 15 dec 07 - 02:17- Betyg: | | EHm hallå. tror du verklign at tjag kommer att låta dig sluta bara så där?!!?!?! NEJ!!! det gör jag verkligen inte!!!!!!! Du SKA skriva mera!! jag kommer att tvinga i dig ett julbord (det har absolut inget bra med sig!) und Mangasagan kommer säkert att hjälpa mig, eller hur? *stirrar hotfullt* Nåja nu när jag har skrivt att du absolut inte får avsluta denna novell så kan jag ju alltid berömma den nu :) den är(som alltid) jätte jättebra!! ÄLSKA!! Jag vill (nej jag vill inte, jag SKA) ha en fortsättning>!!! SÅ det saå!!!!! xD Snälla? (A) Jag ber dig på mina bara knän ? Snääääääääälla ? (A) ! <3<3<3<<3<3<3<3<3<33 < | | Mangasagan - 14 dec 07 - 23:12- Betyg: | Men hallå, du kan ju inte sluta såhär!!:(
Men den va jättebra iallafall:) |
|
|
|
