På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Vem vill inte vara någon annan? [del 5]

Nu efter krabb och försening,
Kommer nästa del.
fantasin är bättre och jag har reparerat det som försvann.
det växlar snabbt mellan Jacob och Alicia.
men det är för att man ska få läsa om mötet ur bådas perspektiv.
Hoppas ni hänger med :/ :)
Kommentera (A)
kom också gärna med idér, vad ska hända?

---

Alicia.

Hon hade inte hittat någon bra bok,
Det kanske inte fanns några inne just nu.
Hon skulle just gå när hon fick syn på honom,
Jacob.
Han satt vid bordet,
Skrev något.
Skulle hon …?
Alicia
Den sammetslena rösten ekade i huvudet.
Lockade,
Varnade.
Hon var så nyfiken!
Ville se vad han skrev.
Hon hade förstått att det var dikter,
Hon hade sett det på papperna i morse.
Men hon hade inte vågat läsa.
Hon ville få det bekräftat först.
Att tjuvläsa kändes bara helt fel.
Ett djupt andetag.
Ett steg framåt,
Ännu ett.
Stanna!
Hennes ursinniga röst,
Men hon brydde sig inte.
Gick med beslutsamhet fram,
Ställde sig och försökte kika lite över axeln på honom.
Hon ställde sig närmare.
Råkade andas lite för häftigt.
I samma stund hon såg hur han stelnade till ångrade hon sig,
Men det var redan för sent.

Jacob

Han visste att det var hon.
Innan han hunnit vända sig om var han säker på att det var hon,
Alicia.
Han kände det på sig,
Kunde se hennes sorgsna ögon framför sig.
Han vände sig om,
Kunde inte låta bli att le lite.
På en sekund ändrades hennes ögon.
Den lilla lågan av envishet försvann och han kunde se hur förvirrad och rädd hon blev,
Som om hon inte visste vad hon gjorde där.
Som om att bara gå dit sög ur henne all kraft.
Han såg hur hon förändrades, vändes inåt.
Som om hon pratade med någon djupt inom sig själv,
Men vem?

Alicia

Såg du?
Leendet.
Han log Alicia.
Det är inte bra!
Varför?
Förstår du inte?!
Det finns hopp hos den pojken.
Pratar du med honom nu kommer ni allt för nära varandra!
Men.
Prata.
Bara prata,
Det kunde väl inte vara så farligt?
Eller?
Hon kände Henne sucka, hörde hennes klagande röst.
Alicia min vän. Lilla Alicia.
Du vet så lite om världen du.
Det är därför jag finns här.
Det förstår du väl,
Han kommer svika,
Alla sviker.
Hon hoppades ju inte på något.
Det kunde inte vara farligt.
Beslutsamt bestämde hon sig för att öppna munnen,
Säga något litet.
Varför inte det hon från början ville?
Fråga om hon fick läsa.
Nej!
Hon ignorerade rösten.
- vad skriver du?
Med ens som frågan formulerats och ställts,
Med ens blev det tyst.
Kallt och ensamt.
Hon var borta.
Det kändes tomt,
Men så skönt.
Bara om det så var för stunden,
Så var det en sådan befrielse!
Försiktigt log honom mot honom..

Jacob

Han blev förvånad över att hon frågat.
Hade inte väntat sig att hon skulle prata med honom.
Men vad hade han väntat sig egentligen?
Ett fniss.
Han skrattade till.
Men när han såg hur osäker hon blev,
Ångrade han allt.
- Dikter.
Hon såg frågande på honom.
- Jaa, jag skriver dikter.
Shit!
Hade han sagt det där?
I hans öron lät det himla löjligt.
Tänk om det var någon av killarnas ide,
Tänk om någon försökte skämma ut honom.
Han kollade sig snabbt omkring, men såg inget misstänksamt.
När han kollade på henne igen så log hon.
Svagt.
Men hon log.
Nickade lite.
Han såg hur hon samlade mod till sig.
- Får man läsa?
Han bet sig i läppen,
Funderade.
Skulle han våga?
Han ville att hon skulle lita på honom.
Varför visste han inte,
Men det kändes som om hon behövde honom.
Men,
Om hon skulle lita på honom,
Var han tvungen att lita på henne.
Försiktigt sträckte han över ett papper.
Såg oroligt på medans kon sakta läste,
Som om hon njöt.
-Aliciaaa, vi måste gå.
Han visste inte vem det var som ropade,
Men antagligen var det någon av hennes kompisar.
Han såg hur hon ryckte till,
Snabbt lämnade hon över dikten,
Sedan var hon borta.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7)

ThisIsJustMe - 17 dec 07 - 19:47- Betyg: