Ich bin nicht ich, Kapitel 2 |
Hej allihopa! Innan jag börjar det här kapitlet ber jag om ursäkt att det dröjde så länge. Men jag har haft fullt upp i skolan, och jag jobbar så bra jag kan med att lägga ut kapitel! Ha en bra lässtund, och glöm inte att kommentera! :)<3
Kapitel 2
Korridoren i högskolan var tom. Den kändes grå, kall och ensam i tystnaden. Jag såg upp i taket, kastade en skymt på den slitna väggklockan. För en timme sedan hade jag vandrat in i skolbyggnaden tillsammans med två av Europas mest kända tvillingar. Jag började uttråkat trumma med fingrarna på mitt knä, en dålig ovana jag hade fått. Jag kände ett stick i bröstet av längtan efter det svarta, blanka trumsetet och de slitna trumpinnarna där hemma. Jag kände hur något tryckte mot låret i byxfickan. Jag kände efter vad det var. Min mp3! Jag slöt fingrarna om apparaten och drog ut den, satte försiktigt in snäckorna i öronen, och tryckte in Play-knappen. Musiken satte igång.
Scream! Til you feel it…
Jag slöt ögonen och lät texten och musiken sjunka in djupt inom mig. Kände hur hjärtat pumpade fortare, kände hur blodkanalerna ökade farten.
Scream! Til you believe it…
Trummorna dunkade i bakgrunden.
Scream! And when it hurts you, scream it out loud…
En hand lade sig på min axel. Skrämt ryckte jag till och hoppade upp ur stolen. Där stod Tom och Bill och flinade glatt. Eller flina är kanske fel ord? De både log varmt och flinade åt min skräck.
- Vi är klara!
Tom log glatt och sneglade på Bill. Bill gav till en ljudlig gäspning.
- Seriöst, vi drar till hotellet… Jag är så jävla trött.
Tom signalerade åt mig att följa efter. När vi nästan var framme vid dörren stannade både Bill och Tom upp. Bill fick en allvarlig min i ansiktet, drog in ett djupt andetag och andades ut. Tom lutade sig mot väggen och slöt ögonen. Steg ekade i den stora, tomma skolan och jag vände blicken åt hållet ljudet kom ifrån. En man i svart kostym, öronsnäcka i sitt högra öra, svarta solglasögon och en svart, kort frisyr kom emot oss. Jag läste på den silvriga skylten som satt fast vid hans kostym. Kenneth Rauser, Livvakt.
- Okej, nu kör vi, sa livvakten allvarligt till Bill och Tom.
Jag såg osäkert på Tom, som mötte min blick med en svag dimma av rädsla, men samtidigt glädje. Han gick fram till mig, andades ut, och greppade min hand åter igen. Jag kände en ström av glädje sprida sig i hela kroppen. Kylan som låg över hela mig ersattes av en oändlig värme och hjärtat dunkade snabbare och saktare på samma gång. Jag kände mig yr, och en fjäril bosatte sig i min mage och fladdrade omkring som en galning. Men varför tog han min hand? Vi hade knappt bytt ett enda ord med varandra, men på något sätt kändes det som att vi känt varandra sen vi var riktigt små. Jag såg att Bill snabbt kastade en blick på våra omslingrade händer och täta armar. Hans blick fylldes av… svartsjuka. Hjärtat vändes ut och in i mig. Svartsjuka? Jag sökte Bills blick, och mötte den. Hans gyllenbruna ögon och blanka piercing gav mig rysningar. Jag hade drömt om den, fantiserat om den, varje natt, varje dag, varje sekund. Nu såg den rakt in i mig, med en dyster min. Varför? Bill vände bort blicken, tog ett djupt andetag och öppnade dörren. Jag vaknade med ens upp ur mina dagdrömmar när Tom kramade min hand hårt och vi tillsammans klev ut. En våg av skrik mötte oss när vi kom ut i den kalla luften. Runt etthundra fans hade klurat ut vart de hemliga högskoleproven skulle hållas, och de skrek högljutt när deras idoler dök upp ur entrén. Skyltar stora som bord hölls upp i luften, prydda av bilder med Bill, Tom och på hela bandet. Texter med bandmedlemmarnas namn och hjärtan fanns tecknade utspritt över plakaten. Bill fumlade fram en penna ur fickan och sedan gav vi oss iväg i havet av fans. Tom såg en aning oroat ner i marken, höll fortfarande min hand hårt. Bill skrev ett par autografer, innan livvakten sa att det var dags att gå. Då hördes ett rop:
- Kolla där! Tom har en tjej!
Ett fan med texten Tokio Hotel över bröstet pekade på mig. Ett par andra fans började ropa till varandra och peka på mig. Jag kände hjärtat slå hårt i bröstet. Dom tänkte väl inte… göra något? Precis då kände jag något hårt greppa tag om min hals. Jag skrek till. Ett par händer stramade åt runt min strupe, lät inte luften komma in eller ut. Jag kände blodet stiga i ansiktet. Kände luften sakta försvinna… Då reagerade Tom. Han såg upp från marken och mötte min blick. Ett styng av oro och ilska spred sig över ansiktet.
- Hallå! Vad i helvete gör ni?! Släpp henne!
Tom släppte min hand och började gå mot attack mot min angripare. Bill vände sig om och flämtade till.
- Herregud, hjälp! utbrast han och knuffade till livvakten, och pekade på mig.
Luften började sakta rinna bort…
- Snälla, håll ut… viskade Tom i mitt öra. VAD GÖR DU?! SLÄPP FÖR I HELVETE!
Toms skrik mot min angripare, Bills förskräckta min och livvaktens höga röst var det sista jag kommer ihåg innan allt blev svart.
- Hey, du…
En öm, varm röst jag kände igen klingade vackert i mina öron och en mjuk hand smekte min arm.
- Hur är det…?
Jag öppnade försiktigt ögonen och mötte en gyllenbrun blick. Tom. Han log ömt mot mig, och smekandet mot min arm upphörde.
- Är du äntligen vaken?
Jag nickade stumt.
- Vad hände…? undrade jag dumt.
Tom himlade med ögonen.
- Vad ska man säga? Ibland går våra fans överstyr.
Jag log mot honom.
- Och du spöade upp dom åt mig eller?
Tom såg på låtsas överdrivet förvånad ut och gapade med munnen.
– Vad tror du om mig? Jag; som är starkast och snyggast i världen. Självklart!
Tom skrattade. Värmen fyllde min kropp och fjärilen i magen gjorde sig påmind när Tom blottade sina vita tänder, ögonen strålade av glädje och det mellanstora adamsäpplet åkte upp och ner. Åsynen av vad målbrottet gjort med hans hals fick mig att skratta själv. Det såg faktiskt ganska roligt ut, men ändå sött. Jag kollade mig omkring vid minnet av att jag inte hade en aning om vart jag var. Rummet hade ljusgula tapeter. Mittemot mig fanns en plasma-tv. Ett par lampor fanns utspridda i rummet, och två ljusbruna fåtöljer stod på varsin sida om ett nattduksbord. En vit dörr dolde ett badrum och en vävd matta låg på golvet. Ett hotellrum. Det förstod jag. Ändå var jag tvungen att fråga.
- Vart är vi? undrade jag.
- På ett hotell, bara en bit ifrån högskolan.
Jag nickade som bekräftelse på att jag hade hört rätt. Fast min sanning hade förstås en annan betydelse än Toms. Min sanning var att jag var med en grymt snygg gitarrist i ett hotellrum, helt ensam. Jag rodnade vid tanken och såg blygt ner i täcket. Täcket låg varmt över mina… kala ben?! Jag upptäckte med lättnad att jag fortfarande bar mina underkläder, men mina byxor och tröja var borta. Men en slapp tröja hängde över min överkropp.
- Du fick låna min tröja. Dina kläder var skitiga, du svimmade ju och ramlade ner på marken…, sa Tom, som om han läst mina tankar.
Jag kände med ens igen den vita tröjan jag hade. Tom Kaulitz tröja. En främmande lukt strömmade ut från den. Men den luktade inte direkt illa, snarare den underbaraste doft jag någonsin känt. Tom såg rastlös ut där han satt på sängkanten. Jag flyttade mig lite till sidan.
- Du får plats här om du vill, sa jag och nickade mot den tomma platsen jag lämnat efter mig.
Tom sken upp och gick blygt och la sig bredvid mig. En pinsam tystnad lade sig över oss. Jag såg upp mot Tom och log mot honom. Hans ögon var fulla av glädje och blyghet. Han förde plötsligt sin hand mot mitt hår, och tog en av mina blonda hårslingor runt fingret och lekte med det.
- Du är så fin, vet du det…? mumlade han med blicken fäst på hårslingan.
Jag sa inte ett ord utan betraktade bara hans lek med mitt hår. Sen såg han upp mot mig. Hans ögon var nu fyllda av en längtan.
- Jag tycker väldigt mycket om dig… Jag vet att vi inte, ja, du vet, känner varandra så bra…
Han flyttade sig närmre mig, jag kände hans andedräkt mot mitt ansikte, hjärtat dunkade hårt i bröstet.
- Men du är så fin…
Han slöt ögonen och våra läppar möttes. Hans piercing stötte emot min läpp och efter ett tag särade vi på läpparna, lät våra tungor mötas, en värme spreds över hela mig... Jag njöt av varje sekund, lät hans händer leta sig in under min tröja, dra av mig den. Han lät mig dra av honom hans tröja, dra handen över hans dreads, och värmen steg, hjärtat slog snabbare, allt var så bra… tills en ljudlig ringsignal från dörren hördes.
- Hallå? Tom!
Våra läppar drogs ifrån varandra. Ett stort tomrum blottade sig och jag ville bara fylla igen det igen… Men självklart var det för sent. Tom svor för sig själv innan han reste sig upp från sängen, drog på sig tröjan och började gå mot dörren. Jag drog snabbt på mig tröjan jag lånade av Tom och skyndade mig att sätta mig i en av fåtöljerna och jag började diskret bläddra i en bok. Tom drog upp dörren, och utanför stod Bill.
- Vad vill du?!
Toms lät riktigt irriterad när han väste åt sin bror.
- Ehm, kan du väcka mig i morgon? Min väckarklocka funkar inte.
Ett oskyldigt leende spred sig över Bills ansikte. Tom suckade. Att Bill störde honom mitt i något… sånt här… för en sådan liten grej, var inte något som gladde honom.
- Var det det du ville?
- Ja, eller var det något annat du tänkte på? svarade Bill retsamt sin tvillingbror.
Tom slängde igen dörren mitt framför näsan på sin bror, innan han vände sig mot mig.
- Jag är hungrig. Vill du ha nåt? frågade han.
- Ja tack, svarade jag artigt.
Tom gick till telefonen och slog numret till roomservice.
- Ja, hej. Vi skulle vilja ha…
Tom la handen framför luren och såg frågande på mig.
- Jag tar vad du tar, mimade jag.
Tom nickade och återgick till samtalet.
- Pasta med tomatsås tack… Ja, rum 483. Tack!
Tom la på luren och log mot mig.
- Maten kommer snart.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | RowsahKanin - 8 maj 08 - 10:51- Betyg:  | | 483............... | | stenhjaerta - 14 mar 08 - 16:31 | zoey94: haha, nej, har inte hunnit än :)
Lol_94: Hahaha :D<33 | | Lol_94 - 28 feb 08 - 16:29- Betyg: | OMFG!!! Måste läsa meeer!!!!!!! 8D8D8D8D8D
rum 483... 8D *anfådd* xD | | zoey94 - 17 feb 08 - 16:48- Betyg: | ooh skitbra :D
nu borde du väl ha skrivit étt nytt kapitel? :)<3 *puppyeyes* | | stenhjaerta - 30 jan 08 - 10:43 | sooofffiiieee: tack, :)<33
ThisIsJustMe: Tack så mycket! Jag har inte varit inne på dikta, och har därför inte hunnit skriva fortsättningar. Vi får se hur det blir! :) | | ThisIsJustMe - 6 jan 08 - 21:38- Betyg: | | asså så GRYMt bra du skriver!! skriv mer nu!!! idag?? | | sooofffiiieee - 19 dec 07 - 18:40- Betyg: | | skitabra :D<33333 | | stenhjaerta - 10 dec 07 - 17:14 | | vad kul :D kanske snart ;) | | TomKaulitz - 9 dec 07 - 18:53- Betyg: | As bra asså. mn vill inte sluta läsa den
forstsättning snabbt?(A) | | stenhjaerta - 8 dec 07 - 19:10 | Maadelen3: hahah, tack :D<3
loppan24: tycker du? tack :D
950329: tack, :D men jenny du skriver mktmkt bättre så det är isåfall jag som skäms :O
myhrberg: <3 | | myhrberg - 8 dec 07 - 19:08- Betyg: | | bajsbra asså <3 | | 950329 - 8 dec 07 - 15:29- Betyg: | fan du skriver så himla bra.. du får mej att vilja sluta med min novell, så att inte jag behöver skämmas när jag väl lägger ut den... -.-
haha, dt du har skrivit får mig att tänka på dt som jag kom på till min novell, men jag skrev aldrig ner det XD | | loppan24 - 8 dec 07 - 14:48- Betyg: | | åhhh så underbart bra... Du skriver ju som en riktig proffs författare.., mer mer mer snaaart! | | Maadelen3 - 8 dec 07 - 12:17- Betyg: | | BRABRABRABRABR A :D:D:D:D nytrt knark hära dåå ;D. ahha, merameramera :D. <3 | | stenhjaerta - 8 dec 07 - 11:01 | | mikaelanystrom: hm, okej, det ska jag tänka på! tack :) | | mikaelanystrom - 7 dec 07 - 22:14- Betyg: | åååh skit bra;) .. men jag skulle vilja veta mer om henne, hur gammal är hon? Hur ser hon ut?
Skriv mer snart;) | | stenhjaerta - 7 dec 07 - 21:53 | | mikaelanystrom: okej, del ett heter "smakprov på: Ich bin nicht ich", och det är krångligt och så att byta namn, så den fick fortsätta heta som innan. Men då vet du att det är kap. 1 :) | | mikaelanystrom - 7 dec 07 - 21:51 | | Ehehe.. har inte läst denna novellen så tänkte gå in och läsa del 1 först men hittar den inte:O!? har du bytt namn på denna eller någe? |
|
|
|
