- Läka mina sår. |
Jag hörde fotstegen bakom mig, men stannade inte.
Han ropade mitt namn, men jag svarade inte.
Jag bara sprang, lång långt bort, dit ingen kan skada mig mer.
Han ropade igen, men jag sprang och sprang.
Så fort jag kom hem så sprang jag in på mitt rumm och grät och grät.
Varför kände jag så här? hur kunde jag göra det?
Om man inte vill känna en sak varför gör man det då?
ÅÅ, jag hatar att vara kär det är bara till besvär, det har bara vollat mig, smärta.
Varför fick jag lov att just bli kär i han för? Han var ju bara mi vän, varför varför?
Vad är det för fel på mig, skirker jag ut och börjar gråta igen.
Det hörs en lätt knaknig på dörren, och en röst som säger.
- Erika hur är det? säger Linda medans hon öppnar dörren och går in.
- Försvinn skirker Erika och kastar kunnde på Linda, som ser på henne med en ororlig blick.
- Linda går fram till sägen, och sätter sig på kanten, titta noga på Erika och fråga i gen.
- Erika hur är det ?
Erika tittar surt på henne, och säger.
- Det är inget, och om det var nått så skulle du inte fatta i alla fall.
- Du kan vell försköa förklara åtminstone..
- Nej, säger Erika och begraver huvudet i kudden i gen.
Linda ser surt på Erika och reser sig sedan och går hon ut från rummet, och slår i gen dörren med en hår smäll.
Erika börjar genats gråta i gen, och somnar till slut.
På morgonen vaknar hon alldeles blöt av svett, och helt sömndruken.
Hon kollar och ser att klockan är 8:10 ,
faaaan också nu hade hon missat bussen igen.
Erika reser sig mödosamt upp ur sägen, tar fram mobilen och ringer Karin.
- Jag missade bussen, säger Erika fortfarande helt sömndruken i luren.
Erika hör skratt i bakrunden, det måste vara Sanna , Bella och Maddis som skrattar åt henne för att hon har försvit sig igen.
Karin skrattar också och säger:
- Okej, men vi ses senare då.
Och sedan lägger dom på efter ett snabbt hej då.
Erika klär på sig, och sedan tittar hon på kammen och tänker, orka och går ner för att äta frukost.
Hon behöver inte jäkta, nästa buss går inte ens förs 8:45.
Så hon har gott om tid.
Till slut så får hon ju ändå lov att masa sig ut till bussen.
Och medans hon står där och väntar så kommer hon på, att Linda aldrig väkte henne i morse.
Varför gjorde hon inte det?
vart hon så sur för det där i går? vad konstigt??
När hon väl kommer till skolan, så ser hon allihop. Sanna och Bella. Bella håller på att kittla Sanna så hon springer runt,
som en vilde med Bella efter sig. Och sedan Karin och Maddis som tittar på och skrattar.
När Erika kommer fram så säger dom.
- Hej det var på tiden.
- Ja men vadå säger Erika och ser oskyldig ut.
Sanna kommer fram och ler fånigt.
- Varför försov du dig då?
Erika tänker så att det knackar, hon kan inte säga det nu när Maddis och Bella hör , på men sedan kanske.
hon svara med det första hon kommer på.
- Linda väkte mig inte.
- Nehe, vadå da säger Sanna, och se förbryllad ut.
Hon vill inte behöva ljuga nå mer så hon säger som det är.
- Vi bråkade igår.
- Okej, säger sanna och tack och lov så frågar hon inge mer.
Nästa lektion, så har dom matte och hon sitter brevid Karin. Men hon kan inte koncentera sig, på matten just nu.
Det har hänt så mycket annat. Karin sitter och jobbar förfullt brevid henne,
och på bänken bervid dom så sitter Sanna och beklagar sig över att hon hatar matte, och Bella och Maddis sitter och prata som vanligt.
Tänk om jag kunde få ha det som någon av dom, att slippa var kär och slippa all den här skiten. Tänket hon och suckar ljudlight.
Karin vänder sog om och tittar på henne.
Hon tar fram en pappaers bit och skirver på den.
Hur är det igentligen Erika?
Nej men, det är inget skirver Erika tillbaka.
fast hon vet att det syns på hela henna att hon inte talar sanning.
Nej, men kommigen nu berätta för mig, skiver Karin. Och ler.
Okej. i går när jag gick hem från träningen, så mötte jag honom.
Va, gjorde du, Karin ser panik slagen ut.
Vad sa han skiver hon snabbt tillbaka.
Han sa,
Erika känne hur tårrana bärnner, men hon får inte gråta nu inte nu mitt i skolan.
Han sa, att det aldrig skulle funka, och att han ville att jag skulle läma honom i fred.
Karin ser målös ut, och skiver:
Och du svarade ?
Jag svarade aldrig utan sparng, därifrån.
Erika känner hur en tår rullar ner för kinden, och sedan en till .
Och till slut så sitter hon där och gråter. Hela klassen tittar nu, och Sanna frågar.
- Men Erika vad är det?
Erika svara inte utan springer ut ur salen, och efter ett tag så kommer Sanna , Karin och Matte läraren Madde springade efter henne.
- Men erika hur må du ? frågar Madde med en fröbyllad min.
- Inte så bra viskar Erika fram mellan tårarna.
Sanna kommer fram och kramar henne , och frågar:
- Ska du inte ta och åka hem?
du verkar inte riktigt vara i from för att vara här i dag eller?
Karin har också kommit fram nu och ger henne också en kram och säger:
- Jag tror nog också att du borde åka hem Erika.
Och bry dig inte om honom, du förtjänar honom inte, och så ger hon Erika en kram till.
Sanna titta förbryllat, men säger inget.
- Jag har inget med det här att göra säger Madde, men om det handlar om en kille så skit i honom. Och åk hem och vila dig i dag, och så kanske du känner dih bättre i morgon. och då kan du ju komma då sitället. säger Madde och ler.
- Ja, jag ska nog åka hem säger Erika. Och tårarna börjar avta.
Sanna och Karin förjer henne till lärar rummet, där hon säger att hon måste åka hem för att hon inte mår så bra, och måste få åka hem.
När hon ska åka så ger Sanna henne kram och säger:
- Jag vet inte vad du är ledsen för, men om en kille har sårat dig ska jag strypa honom. Och så vet jag att han inte förtjänar dig precis som Karin säger.
Karin ler och ger även hon Erika en kram och säger:
- Han förtjänar dig, inte. Och krya på dig nu.
När Erika sedan sitter på bussen hem inser hon att dom har rätt.
Varför ska han få såra henne mer?
Han förtjänade henne inte så var det bara, vilken tur hon hade som hade fått sådan vänner. Hon skulle aldrig klara sig utan dom.
Hon älskade dom verkligen.
Han skulle aldrig få såra henen mer.
Det gör så ont , på insidan.
mer än vad du förstår.
Om du bara kunde fatta vad du har gjort.
Men jag tänker inte bry mig mer,
jag tänker läka mina sår.
jag tänker inte låt dig såra mig mer.
Jag ska läka mina sår
Du ska aldrig få skada mig mer.
För Jag tänker läka mina sår.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LoveMeForWhoIAm - 11 jan 08 - 18:14- Betyg:  | den som hatar matte stämmer i alla fall =) hehe
det skulle nog säkert ha kunnat hända på diktigt!
Det lät dsom om det hade hänt!!!! | | NewMoon - 11 dec 07 - 15:48 | | nej, den är på hittad. Men personerna i den är finns på ritkigt :) |
|
|
|
