jag gav dig mitt hjärta,
men du drog den som en släpande börda.
Det blir ibland så tungt, så tungt på jorden.
Men när jag fann din blänkande blick,den blänkde som gråt.
Som gråt genom smutsen,skränet,skratten.
Dina läppar log,men sorgsen i mitt hjärta kan ingen se.
Men det finns en plats, en plast där solen aldrig ler, ditt hjärta.
