Tom
Tom satt på hotellsängen och stödde huvudet i händerna. Hans kinder var våta och han förbannad sig själv. Det hade inte gått idag heller. Skulle han aldrig klara av det igen? I minnet fanns bilden av den söta brunetten som nyss varit på rummet med honom. De hade träffats på klubben som Gustav släpat med honom till. Hennes leende hade förtrollat Tom när deras blickar möttes ute på dansgolvet. Snart hade de stått i baren och flirtat med varandra. Han hade känt att han ville ha henne för natten och de lämnade klubben tillsammans. Deras läppar hade hungrigt mött varandra redan i hissen upp till hans hotellrum. Så fort de var inne på rummet hade hon puttat ner honom på sängen och tydligt visat vad hon ville ha av honom. Tom ville inget hellre än att slita av henne kläderna i det ögonblicket. Men sedan hade de han hjärna börjat arbeta och all lust hade försvunnit. Han knuffade bort den stackars tjejen och sa åt henne att gå. Med en sårad blick hade hon lämnat honom ensam på rummet. Sedan dess hade han suttit och gråtit.
Han hatade de där tankarna som alltid malde när han som minst ville det. Varför kunde han inte bara lära sig att stänga av alla tankar och låta hjärnan vila medan kroppen fick det den ville ha? Fast han visste att det ändå aldrig skulle vara tillräckligt. Därför hade han nekat varenda tjej som hade fått följa med tillbaka till hotellen. Ingen av dem skulle kunna skänka honom tillfredsställelse. Med dem skulle det inte vara rätt och därför kunde han lika gärna låta bli. Han visste vad som var felet: De var inte hon!
Toms hjärta högg till när han tänkte på henne. Fortfarande stannade det till så fort han tänkte på henne eller hörde hennes namn. Varje kväll föll hans tårar för hennes skull. Det var nu nästan på dagen ett år sedan Sanna hade lämnat honom, men ändå kunde han inte glömma henne. Han kände sig så ensam och tom när hon inte fanns vid hans sida. Hur skulle han kunna göra annat när hon försvunnit iväg med hans kärlek? Ja, för han älskade henne fortfarande mer än livet självt. Ändå fanns det nog ingen som han hatade mer än den kvinnan.
Hans hjärta hade gått i tusen bitar när hans läste sms: et hon skickat till honom den där dagen för så länge sedan. Tom kunde fortfarande minnas vartenda ord, bokstav och punkt i det. Det första han hade gjort när han fått det var att ringa henne för att be henne säga att hon skojade. Men hon hade inte svarat, varken då eller senare. Han hade nästan glömt hur hennes röst lät och skulle ha kunnat betala hur mycket som helst bara för att få höra henne säga hans namn. Eller tänk om han kunde få känna lukten av hennes hår igen?
Tom kved till. Minnet av henne hade börjat försvinna och han stod inte ut med tanken på att en dag vakna och inte minnas varenda litet märke på hennes kropp. Hur var det möjligt att glömma sånt hos en som man älskade så mycket? Han skulle kunna offra sitt liv för att bara få en sista dag med henne. Samtidigt ville han aldrig mer se Sanna igen. Hon hade verkligen krossat hans hjärta och han ville inte se att hon hade gått vidare med sitt liv. Det fanns en tanke som skrämde honom mer än alla andra: Tänk om hon hade gått vidare och nu levde ett lyckligt liv utan honom?
Bill
Bill suckade när han såg tjejen lämna Toms rum med tårar i ögonen. Ännu en gång hade hans bror inte lyckats att tillfredsställa vare sig själv eller den stackars flicka han lurat med till rummet. Han suckade och önskade att hans tvilling snart skulle bli den player han varit innan. Det kändes ganska ironiskt med tanke på att han alltid klagat på Toms alla små äventyr. Men allt han ville var att se sin andra hälft lycklig igen. Han ville att han skulle komma över förlusten av Sanna.
Han gick in på sitt rum och möttes av Charlottes leende. Bill log tillbaka mot sin flickvän. För varje dag som gick älskade han henne mer och mer. Alltid fanns hon där och stöttade honom i med och motgångar. Han förstod inte alls hur han kunde ha trott att han varit kär innan han mötte henne.
– Var har du isen? frågade hon.
– Isen? sa han och stirrade fånigt på henne.
– Glömde du den? Det var ju därför du skulle gå ut ju. Ja, så att vi slapp dricka varm cola.
Bill kände sig riktigt dum nu. Hur kunde han ha glömt isen?
– Jag såg en tjej komma ut från Toms rum och hon var inte glad. Jag önskar att han bara kunde gå vidare, suckade Bill.
Charlotte strök honom över armen samtidigt som hon gav honom ett sorgset leende.
– Hans livs kärlek lämnade honom, det kommer man inte över så lätt. Jag saknar henne också, sa Charlotte.
Hennes sista mening hade mer varit som ett mummel, men Bill uppfattade den ändå. Han visste ju att det inte bara var Tom som saknade Sanna. Hon hade gett sig av utan ett ord till Charlotte och hans flickvän saknade sin vän. Han gav henne en kram och önskade att han kunnat vrida tillbaka tiden och hindrat kidnappningen. Det måste ha varit den som lett till att Sanna lämnat dem alla. Hade han lyckats med det så hade Tom kanske kunnat känna glädje med hela sitt hjärta igen.
Sanna
Sanna satt och såg ner på sina armar. Hon lät en fingertopp smeka lätt uppför ärren på deras undersida. Ögonen tårades när vid minnet av hur de uppstått. Det hade varit den kvällen hon var säker på att hon för alltid förlorat Tom och därför inte ville leva längre. Men han hade kommit och räddat hennes liv och det var hon honom evigt tacksam för.
Tom. Hon strök undan en tår som rann nerför ena kinden. Sanna saknade honom så mycket att det gjorde ont i hela kroppen. Han fanns överallt omkring henne. Så fort hon läste en tidning eller såg på tv så var han där och log sitt söta leende. Men hon kände honom alltför väl för att se att han inte var lycklig. Själviskt nog så hoppades hon att det var för att han saknade henne och fortfarande hade kvar sina känslor. Bittert ångrade hon den dagen när hon satte sig på tåget och bad honom släppa henne fri. Sanna hade ju bara velat lära sig flyga och komma tillbaka till ett liv där hon kunde vara lycklig i sig själv. Ett liv där folk inte kidnappade henne eller kallade henne hemska saker. Nu visste hon bättre.
Visst hade Sanna blivit starkare och lärt sig att klara sig ur sina egna knipor. Det fanns till och med dagar då hon glömde bort att önska sin egen död. Sakta, sakta hade hon funnit sin väg tillbaka till en ganska så normal vardag. Marika och Tommy hade hjälpt henne att flytta till en egen lägenhet och där trivdes hon bra. För i de väggarna fanns inga gamla minnen som fick ångesten att komma krypande. Det enda som fattades nu var att hennes leende faktiskt skulle kännas äkta. Så ofta hade hon mött sin egen blick i spegeln och sett hur sorgsna ögonen såg ut att vara, till och med när hon log.
Sanna tänkte tillbaka på den dagen hon lämnade Tom och deras kärlek bakom sig. Hon visste inombords at det hade varit rätt beslut just då. I alla fall för henne. Nu kunde hon äntligen stå på egna ben och gå igenom livet utan att hålla någon annan i handen. Vad hon inte räknat med var att det inte fanns något liv utan Tom. När han inte fanns hos henne kunde hon aldrig vara riktigt lycklig. Men hon var för stolt för att höra av sig till honom och fråga om han kände detsamma. Han skulle säkert bara skratta åt henne och fråga om hon verkligen trott på att det skulle vara de två för evigt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) |
EmelieCarlsson - 15 maj 08 - 19:21- Betyg:  |
| Asså ursäkta, men i detta kapitlet är Sanna tröög -.-' Men superbra iaf <33 |
| sandruskapuska - 27 apr 08 - 17:04- Betyg: |
| Jättebra. hoppades på att detfanns en fortsättning.så bra som du skriver. Du borfe bli förfatare, om du nu inte reda |
| NewMoon - 8 mar 08 - 10:51- Betyg: |
| Jättebra! |
| aakwasweet - 12 dec 07 - 16:28- Betyg: |
Jättebra! Du har stor stor talang för hur du skriver.
Du kan få till underbara meningar! Om jag hade skrivit det där
så hade det tagit en vecka! :) |
| Mangasagan - 8 dec 07 - 19:28- Betyg: |
| Fy va BÄST<3<3 ÄLSKA<3 |
| M-424 - 7 dec 07 - 18:18- Betyg: |
| Jippiii har längtat efter deeeen :D:D:D ska läsa nästaa nu:D:D <33 |
| Mp3 - 7 dec 07 - 17:10- Betyg: |
| jÄTTE JÄTTE BRA, JAG HAR VERKLIGEN LÄNGTAT PÅ ATT FÅ EN FORTSÄTTNING!! OCH NU KOM DEN!! MEN NU måste DU SKYNDA DIG ATT SKRIVA NÄSTA DEL ! :) <3<3 opps caps look på. sorry :P |
| SabbePabbe - 7 dec 07 - 13:43- Betyg: |
Jag skulle se om du hade lagt in nått nytt när jag såg att
du hade lagt in den här! Jag blev så jävla glad!
Denna novellen är bara sååå bra!
När kommer fortsättningen? |
| Moozan - 7 dec 07 - 12:17- Betyg: |
| SÅÅÅ HIMLA BRA x'] Har längtat i evigheter på fortsättningen. (L) Meen Sanna MÅSTE komma tibax. O__X Råkade trycka på 4 och inte 5:a XD |
Moozan - 7 dec 07 - 12:17- Betyg:  |
| SÅÅÅ HIMLA BRA x'] Har längtat i evigheter på fortsättningen. (L) Meen Sanna MÅSTE komma tibax. O__X |
| ThisIsJustMe - 7 dec 07 - 11:07- Betyg: |
| Jaaaaaaaaaaa! Du har fortsatt på denna novell! Så grymt bra Asså! Du MÅSTE fortsätta nu!!! Detta är min nya drog novell! |
| anchii - 7 dec 07 - 07:52- Betyg: |
ååh jag blev så jävla glad när jag såg att du hade lagt in
en ny del :'D
jag har saknat den här novellen (a)
du är så sjukt jävla bra! mera :D:D |
