Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Yuki, förlåt mig - Inledning

Jag drog på mig min nya kjol, den där svarta med volanger, den gick ned till knäna ungefär, men passade inte riktigt, då jag var för smal. Med ett skärp höll jag fast kjolen, och gick ned för trappan tyst. Jag gissar på att ingen hörde mig där nere, för där satt dom. Min lilla syster, och han. Min pojkvän, Will. Dom satt i sovan, hon i hans knä, och hånglade. Och här hade jag slösat bort tid på att göra mig fin för att kunna vara med honom, så ..Så föredrar han min syrra?! Jag kände ilskan bubbla inom mig. Jag ville slå honom, sedan ville jag slå sönder sakerna i rummet, och sedan henne. Jag skulle kunna slita bort henne från honom, och skrika i hennes öra att hon skulle låta Will vara, men min kropp stod still. Med glansiga ögon, stod jag och såg på dem, då Will plötsligt slog upp sina ögon. En ensam tår rann ned för min kind, och hans ögon mötte plötsligt mina. Jag såg på honom hur han ville slita sig bort från min syster, men han gjorde det inte, han fingrade ennu mer på henne. Och jag, dum som jag är, stod kvar, betraktade hela 'skådespelet'. Sen plötsligt, lydde mina ben, jag sprang upp för trappan och in på mitt rum. Det svarta håret som gick strax nedanför brösten, dansade runt mig då jag landade på min säng. Jag stängde ögonen, lät tårarna rinna och försöka skölja bort blicken av min lilla syster och Will, men den vägrade försvinna...


-Yuki! Jag vände mig om, precis lagom för att se Will bakom mig.
Jag vände mig om igen, då jag inte ville se honom, och fortsatte gå i korrioderen. Jag körde slalom mellan ett par fashion core kids.
-Yu? ..Hallå stanna! Jag stannade upp, men vände mig inte om. Jag väntade på att han skulle fortsätta, villket han gjorde. Nu skulle han säkert komma med sin förlåtelse.
-Ah, förlåt för att jag inte ringde om vi kunde cykla, morsan babblade i telefon. Okej? Ber han om ursäkt för det?
-Jaha? Men du, det skiter jag i. Med dem orden lämnade jag honom, att stå där själv, och se dum ut i mitten av korridoren. Jag kände hur mina tårar ville rinna igen, men jag höll dem tillbaka då jag gjorde min väg bort till skåpet.


Fortsätta?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
missan3cute - 6 nov 11 - 05:30- Betyg:
Snälla snälla snäääääääääälla fortsät!!!!!
Mangasagan - 14 dec 07 - 22:35
såklart du ska fortsätta:)<3
Mp3 - 10 dec 07 - 17:46
mjoo fortsätt :) <3

Skriven av
Bakura
10 dec 07 - 16:29
(Har blivit läst 130 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord