På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

- För Jonatan.

Läs och kommentera snälla :)
Ni får ha överseende med stav felen, skriver som en kråka ;P
och sedan så har vi inget stav fels program på datrorn så det är stor
riska att dom är många xD Men men, hoppas ni gillar den :)

Hon springer i genom skogen.
Hela hon är hal av svett, hon har sprungit hela dagen.
Hon hör hundskall bakom sig och springer lite fortare, men hon kan inte öka på farten särkligt mycke.
För hennes fötter blöder och ömmar så hemskt mycket.

Hon snavar och faller fram stupa och slår i huvudet i en sten,
omedelbart, så började det blöda i huvudet, och hon ser knappt nått i strömmen av blod och svett och tårar framför allr tårar som rullar ner för ansiktet.
Men hon fortsätter ändå att springa.
Hon måste klara det för barnet skull.

Hon lägger hande på sin tjocka mage, hon måste leva för sitt barns skulle,
det ända hon har kvar etfer sin älskade Jonatan. Det ända som existerar som hon kan älska som finns kvar, av honom.
Men hon får inte tänka på Jonatan nu, hon måste springa.

Hund skallen har kommit närmare nu. men hon måste snart få vila hon klara snart inte att springa mer.
och som ett mirakel från gud så kommer hon fram till en sjö, en sjö.

men kan hon hoppa i den måste vara is kallt i sjöanrna nu mer, det är ju november.
men hon tänker bara detta i någon sekund. det är antingen sjön, eller hennes famlij,
som kommer att ta hennes liv. Och hon väljer sjön.

Vattnet var som sagt is kallt, men nu kan hon se. Och det kalla vatten får hennes hjärna och fungera. Hon kommer på nått.
Dom kommer inte att kunna följa efter henne. Sjön kommer att uppsluka hennes lukt helt och hållet, hundarna kommer att tappa spåret.

Hon skulle kunna skricka av lycka. Hon stycker tillbaka sitt mörka hår, och tar ett par simmtag,
hon måste hinna över till andra sidan innan det blev mörkt.

Hon simmar och simmar och hon tänker på alltsom fört henne hit.
Först hitler och sedan, jude förflerserna, syna gogorna som brändes.
Och till slut hennes makes död.
hon tänker att allt är hans fel, hitlers . varför kunde inte judanar få leva vaf hande dom gjort honom.
Och sedan så tänker hon på sin make Jonatan. Han som dog för att rädda henne och deras barn.
Han dog för att dom skulle få en framtid.
När hon tänker på Jonatan, så börjar ögonen tåras, och hon inser hur trött hon är.
Och hur långt det är kvar till land, kommer hon att orka hela den biten?
Och vad ska hon göra när hon väl är upp på land, det kommer troligen att börja snöa och hon och barnet kommer att frysa i hjäl.
Nej hon och barnet skulle inte frysa i hjäl, Jonatan gav sitt liv för att hon och barnet skulle få leva. Hon måste klara det för Jonatans skull och för barnet.

Hon simmar den sista mödo samma biten och kryper upp på land, och somnar omedlebart.
När hon vaknar nästa morgon så har det snöat ute och hon är is kall.
Hon försöker röra sina ben, men det går inte. Hon känner dom inte.
Nu börjar hon gråta på allvar. Varför ska allt hända henne? ,
hon börjar gunnaga benen och känner med smärta hur hon får känsel i dom igen.

Hon resr sig upp och försöker lokalisera sig. hon borde vara lite utanför norra Berlin. Men till Berlin kunde hon aldrig återvända så länge kriget höll på. Hon betämmer sig för att hon måste fly utomlands, till ett land som inte är med i kriget. Sverige kanske ..
Styrkt av att äntligen ha tagit ett beslut så , börjar hon titta sig om kring i gen, hon ser bara skog och snö så långt ögat når. Hon betämmer sig för att ta risken att göra upp en eld, soldaterna kanske har slutat letat, det måste dom, så viktigt kan hon vell inte vara, att dom springer efter henne en hel natt, eller?
Hon börjar samla lite torra kvistar, och göra upp en eld med, det går bra och snart så sitter hon framför en muntert sprkande brasa och hon öppnar ryggsäcken som hon har haft med sig.
Blöta mackor är det ända som finns att äta men dom får duga.

Hon försöker komma på något roligt att tänka på, får inte tänka på soldaterna.
Hon tänker på son börllops dag, för ungeför 6 månader sedan. Det hade varit den lyckaligaste dagen i henne liv, fast att det var krig,
och att hon var jude så fick man fortfarande gifta sig. Hon kommer i håg hur hennes pappa, hade lett henne fram till prästen ,
och henne älskade Jaonatan. Och sedan hur dom hade lovat varandra evig kärlek och sedan kyssst, ja det var den bästa dagen i hela hennes liv.
Hon märkte att hon hade blvit alldelse var i koppen av att tänka på Jonatan. Hennes älskade Jonatan, hon börjar sagta gråta när minnet av hur dom hade slagit, honom och hur han hade skrikit, inna dom dödade honom. Hon hade sutti och gömt sig i en gaderob och hört alltting. Hon kommer ihåg hans sista ord innan han lämade henne i garderoben. Hon hade försökt hindra honom från att gå men han hade hållit i hennes hand, och sagt:
- Erika du vet att jag måste gå, det är mig dom vill ha inte dig. Och om jag inte går så kommer dom att döda dig, och barnet då också.
- Men vi kan fly, försökte Erika medans tårarna rann ner för kinderna.
- Nej du vet att det ät omöligt så länge jag lever, dom kommer att hitta hos och döda mig och dig och barnet. Så därför msået jag nu och öppna och sedan så måste du fly när dom tar upp för att , att .. ja du vet. Här ta den här ryggsäcken som jag har packat.
Och han gav henne en mal äten ryggsäck som inte had varit säcklit stor .
- Men jag, vill dö mig dig, sa Erika som ett sista försök, att övertala Jonatan.
- Ja, kan inte leva utan dig heller Erika men, det här är enda sättet att rädda dig och barnet, jag finns alltid med dig, jag älskar dig.
Sa han och kysste henne och stängde garderobs dörren, och gick ut i hallen och öppnade för soldaterna som stod där ut och väntade.
Dom kom in och drog Jonatan upp på övervåningen, och sedan så hade Erika sprunigt ut, men hon hade väsnats så mkt, så att dom hade hört henne och sprungit efter henne.

Och nu var hon här, 2 dagar senare.
Erika grät sig till söms , och på morgonen hade hon fatta ett livs viktigt beslut.
Hon skulle klara sig, hon skulle ta sig till sverige och börja om på nytt.

Hon skulle klarade det , det fick hon lov för Jonatans skull.

Hon packade i hop sina få tillhörigheter, och suddade ut alla spår av att hon varit där.
och sedna gick hon för att aldrig åtevända.

För Jonatan tänkte hon och började gå.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Eclipse - 3 maj 08 - 13:02- Betyg: