CP-skadad, men normal (del 4) |
Del 4
På håltimmen går den nya tjejen Ida ensam ute på skolgården. Det blåser snålblåst ute och ett stickande duggregn faller ner i hårda droppar.
Carro och hennes kompisar sitter inne vid skåpen som vanligt och snackar skit och tuggar tuggummi. Det givna samtalsämnet är förstås Ida, och hennes utseende, hennes beteende, ja, hela Ida alltså.
- Har ni sett hennes jävla fula skjorta sen då! gastar Jenna med rökhes röst. Ser ju ut att vara från någon container eller nåt!
- Jaa, och när hon svarade på den där omöjliga frågan på fysiken, hon lät för fan som äkta professorn, fyller Lisa i.
- Shit, det kommer inte att vara kul att ha henne i våran klass, suckar Nina och tar upp ett nytt tuggummipaket.
Carro säger inget, hon sitter bara och smaskar och tuggar, tittar ut mot klassen nya tönt, och tycker synd om henne. För första gången i sitt liv känner hon medlidande med en "tönt". Hon skulle inte orka med allt om det vore hon som kom ny och garanterat utfryst till en helt ny skola. Hon verkar också ha något problem med högerhanden. Hela tiden i skolan hängde den helt lealös utmed sidan, och hur mycket hon än försöker så kan hon inte röra den. Hemskt.
- Hallå, Carro? ropar Lisa och viftar framför Carros ögon. Du såg helt borta ut! Ahaa, du tänkte förstås på Micke, haha, skrattar Lisa och Jenna och Nina stämmer in, med tillhörande busvisslingar. Carro skrattar med och förnekar, även fast hon egentligen menar att hon gjorde det. Eller, tja, "gjorde". Man vill ju inte skylta med att man tycker synd om Ida.
- Fan, jag visste att det skulle bli såhär, säger Ida mot den gråa tegelväggen.
Hon har gått en vecka i skolan nu, och inget känns bra. Lektionerna är det enda hon ser fram emot. Dessvärre har schemaläggarna slängt ut alldeles för långa håltimmar varje dag, alltför ofta. Håltimme=utfryst, ingen snackar med en. Ida söker oftast tröst i skogen som ligger vid skolområdet.
Där håller bara småbarnen som går på lågstadiet till, så hon kan vara helt ensam.
Men nu har "Tuffa gänget" tydligen valt ut skogen till sitt rökställe. Så Ida är vid ena hörnet av skolan, där det inte samlas så mycket mer än löv och fimpar. Hon sitter på huk på marken och ritar med en pinne på asfalten. Hon doppar pinnens spets i en vattenpöl och ritar ett gråtande öga. Plötsligt ser hon
en annan droppe landa på marken bredvid en av ögonfransarna. Det är riktiga tårar som kommer från hennes egna ögon.
- Shit...snyftar hon och lägger armen över ögonen. Hon vill inte, vill inte vara här, vill inte att någon ska se henne, vill inte. Snabbt reser hon sig upp, rusar in till skåpen, låser fumlande upp och drar ut sin väska. Tuffa gänget kommer gående. Fort som ögat, innan någon ens hinner andas flyger hon ut mot friheten. Kvar vid dörren står gänget. Carro är den enda som tar notis om Ida.
Återigen fylls hon av medlidande. Och trots att hon dyrt och heligt lovat sig själv att aldrig ta kontakt med Ida, rusar hon efter den ensamma, handikappade flickan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ericautank - 8 dec 07 - 21:03- Betyg:  | | jätte bra! | | Min_flicka - 8 dec 07 - 20:57- Betyg: | | jätte bra! |
|
|
|
