CP-skadad, men normal (del 6-7) |
Del 6
Ida står utanför dörren. Hon kom nyss på att nyckelknippan sitter kvar i skåplåset. Hon velar fram och tillbaka mellan att snabbt gå dit, hämta nycklarna och sen gå hem igen. Eller så stannar hon ute tills mamma kommer hem.
Hon kan inte ringa, hon har inte ens en mobil, fastän hon går i åttan. Hon bestämmer sig för alternativ 1, att snabbt gå in, hämta nycklarna och sen återvända hem till tryggheten. Men, tryggheten, vadå tryggheten? Klass"kompisarna" har ju inte direkt gjort mer än att frysa ut henne grovt, och förmodligen har dom snackat lika mycket skit som det finns på en dynghög. Så, inte direkt klar mobbning. Men det lär det säkert bli, just nu står väl Carro och snackar högt och brett om att Ida är CP-skadad, fan vad äckligt, och allt sånt där. Herregud.
Idas farhågor om skitsnacket stämmer tyvärr in. Carro är i full färd med att redogöra för kompisarna om att Ida är CP-skadad!
- Shiit, det hade jag aldrig kunnat tro! säger Nina och tittar på Carro med hårdsminkade ögon.
- I för sig, hon är ju ett riktig mongo, säger Micke lugnt och tänder en ny cigarett. Röken stiger upp mot himmelen, och får en liten mygga som surrar att tappa andan och dala ner till marken.
Carro nickar mot Micke, och tänker i sitt stilla sinne att hon minsann också är ett riktig mongo. Stå och snacka skit, och frysa ut en som förmodligen är på god väg till självmord, eller något...?
- Du, Carro, vad är det för fel på Ida egentligen? Lisa tar Carro lite avsides.
Hon ser på något vis likadan ut som Carro känner sig. Orolig för Ida. Lisa som alltid varit så framåt och kaxig. Nu ser hon bekymrad ut.
- Asså, det är inte ett dugg fel på henne i hjärnan, hon har bara problem med högerhanden, den vill inte lyda, och så...säger Carro.
- Okej, för hon verkar inte vara störd i huvudet, säger Lisa.
- Nej, jag tror hon är schysst, också...börjar Carro, men Jenna avbryter dem.
- Jasså, här står ni och snackar hemlisar! säger hon med en kall ton. Hörrni, hur vore det om vi började gå mot skolan? CP-lärarna får damp om jag kommer för sent en gång till, säger hon. Fan alltså, den där himla CP-ungen Ida, guud vad hon är äcklig! Jag kommer inte gå i närheten av henne något mer...Fyfan alltså, vi kommer få världens sämsta rykte om alla får reda på att vi har en CP-unge i vår klass! säger hon med ett sånt snobbigt tonfall att Carro exploderar.
- Du har för fan ingen rätt att gå och snacka sådär om Ida! Hon är för fan smartare än vad du någonsin kommer bli, dessutom är det inget fel på hennes hjärna, hon är helt NORMAL, men CP-skadad! Och vi, som fryser ut henne, och snackar en hel massa skit! Fattar du inte hur hon kanske mår just nu?!? skriker Carro rakt i ansiktet på en förvånad Jenna. Lisa skriker också något om att Jenna är korkad. Sen vänder tjejerna på klacken, och marscherar mot platsen där Ida står.
Del 7
Hon fattar det inte riktigt. Varför kommer Lisa och Carro mot henne? Hon står där, med hängande armar, och ser förmodligen heldum ut, med rödkantade ögon, och ett fult skrapsår på ena kinden, som hon fick när hon snubblade in i väggen i sin vilda språngmarsch. Lisa ser inte alls ut som vanligt, hon ser orolig ut. Orolig för Ida. Carro är den första som får mål i mun när Lisa och hon kommit fram till Ida.
- Hej, säger hon försiktigt.
- Vad vill ni? frågar Ida, och anstränger sig för att inte låta darrig på rösten.
- Vi vill nog...Tjaa, säga förlåt, säger Lisa och ser in i Idas blågråa ögon.
- V-va? stammar Ida och känner sig lika töntig som deras engelskalärare.
- Ja, vi har ju varit skittaskiga mot dig, fryst ut dig, och så, fortsätter Lisa.
-Men du ska veta att vi inte tycker du är konstig, även om idioterna där borta tycker det, säger Carro.
- Okej...? säger Ida tveksamt, fastän hon helst av allt skulle vilja kasta sig runt Carros och Lisas halsar. Hon fattar det inte, dom pratar faktiskt
med henne, ber om ursäkt, och de ser ut som om de menar det!
- Ni har ju inte direkt varit gästvänliga, försöker Ida och fnissar försiktigt. Hon har tur, Lisa och Carro skrattar, dock lite generat.
- Jo, vi har rent ut sagt varit för jävliga, tror jag, fnissar Lisa fånigt.
- Men du, vad har du gjort på kinden? frågar Carro och stryker undan Idas hår.
- Äh, skrapa mig...mumlar hon försiktigt. Herregud, en 14-åring trillar väl inte omkull och skrapar kinden?
- Kom hem till mig så tvättar vi av det, det ser ganska skitigt ut, säger Carro.
-Men jag måste hämta nycklarna, de sitter i skåpdörren, säger Ida sammanbitet.
- Don’t worry, jag hämtar dom, säger Carro. Snabbt försvinner hon mot skolan. Kvar står Lisa och Ida.
- Varför gör ni det här egentligen? frågar Ida lite senare när de är hemma hos Lisa. De är i badrummet, och tvättar Idas sår. Först då upptäckte dom att Ida fått ett ännu större sår på knäet.
- Vi tycker synd om dig, men vi tycker att du verkar schysst, och så, svarar Carro och baddar noga där det är smutsigast i såret. Ida rycker till och gör en grimas.
- Svider det mycket? frågar Lisa som tar hand om knäet.
- Njaa, jag klarar mig...mumlar Ida. Alsolspriten tränger in och det svider, det svider! Hon kan inte låta bli att pipa aj några gånger.
- Ska se om vi har några lämpliga plåster, säger Lisa med ett riktigt sjuksköteaktigt tonfall. Ida kan inte låta bli att fnissa.
- Shit, exakt sådär lät en läkare jag träffade en gång! Hon var typ helt förvirrad, och jag hade stukat armen, så sa hon något om plåster, och jag skrattade så jag höll på att ramla av stolen, och där stod hon med ett paket Bamseplåster, och såg heldum ut! Ida skrattar högt vid minnet.
Även Lisa och Carro stämmer in i skrattet. Lisa, som kan ha svårt att hålla skrattandet i styr får ett hysteriskt anfall. Snart ligger alla tre på golvet och skrattar tills dom tappar andan. Ida känner sig varm inombords. Såren svider inte speciellt mycket längre, varken på utsidan, eller insidan.
|
|
|
|
