Punkt. |
-Är du helt dum i huvudet?! du lovade att sluta mamma! Du lovade.
Som vanligt så betydde löften ingenting för min mamma, absolut ingenting. Min mamma hade druckit normalt fram tills hon förlorade jobbet när jag var 13, sen gick det bara utför med allt. Jag vet inte vad jag ska göra längre, helt plötsligt har det blivit mitt ansvar att hålla ihop familjen och jag vet inte hur jag ska klara det. Pappa kunde inte hantera det så han stack, jag kan inte klandra honom för det.
Jag menar, vem skulle inte göra det?
Jag satt vid bordet i köket och såg hur mamma gick in i barnkammaren för att säga godnatt till Anna, min syster. Hon kom ut och ut och gick direkt och satte sig med sin älskade öl i handen.
-Jag fattar inte hur du står ut med ditt liv mamma! Hade jag varit du hade jag önskat att jag vore död för längesen. Jag tog min jacka från klädhängaren i hallen och rusade. Hela natten tillbringade jag ute på stan, jag såg flera gamla alkisar i samma fina skick som mamma. Det slog mig hur få det var som egentligen visste vad mamma höll på med. Runt halv 7 smög jag in igen. Jag tog den bärbara telefonen med mig in på rummet och ringde till socialen. Jag klarade det inte längre, inte på egen hand.
16/10
Kära dagbok!
Nu får mamma hjälp, hon får det stöd som hon behöver. Jag och Anna får inte bo med henne längre, men av det jag har hört så går hon på sina AA-möten. En till positiv sak är att jag har kontakt med pappa igen, tro det eller ej, men han älskar mig tydligen fortfarande.
Vem hade trott det?
/Sarah, 17 år.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | delight - 11 dec 07 - 00:57- Betyg:  | | jag vet inte om detta är självupplevt men du får allt att låta så lätt men läser gärna en fortsättning om det nu kommer någon sån (: |
|
|
|
