Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

CP-skadad, men normal (del 9)

Del 9
På en skolgård, någonstans utanför Stockholm, hände det. En 14-årig flicka misshandlades på grund av sin CP-skada. På skolgården utanför Stockholm blåser det kalla vindar nu. En blodpöl och en trasig röd mössa är det som är kvar efter misshandeln, och en flicka, vid namn Ida, som nu vill ta sitt liv.

- Hon är fortfarande medvetslös...mumlar läkarna till Idas mamma. Tysta tårar droppar ner för hennes kinder. Hon kan knappt nicka till svar. Hon sitter i ett grått väntrum på sjukhuset, och väntar.
Väntar på att hennes enda dotter ska vakna upp, väntar på ett svar.
Någon har gjort tafatta försök att liva upp det gråa väntrummet med färgglada gardiner och en tavla som föreställer en lycklig mor och en lycklig dotter. Varje gång den stackars mamman ser på den rinner tårarna ännu mer.
I en annan soffa i väntrummet sitter två flickor, de som tog hand om Ida. Men också de som snackade skit om henne, frös ut henne, såg till att det blev såhär. Tjejerna, som heter Carro och Lisa gråter
i takt med Idas mamma. Läkarna har sagt att Idas hjärna förmodligen inte fått någon skada, men de är inte säkra. "Förmodligen en rejält kraftig hjärnskakning, och en axel ur led." lydde prognosen. Sjuksköterskan hade kommit med ett glas saft åt mamma. I den röda drickan hade det långsamt droppat ner tårar. Tillslut hade hon satt ifrån sig glaset, och gömt ansiktet i händerna. Ensam satt hon där, samtidigt som hennes dotter legat inne på akuten, också ensam.

Till slut åker Carro och Lisa hem från sjukhuset. Klockan är nio, och båda är så rödgråtna att deras ögonvitor är helt röda. Båda är chockade men de känner även så mycket medlidande och sorg för den handikappade Ida som nu ligger på akuten med ett stort sår i huvudet. Hennes mamma Kristina såg också väldigt rödgråten när hon tillslut gick från vänterummet för att få i sig en bulle eller något.
- Stackars kvinna...mumlar Carros mamma. Är det hennes enda barn?
- Ja, jag tror det, säger Carro med tjock röst. Gud, det är så hemskt, mamma! snyftar hon, och gömmer ansiktet i händerna.
- Såja, såja gumman, säger hennes mamma och klappar henne på huvudet. Det kommer bli bra, hon kommer klara sig, det vet jag!
- Men tänk om...Hon klarar sig, det vet jag. Men allt det här kanske gör att hon tar självmord, det kommer ju bli skitjobbigt för henne nu, mumlar Carro och hulkar lite. Hennes mamma tar upp en Zoo-ask och räcker den till henne.
- Här, Zoo hjälper en alltid genom svår sorg, säger hon mjukt.
– Nej tack, jag kommer spy om jag äter något, säger Carro.
- Du mår illa för att du gråtit så mycket, och för att du förmodligen inte ätit något på hela dan, svarar hennes mamma på protesterandet. Långsamt tar Carro en godis. Sen hela asken. Och sen en till tablettask. Sen känns det faktiskt lite bättre. Men oron gnager ändå i maggropen. Vad kommer hända med Ida?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Min_flicka - 9 dec 07 - 19:51- Betyg:
MERA :D
Mizzan007 - 9 dec 07 - 19:36
jättebra <33 MER; MER MER!
vadsynd - 9 dec 07 - 19:13
Brabrabra! du skriver verkligen nästan helt fulländat.

Skriven av
xTiNGELiNG
9 dec 07 - 19:06
(Har blivit läst 139 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord