Bill
Bill satt och såg på Tom när de åkte iväg till intervjun. Vad hade han egentligen haft för sig när han var ute? Nu var han på solskens humör och satt och nynnade för sig själv. Bara några timmar tidigare hade han ju sett helt gråtfärdig och halvdöd ut. Bill hoppades att förändringen skulle hålla i sig för han hade tröttnat på att se sin tvilling så ledsen och deprimerad som han varit det senaste året.
De anlände till tidningen de skulle bli intervjuade och fotograferade av. Bill hade absolut ingen lust att svara på en massa frågor, men han hade inget val. Det kändes bara så jobbigt att han ofta var den som fick svara på alla frågor. Sedan Tom fick sitt hjärta krossat hade han inte vari sig själv och knappt sagt ett ljud på intervjuer. Georg och Gustav gjorde väl så gott de kunde, men de hade aldrig varit dem som pratade mest. Därför fick han själv svara på nästan allt.
Men idag skulle visa sig vara ett undantag. Tom var sprudlande glad och lät nästan ingen annan svara. Istället satt han och kläckte det ena galna svaret efter det andra. Bill bara stirrade på honom och gapade. Hade någon förtrollat hans bror eller varför var han plötsligt så förändrad? Ja, han var ju som han var innan han träffade Sanna.
– Tom, de senaste månaderna har de flesta tyckt att du varit helt förändrar och ganska tillbakadragen. Men idag verkar du var på topp igen. Har det hänt något speciellt? undrade journalisten.
Bill väntade spänt på sin brors svar.
– Haha, nej. Eller det är bara en underbar dag idag. Visst att det blåser halv storm och så, men den kunde inte varit bättre ändå!
Bill stirrade på sin bror. Han måste verkligen ha blivit galen på riktigt.
Efter intervjun och fotograferingen drog Bill undan Tom i ett avskilt hörn. Han höll fast honom med båda armarna och såg in i Toms ögon.
– Du är min bror och jag skulle aldrig kunna sluta älska dig vad du än hittade på. Så snälla svara ärligt nu. Tar du droger?
Först stirrade Tom chockat på honom, men sen brast han ut i gapskratt.
– Haha, nej jag skulle aldrig pröva droger! Det vet du ju! Jag är bara glad idag, sa Tom och slog sig fri.
Bill såg efter sin bror som visslande gick ut mot bilen. Han skakade på huvudet. Kanske var det inte droger, men något måste ha fått Tom på sådant bra humör.
Sanna
Sanna stod och såg på sängkläderna som var helt ihopsnurrade. Just nu var dem det enda beviset på att hon inte hade inbillat sig att hon träffat Tom. Hon plockade upp kudden som hans huvud hade vilat på några timmar tidigare. Den luktade fortfarande av honom och hon blundade och bara njöt. Hon saknade honom redan så att hela hon hotade med att gå sönder. Hur var det möjligt att älska någon så mycket? Året utan honom hade inte dödat en enda känsla utan det hade snarare gjort elden som brann mellan dem ännu hetare. Bara han nu ringde henne.
Någon timme senare hörde hon det efterlängtade ljudet av sin mobil.
– Hallå, sa hon lite tvekande.
– Hej, det är Tom. Menade du det?
– Menade vad? sa hon lite förvirrat.
– Du skrev jag älskar dig, istället för Sanna.
Sanna var tvungen att le lite när hon hörde oron i hans röst. Tydligen var hennes svar viktigt för honom.
– Ja, jag menar det. Jag älskar dig. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.
– Jag älskar dig med! Kan jag komma hem till dig senare ikväll? Jag måste träffa dig och prata med dig, sa Tom.
– Kom du, sa Sanna.
– Jag måste gå nu, men vi ses sen då, sa Tom.
Hon log för sig själv. Han älskade henne fast att hon övergett honom! Kanske var inte hoppet ute för dem två ändå? Sanna önskade verkligen att dem skulle kunna få vara tillsammans. Samtidigt fanns det inget hon fruktade mer. Minnena av att bli kidnappad av galna fans och hela tiden mordhotad och kallad de mest hemska sakerna brände fortfarande inom henne.
Tom
Tom gick och småsjöng medan han bytte om för att gå hem till Sanna. Plötsligt knackade det på dörren till hans rum och glatt studsade han dit och öppnade.
– Hej, kan jag komma in en stund? undrade Bill.
Tom nickade och släppte in honom på rummet. Själv gick han in på toaletten och började fixa med håret. Bills blick följde honom oroligt ifrån badrumsdörren.
– Vad sysslar du med egentligen? Nyss var du som sju svåra år, sen försvinner du i några timmar och kommer tillbaka och är så glad så man tror inte att det är sant, suckade hans tvillingbror.
– Jag har bara haft en bra dag! Kan en kille inte få vara lycklig? undrade Tom.
– Jo, klart du får det. Men du måste väl förstå att man blir lite orolig när du gör en sådan tvärvändning?
Tom speglade sig och försökte få dreadsen att ligga perfekt. Visst var det gulligt att hans lillebror oroade sig, men han kunde väl bara släppa det? Han hade gärna berättat om Sanna, men ville inte avslöja något innan han visste vart allt skulle leda.
– Du behöver inte vara orolig. Men nu måste jag sticka! Har lite bättre saker för mig än att stå här med dig, sa Tom och slängde på sig ytterkläder. Bill gav honom en hjälplös blick.
– Vart ska du nu då?
– Bry inte din lilla hjärna med det. Jag kommer tillbaka sen, sa Tom och lämnade sin bror ensam kvar i rummet.
Han stod utanför dörren till Sannas lägenhet och väntade på att hon skulle öppna. Han möttes av ett stort leende och snart stod Tom i hennes hall och kramade om henne. Hans lungor fylldes av hennes dofter och det gjorde honom ännu lyckligare. Fingrarna lekte med en lock av hennes hår och han ville stå så i all evighet.
– Jag saknade dig när du inte var här, sa Sanna.
– Jag önskade att jag var här hela tiden.
Tom tog hennes hand och förde henne in till hennes soffa. Han hade så många frågor han ville få svar på, men visste inte riktigt om han hade modet att ställa dem. Han såg på Sanna och blev plötsligt sorgsen. Vad spelade det för roll att de älskade varandra om hon inte ville stanna hos honom?
– Varför lät du mig inte ens få ringa dig? frågade han tyst.
– Det var bättre om vi inte träffades eller pratad med varandra, för då skulle det vara lättare att glömma oss och det vi hade, sa hon och såg ner i golvet.
– Gjorde du det då? frågade Tom.
Hon såg upp på honom och skakade lite på huvudet.
– Du fanns överallt. Dessutom är det nog omöjligt att glömma dig.
Han log lite sorgset mot henne. Hur kunde hon alltid veta vad han ville höra?
– Vad händer nu då? frågade Tom.
Aldrig i hela sitt liv hade han varit så rädd för att få ett svar på en fråga. Hur skulle han klara av att hon ville lämna honom igen?
Come on honey, honey we are both the same
If I trust you maybe you could do the same but
I understand if you never will
Cause I’m used to those words and you are used to a thrill
And I know
There´s a riot in my head
And I know
That I tried to run but I walked instead
And you
Saved my day like you always do
And I don’t
Need to run but I really should
And I know
There's a fire in your eyes
And I know
I tried to fight it with your lies
And you
Looked your best like you always do
And I
Left my heart that you broke in two
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
EmelieCarlsson - 15 maj 08 - 19:41- Betyg:  |
| Så jävla sjukt bra! :O |
| NewMoon - 8 mar 08 - 18:09- Betyg: |
| Så fint ^^ .. |
| foreversacred - 2 mar 08 - 19:21 |
| naw <33 |
| ThisIsJustMe - 6 jan 08 - 00:21- Betyg: |
| jätte bra:D som vanligt då!! |
| NumberOneBullet - 16 dec 07 - 23:37 |
| Låten heter Come on sugar, sugar och är gjord av Adorable At Last |
| Elon_B - 16 dec 07 - 20:58- Betyg: |
| Glömde säga... Att den här delen va jättebra :D:D <333 Äääälskart! |
| Elon_B - 16 dec 07 - 20:58- Betyg: |
| Vad heter låten i slutet ? :D Den verkar jätte bra (A) |
| Mangasagan - 14 dec 07 - 14:13- Betyg: |
| Hur gör du för att skriva så här jäkla bra?? Älskar varje ord du skriver<3 |
| anchii - 13 dec 07 - 07:54- Betyg: |
alltså omg, du skriver lika jävla bra varenda gång och
jag fattar inte hur du lyckas.
du har talang :o en stoooor talang (eller hur man nu säger 8D)
hahah ge mig mer :D (a) |
| Moozan - 13 dec 07 - 06:32- Betyg: |
| Ohh, Så himla fin (A) Eller Bar kanske man ska säga :D ÄLSKAAR DEN ^^ |
| Mp3 - 12 dec 07 - 23:38- Betyg: |
| jättejätte ra. ÄLSKA!!! MÅSTE HA MERA NU!! :D:D:!!! ÄLSKA!!!! |
