A life of magic (10) |
(Remus)
Jag kan inte låta bli att höja på ögonbrynen när jag ser att Peter sitter på golvet, han ser bara så… borta ut. Men var ska jag sitta nu då… jag börjar flina och sätter mig i Sirius knä.
”Måntand” stönar Sirius och försöker knuffa bort mig, samtidigt som de andra skrattar. Jag håller fast mig för glatta livet, men så börjar Sirius att kittla mig.
Hjälp! Varför att jag så kittlig?!
Jag skriker av skratt och försöker få honom att sluta, men det är helt lönlöst, jag kan inte göra någonting när någon kittlar mig…
När jag ligger på golvet slutar Sirius och sätter sig med ett nöjt flin tillrätta i fåtöljen. Han upptäcker att alla i hela uppehållsrummet kollar roat på oss, men han bara skrattar och vinkar som en drottning.
Jag kryper besegrat bort mot James och klamrar mig fast vid hans ben och låtsas vara ledsen. Han skrattar och klappar mig på huvudet.
”Remusponken, var Sussie dum mot dig?” säger James beklagande.
Jag nickar med darrande läppar, men bestämmer mig för att det är nog med flamsande och släpper James ben och sätter mig tillrätta lutat mot hans fåtölj.
Lily står fortfarande kvar på samma ställe som innan och mimar något till Sarah, dom ser ut att vara beredda att gå när som helst.
Jag får ögonkontakt med Louise och nickar mot Lily, hon vänder sig om och får också se deras tysta samtal och fattar snabbt vad det handlar om.
”Nehe du Lily, nu sätter du dig här!” säger hon riktad mot Lily.
Alla andra hajar till och Lilys lama protester drunknar snabbt i våra egna protester.
Vi lyckas få henne att sätta sig på soffans armstöd, men om jag får säga det själv ser det ut som om det här är det sista stället i världen hon vill vara på…
(Lily)
När vi kommer in i uppehållsrummet sitter mina vänner tillsammans med marodörerna.
Skit också, och inte finns det någon plats till mig heller och jag säger det, jag tänker INTE sitta på golvet med Peter Pettigrew.
Remus och Sirius börjar någon sorts brottningsmatch och det ger mig chansen att försöka få Sarah att fatta att jag vill gå.
Det tar ett litet tag att få hennes uppmärksamhet eftersom hennes blick är klistrad vid Remus, nästan lite misstänksamt klistrad… Men när jag tillslut får kontakt nickar jag mot trappan till sovsalarna och mimar ”snälla”. Hon höjer frågande på ögonbrynen som att jag ska ta det igen, så jag pekar mot trapporna och kollar bedjande på henne. Sarah kastar en snabb blick mot Remus (varför det?) och nickar sen tvekande, hon ser själv inte ut att trivas så jättebra där vad är det som får henne att tveka?
Men precis när vi ska gå, börjar Louise protestera.
Men snälla! Jag kollar bedjande på henne, och börjar protestera, men då får alla dom andra luft med, det är ingen idé att säga mer. Jag sätter mig tvekande bredvid Sarah på armstödet, men jag kan ju inte säga att jag vill detta.
Jag gillar dem helt enkelt inte. James skrämmer mig, han sitter och stirrar på mig just nu. Finns det inget roligare att titta på?! Och Sirius som sitter där och pratar på som om han vore bäst i världen, vad ser Louise och Marlene i honom? Jag menar det är ju solklart att båda är intresserade av honom, som dom sitter och tittar på honom just nu…
Jag skruvar på mig, jag tycker verkligen inte om det här. Jag har ingen lust att bli vän med killarna, varför ska jag då sitta här? Jag gillar dom inte!
För att dina vänner sitter här, envisas en liten röst i mitt huvud. Och?
Dina vänner gillar dom, fortsätter rösten.
Inte alla, envisas jag och inser att det är sant, Louise och Marlene, visst, men Mary gillar dom inte, det vet jag. Fast hon ändrar ju å andra sidan åsikter snabbt, men Sarah ser också besvärad ut, fast hon sitter och tittar drömmande på Remus som inte märker något utan är inne i en vild diskussion med Sirius. Gillar Sarah Remus?!
Men kan inte James sluta stirra på mig?! Han gör mig verkligen illa till mods.
Nee, jag får väl göra som jag vill!
”Jag går och lägger mig nu”, jag reser mig upp. ”Någon som följer med?”
De andra börjar som väntat att protestera men jag säger bara ”nej, jag är trött, jag går och lägger mig”. Sarah reser sig också och vi säger god natt och går upp till vår sovsal, med de andras blickar i ryggen.
(James)
Jag kunde bara inte släppa henne med blicken, hur kan man vara så perfekt? Så vacker, så underbar, varför kan hon inte förstå att jag älskar henne.
Tyvärr ser hon inte ut att tycka det är speciellt kul att sitta här med oss, så jag blir inte förvånad när hon reser sig och säger att hon tänker lägga sig.
Jag protesterar lita högljutt som de andra, eller kanske ännu mer än dom, det här är ju en chans för mig!
Men Lily får något envist i sina gröna ögon så ingen vågar fortsätta att protestera när hon säger ”nej, jag är trött, jag går och lägger mig”.
Jag blir inte heller förvånad över att Sarah reser sig upp och följer med henne, har hon överhuvudtaget någon egen vilja?
Vi blir tysta några sekunder när Lily och Sarah har gått, men sen reser sig Remus och sätter sig i soffan där Sarah satt innan.
”Någon som vill spela knallkort?” frågar Sirius tjejerna.
De nickar glatt och snart har Sirius fått fram en kortlek och börjat dela ut kort.
Nyss var jag så pigg på att sitta här halva natten, men nu känner jag bara för att gå och lägga mig, men jag sitter kvar.
(Sarah)
Det är med blandade känslor jag följer med Lily.
Jag kan ju inte säga att jag gillar marodörerna, jag passar inte in bland dom. Dessutom blir jag alltid så tyst och blyg när jag inte känner folk så väl, så jag skulle nog inte ha fått så kul. Fast å andra sidan skulle jag väldigt gärna ha stannat hon Remus.
Jag rodnar när jag tänker på honom, bara tanken på honom får mitt hjärta att klappra fortare. Jag gillar honom, jag får erkänna det för mig själv, även om jag har försökt stå emot det. Men det är inte något jag kommer att erkänna för någon annan. Jag menar, han är marodör! Han gillar inte mig, inte tjocka, fula Sarah Bratt.
När vi kommer in i sovsalen, slänger jag och Lily oss i våra vanliga sängar.
”Åh, vad skönt det är att vara tillbaka”, suckar Lily.
Jag nickar till svar.
Vi ligger tysta i några sekunder, och jag känner hur trött jag faktiskt är. Vad skönt det skulle vara att bara somna nu…
”Sarah”, säger Lily, hon har vänt säg mot mig, och stödjer sig på sin armbåge. ”Gillar du Remus?”
Det känns som om en järnhand vrider runt i min mage. Hon vet! Alla vet, Remus vet, alla vet min hemlighet! Jag kan inte svara, jag vet inte vad jag ska svara. Hon kanske bara gissar, så jag kan förneka det, men kan jag ljuga för Lily? Eller vet hon? Vad ska jag säga?!
”Du gör det eller hur?” envisas hon.
Jag kollar upp i sänghimlen. ”Varför tror du det?” lyckas jag kraxa fram.
”Bara att du inte kunde ta blicken ifrån honom …”
Jag svarar inte, jag kan inte svara.
”Sarah, jag kommer inte att säga det till någon, det vet du”, säger Lily lugnt, och jag vet att det är sant. Lily berättar inte hemligheter för någon annan.
Jag tar satts, jag måste berätta.
”Jaa, jag gillar honom”, det är nästan ett under att Lily hörde vad jag sa, så tyst som jag pratade.
Fast Lily inte säger något dumt, inte något om vilken idiot jag är, så rodnar jag.
”Gillar du honom mycket?”
Jag nickar igen och den här gången vänder jag mig mot Lily.
”Tror du någon annan har märkt något?” viskar jag.
Lily skakar på huvudet och ler svagt. ”Nee, det tror jag inte, ingen annan än jag lägger nog märke till sånt om dig.”
Handen i min mage lättar på trycket. ”Så.. så du tror inte… inte att han vet något?”
Lily ler ännu mer ”absolut inte han, du vet hur killar är, dom märker inte sånt…”
Handen försvinner helt ur min mage. Det är bara Lily som vet.
______________________________________________ _________
kommentera nu, alla kommentarer uppskattas =D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 28 dec 07 - 11:06- Betyg:  | förlåt förlåt förlåt förlåt, TUSEN GÅNGER FÖRLÅT!
jag har varit lite off på sista tiden och missade den här...
FÖRLÅÅÅT! det känns hemskt =/ ... men nu ska jag gå o läsa din andra del, jag e verkligen ledsen =/ Men du e ruggigt bra, hoppas att Remi får upp ögonen för Sarah nu då ^^ :D Kram JvJ |
|
|
|
